lördag 27 juli 2013

Public service och livets orättvisor



"På lokalplanet verkar Svenska Yle bygga ut sin nättjänst i samma form som de finlandssvenska lokaltidningarna. Är detta vettig resursanvändning och det som konsumenterna önskar sig?" frågar sig Henrik Johansson i ( som är verkställande direktör för KSF Media Ab som ger ut Hbl, Borgåbladet, Hangötidningen, Västra Nyland, Östra Nyland och Loviisan Sanomat.) i dagens HBL. Han skriver alltså "Läsarnas brev" i egen tidning. Överhuvudtaget går han hårt åt det faktum att YLE producerar material på webben gratis och att YLE är skattefinansierat. Tyvärr på ett mycket barnsligt "det-är-orättvist sätt".
Kommentarer som: "Yles uppdrag är fortfarande nästan helt odefinierat och kontrollen av bolagets verksamhet är oklar, för att inte säga direkt undermålig.", "Yles verksamhet hotar att snedvrida konkurrensen på mediemarknaden på ett allvarligt sätt om inte dessa frågor får en tillfredsställande lösning.", "Saken blir inte enklare av att Yles finansiering i övriga aktörers ögon är väl frikostig. ", Ännu märkligare är att summan bundits till index, vilket alltså innebär att den kontinuerligt kommer att stiga (många frågar sig därför om Yle anses viktigare än andra samhällstjänster, såsom hälso- och sjukvård och utbildning, som inte åtnjuter denna lyx). Och intrycket är att det är med just dessa tilläggspengar som Yle bygger ut sin verksamhet, lanserar nya tjänster, framför allt på nätet, och därmed hotar snedvrida konkurrensen (ännu mer)." klargör att han tycker att detta är orättvist.

Själv är jag av en lite annan åsikt även om hans poänger nog är saker som bör diskuteras men på ett lite mer vuxet sätt. Jag tycker Public Service handlar om att producera så bra material att övriga mediehus tvingas förbättra sig och höja sin nivå. Då har vi en bra situation. Utan svenska.yle.fi och det utvecklingsarbete de gjort för att producera en fin produkt hade det inte funnits nåt skäl för de finlandssvenska tidningarna att förnya sig. Är man ensam är man ju ändå bäst. Hade vi utan dem haft något modernt material överhuvudtaget? T.ex. nämnda hbl.fi har ju gjort fina framsteg den senaste tiden. Speciellt deras strategi att ge allt e-material på köpet åt alla prenumeranter är en bra modell. Däremot har YLE en fördel som sällan nämns. De är inte fast i gamla koncept. YLE har ingen gammal papperstidning som äter resurser på alla sätt. Det om nåt är en fördel. Tänk på den saken HBL och andra. Kolla in varför YLE:s webb fungerar så bra och dra nytta av varandra. Stödköp av tidningar är inget som kunder sysslar med. Ni måste helt enkelt erbjuda nåt som ingen annan har eller åtminstone ge det ni har på ett bättre sätt. Då klarar ni er fint. Att gnälla på att det är orättvist tar er ingenstans.


Artikeln finns i sin helhet på hbl.fi men kräver tyvärr inloggning.

Upphovsrätt och medborgarinitiativ



I tisdags tog tiden slut för det medborgarinitiativ som strävar till en modernisering av upphovsrättslagen slut. Efter en stark slutspurt samlades de behövliga 50 000 underskrifterna ihop med en liten säkerhetsmarginal. Personligen trodde jag att detta inte skulle lyckas eftersom det inte handlar om någon enkel ja/nej fråga. Jag är ibland glad att ha fel.

En artikel i Västra Nyland tog dock ner mitt humör. Finns många andra med mer positiv vinkling men den här visar ganska långt problemet med både upphovsrätt och medborgarinitiativ.

Här konstaterar Raija Vahasalo, ordf. för riksdagens kulturutskott, kort och gott att hon inte bekantat sig med initiativet men det kommer nog inte att leda nån vart för producenter av material ska få betalt för sitt arbete. Vad är det för idé med dessa initiativ om de som ska behandla dem förhåller sig så här? Låt vara att hon kanske har rätt. Troligtvis kommer de starka upphovsrättslobbarna att övertyga att så ska det vara och ingen förändring sker. Hoppas jag har fel igen. Om inte så vore ju en öppen diskussion en bra början till förändring. Redan det vore en positiv effekt av detta initiativ.

