Fick mig en liten tankeställare i lekparken idag, närmare bestämt vid gungorna. En liten pojke gungade, eller snarare hoppade ur gungan, och ropade på sin pappa. Pojken ville att pappan skulle ta tid hur länge han var i luften vid hoppet. Pappan förklarade då att då man hoppar mäter man längd, inte tid. Efter en stund anslöt sig en annan vuxen som förklarade taktiken hur man hoppar långt. "Hoppa inte högt, o.s.v.". Efter en stund höll pojken på att så gick det går hoppa över den pinne som märkte ut hans längsta hopp. Knappast nån ovanlig berättelse om ni läser ännu. Men vad var det som hände?
Pojken hade en idé. Varför kunde man inte mäta ett längdhopp i tid istället för cm? Kunde det inte vara ett minst lika bra sätt? Eller ett till sätt? Enda orsaken är att "så gör man inte" vilken sällan är en bra orsak.. Desstutom stod pappan och fingrade på sin telefon. De hade alltså utrustningen för att mäta tid men inte för att mäta längd.
Är det detta som händer i våra skolor och på våra arbetsplatser? Personer med nya ideér tas ned på jorden med "så gör man inte? Såna som inser att i den här situationen har vi utrustning som lämpar sig för detta tillåts inte använda den eftersom det inte passar in i gamla mätsystem? Är vi så rädda att gå miste om gamla system att vi inte accepterar nya även om de inte ens utesluter det gamla utan bara utgör ett komplement?
Problematisk om vi i en tid som kräver förnyelse hela tiden inte vågar leka oss fram till nya sätt, eller ens låta andra som ser möjligheter göra det. Hoppas att det inte är så. Hur som helst kommer jag nästa gång jag ser längdhopp på tv nog fundera om inte pojkens mätmetod hade varit lika bra om det var så man "alltid gjort".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar