söndag 30 december 2012

Året som gick

Det är ju mer eller mindre obligatoriskt att göra en summering av året som gått så här före nyår. För mig finns det vissa brytningar som jag kommer att komma ihåg från 2012.

Gammalmedias förnyelse
Under 2012 började tidningshusen tänka på framtiden. Newsweek lade ner sin papperstidning men fullt så radikala var vi inte i Finland. Först ut var HSS media med en halvmessyr där man inte ändrade på nåt men införde obligatorisk inloggning för att läsa nyheter på webben. Detta tydligen för att kunna styra reklamen. Vet inte hur detta utföll men för egen del tyckte jag inte det var värt besväret utan har läst mina nyheter på  andra ställen efter det. HelsinginSanomat införde en betalmur runt sin webb som verkar fungera ok. Själv har jag inte betalt för detta men eftersom man utan allt för skarp kontroll tillåter alla att läsa fem nyheter i veckan har jag kunnat läsa länkar från sociala medier och kolla upp en och annan artikel som jag läst på andra ställen. Däremot verkar man inte ändrat på innehåll nämnvärt men hade redan från tidigare fungerande webb och appar.
Sist på året (igår) ändrade HBL på sina prenumerationer så att alla prenumeranter får tillgång till allt e-material. För tidigt att säga men tror att de på detta sätt gjorde en smart grej och får upp användningsstatiskiken. Tyvärr är deras e-material mycket dåligt eftersom de bara är en kopia av papperstidningen. Fungerar mycket dåligt på skärm, speciellt om det är en telefon. Ungefär lika kreativt som att när man gick över till tabloid från broadsheet skulle ha gjort en likadan tidning som tidigare på mindre papper. Hoppas att deras utveckling kommmer igång nu då de har ett större antal användare. HS övergår förresten nu till tabloid. Vet inte vad jag ska säga om att förnya sin papperstidning i detta skede så säger inget.
Om tidningarna gjorde ett gott försök att komma framåt kan det samma tyvärr inte sägas om musik och filmindustrin. Här grävde man bara ner sig djupare i skyttegravarna och sparkade hellre in dörrar hos 9-åringar än försökte förnya sig. Samma gäller e-böckerna. Finns de egentligen alls i Finland?
Skrev ett blogginlägg  för edu-bloggen för ett par månader sedan om problematiken och utmaningar på detta område för media och  e-läromedel. Mig veterligen väntar detta inlägg ännu på ett godkännande och en kommentar från förlaget innan det kan publiceras. Överhuvudtaget verkar det vara tabu att kritisera det finlandssvenska förlaget eller mediahusen.

Öppenhet på sociala medier
Vi fick ett beslut på att det  är ok för journalister att använda material och uttalande som personer gör öppet på sociala medier. Vad öppet  betyder lär behandlas många ggr ännu. Personligen tycker jag det är allt jag kan se utan att bryta lagar eller användarvilkor. Överhuvudtaget fick vi en och annan tankeställare vad som är ok att vräka ur sig och jag åtminstone funderar mycket på vad som är ok att sprida vidare. Visst vore det bra om vi var omtänksamma nog att påpeka för den som gjort uttalandet om dess olämplighet innan vi tar en skärmdump ocht skriver ett inlägg om saken? Tänka efter och ta reda på innan vi sprider rykten och går andras propaganda-ärenden? Då  hade vi sluppit "pepparkaksgate" och liknande historier.
Detta var även året då polisen gjorde entre på sociala medier i bred front. Inte löser de några problem men visst kan det lugna ner många hetsiga diskussioner. Tror inte det är nåt sammanträffande att svenska polisen skapar en profil på Instagram bara nån vecka efter oroligheterna i Göteborg.Dessutom är det ju ett fantastiskt sätt att kommunicera på.

Integritet  
2012 skrev vi många upprörda inlägg om hur vår integritet kränks. Tyvärr till 99% om hur kommersiella företag som Facebook eller Instagram försöker tjäna pengar. Det att man vill göra GPS-spårning obligatorisk i alla bilar, polisen får rättigheter att installera spionprogram på  våra datorer och att föreningar får polisen att beslagta nioåringars datorer samt bestämma vilka webbsidor vi ska komma åt bekymmrar oss mindre. Ironiskt nog avslutade Kina året med att göra det obligatoriskt för alla internetanvändare att registrera sig med namn. Kanske detta blir minnet från 2013 i Finland?

Inkluderande eller exkluderande
2012 blev det även klart att det finns en del människor som inte hänger med i utvecklingen. Hoppas att 2013 blir året då vi verkligen anstränger oss för att lösa och inse detta. Dels ge folk det stöd som behövs för att lära sig men också så att vi inte slår fötterna under de som inte klarar detta trots viljan. E-tidningar är fint och bör stödas. Däremot tycker jag att HBL kunde respektera de äldre användare som inte klarar av att ändra på sitt tidningsläsande. Kanske ha ett rabatterat pris på  papperstidningen för folk över 60 som varit trogna prenumeranter under lång tid? Detta sagt med vetskapen att det finns gott om folk i en ålder som börjar både på 8 och 9 som hanterar datorn och plattan minst lika bra som jag.

Utbildning och skolor
Till sist skulle jag gärna skriva nåt positivt på detta område men kommer inte på nåt. E-läromedel saknas, skolors utrustning är föråldrad och olämplig  i många fall samt en vilja att sträva mot gemensamma mål verkar saknas. En ny läroplan med en del positiva ställningstagande  låg ute på webben för kommentarer under hösten och ett något diffust beslut om att "datorisera studentskrivningarna" 2019 är väl ett par ljusglimtar. Själv var jag pappaledig under hösten och min vikare med gedigen erfarenhet från området påstod att mycket hade hänt under de år han inte jobbat med saken. Kanske hopp finns och jag bara  inte ser det eftersom jag befinner mig "mitt i" hela tiden?

Vi får se. Tills dess, ett Gott nytt år åt eventuella läsare.

lördag 22 december 2012

Analog julhandel

Fick idag en aha-upplevelse. Jag skulle köpa en bok som julklapp och stegade iväg till en bokhandel. Klev innanför dörren och blev stående. Vad gör jag nu? Omgiven av travar med böcker kategoriserade med antingen allmänna rubriker som "Hobby" eller, ca. 1/3, med såna ord som jag inte förstod vad de betyder. skulle jag försöka hitta rätt. Insåg att jag inte riktigt visste vad boken heter bara att den handlar om Pata Degerman. Inga problem. Jag har ju min vän Google i fickan, Visade sig att boken heter Expedition Pata och är skriven av Tua Ranninen. (Dessutom visste jag nu  vilka nätbokhandlar den finns på.) Denna information hjälpte inget eftersom jag fortfarande inte hade en aning om den fanns i butiken eller var i så fall. Efter lite planlöst yrande lyckades jag hitta en expedit och kunde tack vare min googling fråga efter boken. Expediten går sedan till en dator och gör någon form av lokal version av min sökning och meddelar mig att det inte finns hos dem men nog i den andra äffären 15 km bort. (Senare inser jag att jag borde frågat om den finns på finska men det kom jag inte på då.) Tack, tack och ut ur affären utan bok men en insikt rikare.
Inte det att en bokhandel off-line är otroligt krånglig utan det att så här måste den "stereotypa digi-nativen" känna sig i skolan många ggr. Krångliga sätt att göra de saker man vant sig göra med enkla medel utan att man förstår varför. Dessutom klarar man inte av dem utan att helt utan moderna hjälpmedel i alla fall vilket gör en ännu mer konfunderad. Så konfunderad att att man inte klarar av att ta tolka situationen och göra rätt beslut. (Skulle jag ha handlat i en nätbokhandel skulle jag helt säkert märkt att det finns en finsk version. Dessutom förstod inte expediten  att erbjuda mig den.) Bra med en tankeställare emellanåt. Vågar inte tänka på hur det slutat om nån konfiskerat min telefon och sagt "Såna får man inte använda här".
Med det tror jag att jag önskar eventuella läsare en God Jul.

tisdag 18 december 2012

Göteborgsupplopp

I skrivandets stund har jag inte dess mer information om händelserna i Göterborg än vad som finns på webben. Här från Ajour "Bakgrunden är ett instagramkonto som hängde ut flickor som ”horor” i Göteborg. Instagramkontot publicerade bild på flickorna – som alla var i skolåldern – och skrev detaljerade beskrivningar om vilka de påstås haft sex med.
Publiceringarna började redan för några dagar sedan, men spreds kraftigt under sena gårdagskvällen."

