Vasabladet skrev förra veckan om Fin-tv som länkar till ett ganska stort antal filmer och serier på nätet. Det intressanta kommer när man läser kommentarer till artikeln. Då får man sig några tankeställare. Ska man skriva om dessa tjänster och ge dem reklam? Jag hade inte hört talas om denna sajt tidigare och kan då rimligtvis inte använda den men om man inte talar om saker kan man inte heller tala om problematiken med dessa tjänster. De är ju trots allt olagliga (eller åtminstone i en gråzon eftersom man i praktiken bara länkar till material, på samma sätt som t.ex. Googles söktjänst) och moraliskt är det ju tveksamt att ta saker utan att betala.
Varför kan man inte skapa lagliga varianter som fungerar då man på löpande band lyckas skapa olagliga? Tekniken finns ju bevisligen i olika former. Är det så att upphovsrättslagarna är så föråldrade att man inte lagligt kan skapa annat än nätbaserade uthyrningsbutiker med samma gamla filmer som du kunnat få tidigare? Eller är det bara produktionsbolagens ovilja mot att förnya sig som ställer till det?
Här visas ju än en gång problemet med lagar på Internet. Sajten ritktar sig ju onekligen till finska användare men finns på en utlänsk server och är därför svår att komma åt den vägen.
Ett klassiskt fel i logiken finns här i produktionsbolagets logik: "Till exempel den inhemska dokumentären Reindeerspotting har setts av nästan 30000 personer, visar besöksräknaren på webbplatsen. Produktionsbolaget Bronson Club säger att det innebär att de går miste om ungefär 150.000 euro i upphovsrättsersättningar." Hur kan man vara säker på att alla dessa skulle ha betalat för att se filmen på bio eller om nån månad hyrt den? Kan det inte t.o.m. vara så att man tittat på den här och tröttnat på den dåliga kvaliteten och skaffat den på lagligt sätt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar