En liten saga

Ofta hör jag motiveringen att all övervakning och registrering är ok så länge man inte har nåt att dölja. Så en liten saga på detta tema. Det var en gång ett land som beslöt att alla som ville ha ett pass skulle få sina fingeravtryck registrerade. Detta skulle såklart skötas av polisiära myndigheter, registret skulle inte användas till annat och det är ju frivilligt att resa. Och inte har man väl nåt att dölja för polisen? 

Fast det är ju lite jobbigt  för polisen att alla ska springa där och lämna fingeravtryck och hämta pass. Åtminstone kunde folk väl hämta dem nån annanstans ifrån? Det gör ju inget. Polisen sköter ju fortfarande registreringen. Så registreringen är ju i goda händer.

Fast det är ju fortfarande mycket spring hos polisen. Eftersom det går bra att hämta passet på R-kiosken kan man väl lika bra sköta ansökan där också. Och eftersom du inte har nåt att dölja gör det väl inget att det företag som råkar vara ägare av R-kioskerna just ny sköter registreringen av dina fingeravtryck? Så var sagan slut? Lärdom? Ingen. För vi duktiga människor utan nåt att dölja kommer aldrig att förstå att de register och databaser som byggs upp med (oftast) goda föresatser aldrig kommer att försvinna. Däremot kommer användningen och vem som har tillgång till dem att variera. I bland dem kommer att finnas en hel del personer och organisationer med lite annan rättsuppfattning än jag. Så kanske det att vi inte har nåt att dölja inte är frågan? Kanske frågan är vad insamlarna har att dölja? Sen tänker jag inte ens gå vidare med tanken om att det som idag är ok och inget att dölja kanske inte alls är hälsosamt i kommande tider. För i vår civiliserade del av världen är detta inget att fundera på.