Föreläsning del 1: På skillda linjer

(Bild 2-3)
Statistik blir man sällan glad av så det har jag undvikit så gott det går. Dock tycker jag den här enkla grafen från Svenskarna och Internet fyller sin funktion. Inte bara för att den visar att internet inte är nån marginell grej utan för att klargöra en liten men viktig detalj. Den som jag vill framhäva med den röda linjen jag lagt in. Min poäng här har varit att de personer till vänster om linjen inte levt en enda dag i sitt liv utan "webben". Däremot har alla lite längre till höger gjort detta. Stor skillnad i synsätt hos dem som alltid haft tillgång och de som har fått internet som något extra.  För en är det nåt extra som är bra att ha, för en ett grundelement. Detta bör vi absolut komma ihåg, speciellt när dessa grupper diskuterar med varandra.
Skillnaden kan bli klar många gånger. Ibland då man försöker förklara för en sjuåring att man sparar "genom att klicka på disketten (När såg du en sådan senast?) eller då yngsta personen i familjen står och trycker på tv:n...

Skärpning

Har varit lite dåligt med aktivitet på den här bloggen ett tag. Nu ska jag skärpa mig. Höll min sista Hem- och skola föreläsning för ett tag sedan. Som jag tidigare nämnt slutar jag med dem eftersom jag inte längre jobbar med daglig kontakt med barn och ungdomar. Jag tycker det finns tillräckligt med folk som föreläser och sitter i tv-soffor med berättelser om hur det varit nångång och hur de tror det är utan att ha nån kontakt med verkligheten. Det behövs jag inte till. Räcker att man öppnar första bästa tidning för den saken. Eftersom det är en hel del såverkar det inte som om jag kommer att hinna få ner allt på en gång. Därför kommer  jag att dela upp inläggen i lämpliga delar baserat på den presentation jag använde de sista gångerna. Så småningom kommer allt att finnas här.

Slutlig Hem och Skola from Joakim Granqvist

Nya metoder

Fick mig en liten tankeställare i lekparken idag, närmare bestämt vid gungorna. En liten pojke gungade, eller snarare hoppade ur gungan, och ropade på sin pappa. Pojken ville att pappan skulle ta tid hur länge han var i luften vid hoppet. Pappan förklarade då att då man hoppar mäter man längd, inte tid. Efter en stund anslöt sig en annan vuxen som förklarade taktiken hur man hoppar långt. "Hoppa inte högt, o.s.v.". Efter en stund höll pojken på att så gick det går hoppa över den pinne som märkte ut hans längsta hopp. Knappast nån ovanlig berättelse om ni läser ännu. Men vad var det som hände?
Pojken hade en idé. Varför kunde man inte mäta ett längdhopp i tid istället för cm? Kunde det inte vara ett minst lika bra sätt? Eller ett till sätt? Enda orsaken är att "så gör man inte" vilken sällan är en bra orsak.. Desstutom stod pappan och fingrade på sin telefon. De hade alltså utrustningen för att mäta tid men inte för att mäta längd.
Är det detta som händer i våra skolor och på våra arbetsplatser? Personer med nya ideér tas ned på jorden med "så gör man inte? Såna som inser att i den här situationen har vi utrustning som lämpar sig för detta tillåts inte använda den eftersom det inte passar in i gamla mätsystem? Är vi så rädda att gå miste om gamla system att vi inte accepterar nya även om de inte ens utesluter det gamla utan bara utgör ett komplement?
Problematisk om vi i en tid som kräver förnyelse hela tiden inte vågar leka oss fram till nya sätt, eller ens låta andra som ser möjligheter göra det. Hoppas att det inte är så. Hur som helst kommer jag nästa gång jag ser längdhopp på tv nog fundera om inte pojkens mätmetod hade varit lika bra om det var så man "alltid gjort".

Faran med att "veta att det är så för att det är så".

Läste  "Lapsemme voi saada raivokohtauksen" - mikä siinä älylaitteessa koukuttaa?" och fastnade för några saker. Att folk säger saker i en enkät betyder inte att det är så. Vetenskap är inte demokrati där de flesta  har rätt. I detta fall att pekdatorer är beroendeframkallande. Att föräldrar säger detta i en enkät betyder inte att det är så utan att föräldrar uppfattar det så. Två vitt skilda saker. Den perfekta illustrationen visar dessutom ett barn som skriker nej när en vuxen påpekar att speltiden är slut. Där har vi en annan myt. Detta med speltid. Vem av er skulle inte bli upprörd om någon kommer och drar ur elkabeln på er dator då ni håller på med nåt viktigt?
Genom att diskutera och förstå den andra partens intresse undviker man såna här situationer. Sluta tro på detta att "36 minuter speltid är det maximala för alla (barn) i alla situationer". Ta i ställer och prata med era barn så ni förstår vad de gör. Förklara sedan för dem varför det är så viktigt att sluta t.ex. spela just nu trots att spelet är inne i ett avgörande skede. Kan ni inte förklara det på ett bra sätt är det kanske inte så viktigt att sluta just nu just denna gång?

Personal Analytics for Facebook

Har länge gillat Wolfram Alpha. Nu kan man även undersöka sig själv och sitt sociala Facebook-nätverk med den tjänsten.
Wolfram|Alpha  Personal Analytics for Facebook