Tycker att HBL:s försök med tidningen på läsplattor beskriver utmaningen men nya medier ganska bra. Låt vara att plattan som användes var en ganska trög Windows-platta men orsaken till en inte enbart positiv respons var nog en helt annan. Folk tyckte tidningen var svår att överskåda och ville ha nåt som liknade papperstidningen. Man fick alltså överge utvecklande av appen och istället skapa en pdf-version av tidningen.
Som utvecklare måste du alltså ta hänsyn till två helt olika grupper/saker. Dels de som vill känna igen sig. (Tyvärr som i fallet med en tidning så lämpar sig det formatet bäst för papper. Visst är den lätt att distribuera men inte kommer den till sin rätt på en skärm som inte har samma format som tidningen.) Dels måste man också ta hänsyn till utvecklingen och de som vill ha en bättre produkt. Helsingin Sanomats app är ett bra exempel. Nog är det en helt annan upplevelse att läsa tidningen med den än att försöka läsa en pdf-tidning som ser likadan ut som papperstidningen. Två olika format, olika användning.
Här ligger också utmaningen för producenter av e-läromedel. Ska de se ut som de alltid gjort och ha samma egenskaper? Ska de anpassas för nya medier? Ska det skapas helt nya former av läromedel?
Själv säger jag att det sista alternativet är det rätta. Åtminstone för pedagogiken. Frågan om dock om det är det bästa för producenternas ekonomi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar