Föreläsning del 1: På skillda linjer

(Bild 2-3)
Statistik blir man sällan glad av så det har jag undvikit så gott det går. Dock tycker jag den här enkla grafen från Svenskarna och Internet fyller sin funktion. Inte bara för att den visar att internet inte är nån marginell grej utan för att klargöra en liten men viktig detalj. Den som jag vill framhäva med den röda linjen jag lagt in. Min poäng här har varit att de personer till vänster om linjen inte levt en enda dag i sitt liv utan "webben". Däremot har alla lite längre till höger gjort detta. Stor skillnad i synsätt hos dem som alltid haft tillgång och de som har fått internet som något extra.  För en är det nåt extra som är bra att ha, för en ett grundelement. Detta bör vi absolut komma ihåg, speciellt när dessa grupper diskuterar med varandra.
Skillnaden kan bli klar många gånger. Ibland då man försöker förklara för en sjuåring att man sparar "genom att klicka på disketten (När såg du en sådan senast?) eller då yngsta personen i familjen står och trycker på tv:n...

Skärpning

Har varit lite dåligt med aktivitet på den här bloggen ett tag. Nu ska jag skärpa mig. Höll min sista Hem- och skola föreläsning för ett tag sedan. Som jag tidigare nämnt slutar jag med dem eftersom jag inte längre jobbar med daglig kontakt med barn och ungdomar. Jag tycker det finns tillräckligt med folk som föreläser och sitter i tv-soffor med berättelser om hur det varit nångång och hur de tror det är utan att ha nån kontakt med verkligheten. Det behövs jag inte till. Räcker att man öppnar första bästa tidning för den saken. Eftersom det är en hel del såverkar det inte som om jag kommer att hinna få ner allt på en gång. Därför kommer  jag att dela upp inläggen i lämpliga delar baserat på den presentation jag använde de sista gångerna. Så småningom kommer allt att finnas här.

Slutlig Hem och Skola from Joakim Granqvist

Nya metoder

Fick mig en liten tankeställare i lekparken idag, närmare bestämt vid gungorna. En liten pojke gungade, eller snarare hoppade ur gungan, och ropade på sin pappa. Pojken ville att pappan skulle ta tid hur länge han var i luften vid hoppet. Pappan förklarade då att då man hoppar mäter man längd, inte tid. Efter en stund anslöt sig en annan vuxen som förklarade taktiken hur man hoppar långt. "Hoppa inte högt, o.s.v.". Efter en stund höll pojken på att så gick det går hoppa över den pinne som märkte ut hans längsta hopp. Knappast nån ovanlig berättelse om ni läser ännu. Men vad var det som hände?
Pojken hade en idé. Varför kunde man inte mäta ett längdhopp i tid istället för cm? Kunde det inte vara ett minst lika bra sätt? Eller ett till sätt? Enda orsaken är att "så gör man inte" vilken sällan är en bra orsak.. Desstutom stod pappan och fingrade på sin telefon. De hade alltså utrustningen för att mäta tid men inte för att mäta längd.
Är det detta som händer i våra skolor och på våra arbetsplatser? Personer med nya ideér tas ned på jorden med "så gör man inte? Såna som inser att i den här situationen har vi utrustning som lämpar sig för detta tillåts inte använda den eftersom det inte passar in i gamla mätsystem? Är vi så rädda att gå miste om gamla system att vi inte accepterar nya även om de inte ens utesluter det gamla utan bara utgör ett komplement?
Problematisk om vi i en tid som kräver förnyelse hela tiden inte vågar leka oss fram till nya sätt, eller ens låta andra som ser möjligheter göra det. Hoppas att det inte är så. Hur som helst kommer jag nästa gång jag ser längdhopp på tv nog fundera om inte pojkens mätmetod hade varit lika bra om det var så man "alltid gjort".

Faran med att "veta att det är så för att det är så".

Läste  "Lapsemme voi saada raivokohtauksen" - mikä siinä älylaitteessa koukuttaa?" och fastnade för några saker. Att folk säger saker i en enkät betyder inte att det är så. Vetenskap är inte demokrati där de flesta  har rätt. I detta fall att pekdatorer är beroendeframkallande. Att föräldrar säger detta i en enkät betyder inte att det är så utan att föräldrar uppfattar det så. Två vitt skilda saker. Den perfekta illustrationen visar dessutom ett barn som skriker nej när en vuxen påpekar att speltiden är slut. Där har vi en annan myt. Detta med speltid. Vem av er skulle inte bli upprörd om någon kommer och drar ur elkabeln på er dator då ni håller på med nåt viktigt?
Genom att diskutera och förstå den andra partens intresse undviker man såna här situationer. Sluta tro på detta att "36 minuter speltid är det maximala för alla (barn) i alla situationer". Ta i ställer och prata med era barn så ni förstår vad de gör. Förklara sedan för dem varför det är så viktigt att sluta t.ex. spela just nu trots att spelet är inne i ett avgörande skede. Kan ni inte förklara det på ett bra sätt är det kanske inte så viktigt att sluta just nu just denna gång?

Personal Analytics for Facebook

Har länge gillat Wolfram Alpha. Nu kan man även undersöka sig själv och sitt sociala Facebook-nätverk med den tjänsten.
Wolfram|Alpha  Personal Analytics for Facebook

Oroväckande trend

Har observerat en oroväckande trend bland våra finlandssvenska tidningshus. Först vill man införa betalning för webbtjänster och försvarar det med att kvalitet och utveckling kostar och sedan går det ett par veckor och så inleder man sammarbetsförhandlingar. Först KSS Media och sen HSS Media. Visst förstår jag att man när det krisar ekonomiskt ekonomiskt vill ha in mera pengar. Det jag inte köper är att man kan göra bättre, eller ens lika bra, journalistik med mindre resurser. Alltså låter det som om vi ska betala för nåt som varit gratis men dess kvalitet sjunker. Vore kanske bättre att sluta försöka upprätthålla en massa paralellprodukter och istället fundera vad som lönar sig att satsa på för framtiden. Personligen betvivlar jag att byte av pappersstorlek är lösningen.

Mina medier

Har ibland tänkt skriva ner hur jag använder olika sociala medier och såg att bl.a. @mintumy  hade gjort det så nu´gör även jag slag i saken.

Nämnde @qscwer och @hannagrrr i Fröken Myntas blogg: Lärare, skolan och sociala medier bit.ly/YwVQkz
— Minttu Myllynen (@Minttumy) April 12, 2013

 Egentligen vet jag inte hur intressant det är eftersom det bara är min användning. Det vi kallar sociala medier är ju ganska långt tomma skal som vi själva fyller. Vad de lämpar sig till beror på vad vi fyllt dem med och vad vi fyller dem med beror på vad vi använder dem till. Dessutom håller jag mig här till ett fåtal tjänster.

Facebook: Största fördelen är den stora mängden användare. Gör den till en bra portal för att hålla kontakt med folk trots att den är tekniskt ganska dålig och svårhanterlig. Använder den till att hålla kontakt med bekanta från olika ställen. Jag knyter mycket lite nya kontakter här och publicerar 2/3 delar för sluten grupp eftersom det helt enkelt inte är intressant för utomstående.

Twitter: Tog ett par år innan jag kom igång med denna. Twittrar mest jobbrelaterat och största delen av de jag följer har jag aldrig träffat afk. Ypperligt som informationskanal och den rätt strippade kommunikationen på max 140 tecken lämpar sig utmärkt för detta. Kräver tid att bygga upp en skara att följa/följare eftersom det inte som på FB går att plocka in en massa gamla klasskompisar och liknande om man siktar på samma användningsområde-

Google+: Tekniskt den bästa. Har fått lite oförtjänt dåligt rykte eftersom en del användare förväntade sig ett nytt Facebook men sedan inte hittade samma användare här också. Lätt att komma igång eftersom det delas en hel del cirkla med användare och man lätt hittar sådana i en kategori som passar. Lite av en koppling till den riktiga världen för mig. Använder den inte som de två första med en klar profil på användarna vilket ger en lite skev världsbild. Här "addar" jag gladeligen alla som är någorlunda aktiva. Ger många överraskningar när man ser hur folk med andra intressen än jag tänker.

Linkedin: Mera som en CV med arbetsrelaterade grupper som jag hör till. Lite mer långsamt pch eftertänksamt format på detta forum. Ett bra komplement på de övriga.

Blogg: Användning varierar hela tiden. Minnesanteckningar för mig själv som andra kan ha nytta av, funderingar som är bra att få skriva av sig och ibland som skyltfönster för att visa upp vad jag kan och har gjort.  Ibland intresserar sakerna jag skriver om nån annan, ibland inte.

När jag har mer tid ska jag fortsätta med hur jag kombinerar dessa. För det är ju där styrkan ligger.