Besvärliga saker detta och kommer säkert att både skrivas om och funderas på mycket under den närmaste tiden. Bra så. Vissa kommer att "skylla på internet " och andra kommer att ha vettigare kommentarer.
Det  som slår mig direkt är att detta konto funnits i flera dagar. Vissa tidningar skriver "bara" men några dagar är en lång tid. Visar hur svårt det är att åtgärda sånt här tillräckligt snabbt. Metoderna för att anmäla och stänga ner ett sånt här konto är för långsamma. Bra förstås att det inte är allt för lätt att censurera men hur ska ungdomar som ser detta i ett tidigt skede handla rätt? Vem ska de vända sig till? Att inte gå med är en bra sak men att göra nåt åt saken är svårt.  Nu när någon rapporterar nåt i denna stil ska det manuellt behandlas av Facebooks personal på Irland som eventuellt gör nåt. Under den tiden finns det allt för många som rycks med och bidrar till skadan. Här är en av sakerna vi bör fundera på. Dessutom är det nog  inte bara ungdomar som reagerar på detta sätt.

lördag 15 december 2012

Integritetsmörkrädd

Jag har sett många inlägg den sista tiden som börjar med "jag är ingen rasist men...". Nu ska jag börja med Jag är ingen foliehatt men nu börjar jag bli rädd på allvar. Först igår lyssnade jag på "Slaget efter 12" där man diskuterade upphovsrätt. Blev inte så förvänad att upphovsrättsidans representant  tyckte att man inte skulle diskutera Chisugate utan koncentrera sig på viktigare saker. Det är klart att de inte vill. Däremot höjde jag nog på ögonbrynen då han öppet konstaterade att det inte gör något att man inte kunde eller kan säga vem som gjort nedladdningen. Jag som levt i den naiva tron att det är just det man måste kunna göra. Visa vem som är skyldig innan man dömmer någon. Detta skrämmer mig. Inte att de säger det men att vi precis som programledaren låter detta passera. Alla våra rättigheter kan sättas åt sidan bara man skyller på fildelning. Fildelare kan vid behov ersättas med pedofiler eller terrorister.
Nå, detta börjar man vänja sig vid men nästa nyhet var ännu svårare att svälja. Man vill följa alla bilar i Finland med en GPS för att kunna beskatta trafiken. Som arbetsgruppen säger " Vid planeringen av systemet bör man sträva efter att välja det alternativ för genomförandet som så lite som möjligt begränsar skyddet av privatlivet."  Man vill på allvar alltså övervaka alla bilisters rörelse. Tror nån på allvar att denna övervakning skulle sluta här? Hur länge innan man använder det för att lösa grova brott? Sen mindre brott som fortkörning? För att få bukt med felparkering? Hur länge innan försäkringsbolagen kräver tillgång tilluppgifterna? Om inte får man en kännbar höjning av försäkringspremien på bilen för man ju nåt att dölja.
Vi måste komma ihåg att även om lagen säger vad man får göra med dessa uppgifter idag kan den lagen ändras när systemen finns i bruk. Systemen och de uppbyggda registren finns kvar för alltid. Är faktiskt målen man strävar efter så mycket viktigare än mänskliga rättigheter?

P.S. Bevis för att jag inte är en foliehatt som ser konspirationer överallt.:
1. Jag påstod inte att upphovsrättsmaffian ostört kan föra fram sina åsikter i alla debatter eftersom de förs i YLE:s kanaler och YLE är en av krafterna bakom TTVK ry.
2. Jag påstod inte att det att man satt tyska Shells styrelseordförande som ordförande för ministeriets arbetsgrupp gör att Shell, förlåt Ollila säkert för fram vad som helst för att undvika en höjning av bränsleskatten som ju skulle ge elbilar en fördel. (Nej det är en skatt, pengarna kommer alltså inte att öronmärkas för vägunderhåll så motiveringen att alla bilar sliter på vägar duger inte.)

onsdag 12 december 2012

Inkludera istället för att exkludera

Diskussionen om teknik förenar eller skapar klyftor går i vågor. I dagens HBL fanns det en kolumn om saken i typisk svart-eller-vit-anda. Bra med den är att den tar upp ett stort problem. Det finns människor som inte hänger med i den tekniska utvecklingen. Tänker inte på dem som inte har den senaste Smartphonen utan de som inte klarar av jobb och vardag. Det finns bl.a äldre människor som inte kan sköta sina bankärenden på ett vettigt sätt till en vettig kostnad idag, Det finns även folk som hamnat utanför arbetslivet och inte kan ta sig in p.g.a. bristande kunskaper. Lösningen är dock inte att försöka hindra utvecklingen utan att se till att alla har möjlighet att klara jobb och vardag.
Om  bankerna flyttar alla tjänster till Internet, ålägg dem att se till att alla klarar av dem. Alla banker ordnar ett par ggr i veckan ett tillfälle dit man får komma och lära sig tills man klarar det själv. Kostnaden vore minimal för ett stort företag som en bank. Skulle dessutom lösa ett annat problem som tekniken fört med sig. Nämligen att många tycker att den sociala kontakten tas ifrån dem. Dessa tillfällen skulle även ge social kontakt och man är ju aldrig tekniskt fullärd För att inte tala om bieffekten att man ju får lära sig använda modern teknik på köpet för inte är det ju så att en nätbank skiljer sig så mycket från användning av andra nätbaserade tjänster.
Samma gäller folk som ska in i arbetslivet. Kunskaper behövs och dessa måste läras ut. Vi kan inte skapa skyddade verkstäder eller nån form av undantagsregler. Antalet jobb där man inte behöver kunna använda dator" är minimalt och minskar.  Vi måste helt enkelt hitta ett system så att man kan få hjälp att ta igen de kunskaper man missat. Annars är man snart ute igen. Men som exemplet ovan så finns det lösningar med lite motivation och kreativitet.
Folk som inte vill lära sig är en annan historia. Personligen tycker jag att om man gör ett medvetet val så får man göra det bästa av saken. Vill man inte ha en GPS så måste man inte men inte kan man kräva att det ska finnas kartor tillgängliga på alla bensinstationer heller.
Är jag på rätt spår eller är jag för "nördig"  och resonerar fel? 

tisdag 11 december 2012

Datorn som hjälpmedel i studierna

(Detta är egentligen en egen planering men kanske nån kan ha nytta av den.)

Ska imorgon gå igenom lite IT-grejer med en grupp gymnasister från Grankulla. Så där kort har vi kallat lektionen "Datorn som hjälpmedel i studierna". På 75 minuter hinner man inte riktigt igenom allt men tänkte mig följande upplägg.
Ett TodaysMeet för att kunna dela material åt gruppen under lektionen till att börja med. Sedan titta igenom lite vanliga program och hur man använder dem på riktigt. T.ex. de vanligaste funktionerna i ett ordbehandlingsprogram så att man får datorn att jobba åt en och inte jobbar med den. T.ex. hur man skapar en innehållsförteckning med sidnummer  och använder fotnoter brukar vara bra exempel. Ordbehandligsprograms funktion för att ange källor är även ett ypperligt verktyg när man funderar på källkritik (Vad behöver man veta om källan.) men faller lite utanför temat imorgon. Men blir det tid så tar vi det och lite Creative Commons.
Även om vi talar om "dator" i undervisningen är det viktigt att man har saker tillgängliga då man behöver dem. Före, under och efter lektion. Därför sätter vi en hel del tid på att titta på molntjänster. I morgon får de representeras av Google Drive (eller docs om manföredrar att använda det namnet. Hur använder man de verktyg som finns inbyggda där? Allt från text, via presentationer och kalkyler till kalendern. Antingen ensam eller tillsammans med andra. Här kunde jag valt andra verktyg som Evernote, DropBox eller nåt av de otaliga andra som finns men principen är den samma. Sen måste var och en välja de verktyg som passar bäst.
Tiden som blir över kommer att  användas till titta på  werktyg på webben som man utan större ansträngning kan ha stor nytta av. (Mitt favorit tema.) 

lördag 8 december 2012

Nätidentitet

Har idag stött på ett par texter (MTV3, Iltalehti)om att det inte är olagligt att skapa en "identitet" på nätet i någon annans namn. Jag har skrivit om saken för länge sedan och var inte då heller ute i god tid. Detta är ju ett gammalt problem men eftersom det "bara" var ungdomar ute på nätet då det först blev aktuellt så brydde sig ingen. Eftersom vi ändå är sena kanske vi istället ska göra det på rätt sätt. Vad vore poängen med en kriminalisering? Brottsliga handlingar är alltid brottsliga så i fall där man skapar en falsk "profil" med  uppsåt att begå bedrägeri så är det redan olagligt. Gör man det i avsikt att smutskasta någon är det ärekränkning. Även detta är redan olagligt. Problemet tycks ännu  en ungdomsgrej. När man gör det för att retas eller mobba. Hjälper här en lagändring? De flesta i den här gruppen kanske är under 15 år och inte straffmyndiga? Har polisen resurser för det? Ingen ungdom stämmer heller någon för ärekränkning. Sen har vi frågan vad en identitet är? Personligen har jag länge haft fler tjänster i bruk under "qscwer" än  med "Joakim Granqvist". Är det bara riktiga namnet som skyddas eller är det alla försök att utge sig för att vara jag?
Jag tycker alltså att vi tar det lugnt med kriminaliseringen och funderar hur vi gör det. Att tänka för "analogt" och tillämpa excisterande tankesätt kanske inte fungerar. Troligtvis kommer lagen hur som helst mera att bli en markering att sånt här inte är ok att göra än ett verktyg för att bekämpa fenomenet. Då är det nog bättre att tänka igenom formuleringen först. För visst vore det bra med en lag som tar ställning för ungdomar och framtiden, inte mot?

onsdag 5 december 2012

Rätt i misstag?

För ett år sedan talade jag på Virtuella utbildningsdagarna med rubriken "Etik eller juridik-Hur få unga att handla rätt på nätet". Ett då lika aktuellt tema som idag. I år deltog jag inte i de dagarna men höll samma dag en föreläsning om nätanvändning för föräldrar. På diskussionen fick jag en intressant fråga angående "chisugate". Hur ska man förklara för ungdomar så att de inte i misstag begår olagligheter? Detta kunde jag inte ge nåt bra svar på. Eftersom det bevisligen är möjligt att bli åtalad för nåt man gör i misstag blir det svårt. Råda dem att bara hålla sig till Youtube? Lite tveksam till detta som råd eftersom materialet där också vanligtvis är olagligt uppladdat. Lite som att  råd om hur man stjäl en CD utan att bli fast om man överdriver. Tjänster som Grooveshark är väl lagliga men åtalas ju och blockeras lite nu som då i diverse länder.  Fick även frågan om torrent-filer är olagliga och det är de ju inte. Vi har snart tv:n med "bittorrent inside". En jäkla soppa detta för oss som försöker föregå med gott exempel. Hur ska man kunna skilja på rätt och fel? Hur skilja på TTVK rt:s räkningar och bluffakturor för annan nätanvändning?
Säger samma som jag sa då. Jag är mycket orolig för vad detta gör med våra ungdomars rättsuppfattning. Mycket oroad.

lördag 1 december 2012

Neutral upphovsrätt

Måste skriva ett kort inlägg om gårdagens diskussion om Chisu-gate i A-talk. Tangerar några av mina senaste inlägg så tar det kort. Även nu frågar jag mig delvis om vem som helst som uttalar sig ska ses som sakkunnig? Att vi har en förening som för "upphovsrättens talan" har jag tidigare förundrat mig över. Artisten i fråga var nog riktigt ute och seglade. Påståendet att sajter som Pirate Bay tjänar miljoner på reklam måste väl mötas med motfrågan varför gör ni inte en liknande laglig tjänst då? Att internetleverantörer skulle vara ansvariga för vad folk gör på internet verkar lika långsökt som att hon på något sätt fick in pedofiler på nätet som ett argument för TTVK ry:s övervakning.
Mest talande tyckte jag dock var frågan om vart de 600€ går som de kräver in i de brev de skickar ut? Ett slingrande svar visade dock att de går till omkostnader och jurister och inte till artister. Än en gång bevisades det att alla sidor baserar sin åsikt på saker som de vet. "Alla vill ha allt gratis", "Artister förlorar x-antal € på olaglig nedladning" och andra saker som egentligen inte baseras på något.
Ska vi komma till nån lösning på detta problem måste nog lagstiftning om upphovsrätt och dess övervakning tas fram på beutral fakta. Inte på "vad vi vet" eller hur det har varit. Inte heller på undrsökningar beställda av den ena sidan. Konstigt nog verkar ingen tänkt på att börja i den ändan.