För nu är det ju så att lagar stiftas för alla. De är inte till för att skydda en viss grupps intressen utan ska driva samhällets bästa. Tanken är inte att säkra inkomster för en grupp människor eller företag utan att se till att det finns möjlighet för kulturproduktion. Upphovsrätten gäller inte bara det som producerats kommersiellt. Här ingår förstås en dräglig inkomst för producenten men om lagarna som nu hindrar konsumtion bör de ses över. För att det ska lyckad bör alla parter ha ett rätt öppet sinne i diskussionerna. För det gäller inte så mycket oss som det gäller kommande generationer. Redan nu ges många böcker inte ut eftersom det inte lönar sig för förlagen? Är det i författarens eller läsarens intresse?

lördag 8 juni 2013

AnkSome II

Anteckningar från: 


#AnkSome 2013
8.6.2013 i Hub Helsinki

10.30 Keynote (Distans)| Mats Adamczak: Storytelling Engagement Stickiness http://penxy.com/wac
http://www.slideshare.net/amazingmaz/ses-15992761


Mycket intressant i den presentationen. Speciellt tanken med långvariga "förhållanden"i social media. Inte snabbhet utan att på längre sikt bygga upp (kund)förhållande.Kontinuerligt blandat innehåll. Ingen orkar med någon som bara talar t.ex. jobb.
Risk att material drunknar i flödet,därför stort krav på att materialet håller hög kvalitet.
Skulle nog finnas en hel del att lära av PAF:s sätt att sköta sin marknadsföring för andra företag (och privatpersoner.) 


11. 10 Reidar Wasenius: "Är Facebook terapeutiskt för dig eller får den din hjärna att ruttna?"

  • Facebook är inget automatiskt.Vare sig bra eller dåligt. Beror på hur du använder.
  • Huvudsaken mångsidig och regelbunden utveckling av färdigheter. Tar man in nya saker utvecklas man men tar man bara in det man redan "vet" stagnerar man eller går bakåt?
  • Farligt att filtrera bort saker man inte "vill höra".
  • "Facebook är en marknad". Interaktivt men rätt hårt och ytligt.
  • Är nätet en katastrof för minnet? Eller är fortfarande den bakgrundskunskap vi har i huvudet nödvändig för att kunna sätta saker i sammanhang och förstå nåt? 
  • "Facebook är en nattklubb". Gästerna skapar innehållet och stämningen.
  • "Facebook är en magisk spegel" http://www.theatlantic.com/health/archive/2013/06/study-looking-at-own-facebook-profile-bad-for-brain/276442/ 
  • Risk för att vara frånvarande även när man är fysiskt närvarande. Koncentrationsförmågan kan bli lidande.
  • Hjärnan lär sig att få snabb och snabbt återkommande "tillfredställelse". Nytt och intressant hela tiden. Förr "flörta och skicka blommor"vilket tog tid och energi. Idag klicka sig fram. Hjärnan förändras? Förmågan att skjuta upp tillfredställelse minskar?
  • http://ed.ted.com/lessons/philip-zimbardo-the-demise-of-guys
  • (Är problemet att man vill ha snabb tillfredställe eller är vi avundjuka på att ungdomar idag kan få det? Jag är rädd för att vi alltid har oss själva som måttstock och inte tar i beaktande ungdomars totalt annorlunda bakgrund.)
11.55 Lunch

12.25 Kaj Arnö: Open workshop - Revolutionerar (GPS-)koordinaterna?



13.00 Micke Hindsberg: Kuratering inom journalistik

Om YLE (eller annan) filtrerar flödet lägger det stort ansvar på kuratorn. Naturlig utveckling av vad journalistik alltid varit?
(Om social media fungerar som femte statsmakt och granskar granskarna är det bra. Ibland önskar men dock lite regler i den diskussionen också.)  


14.40 Cristina Andersson: Marknadsföring i sociala medier - erfarenheter och reflektioner
14.05 Kaffepaus


  • Material blir inte föråldrat utan kan uppdateras, delas och spridas. Upplagan tar aldrig slut.
  • "Kvalitetskontroll" kan vara en utmaning.
  • Svårt att samla den kritiska massan för att komma igång.
  • Edward "koordinerar" svensk satsning. Ta kontakt om intresserad!

14.50 Jessica Parland-von Essen : Bloggen som plattform




  • Vad vill du med din blogg? Profilering.
  • Långa texter eller korta? Bara text eller bilder?
  • Kommentarmöjligheter? Öppen? Moderering? Svara?
  • Har tjänster som Instagram tagit över ursprungliga web-logg tänkandet?
  • Marknadsföring av inlägg? Hur och vad är för mycket?

Detta och mycket andra diskussioner under den punkten



15.45 Johanni Larjanko: Marknadsföring för digitala analfabeter

Allmänt:


söndag 26 maj 2013

Föreläsning del 1: På skillda linjer


(Bild 2-3)
Statistik blir man sällan glad av så det har jag undvikit så gott det går. Dock tycker jag den här enkla grafen från Svenskarna och Internet fyller sin funktion. Inte bara för att den visar att internet inte är nån marginell grej utan för att klargöra en liten men viktig detalj. Den som jag vill framhäva med den röda linjen jag lagt in. Min poäng här har varit att de personer till vänster om linjen inte levt en enda dag i sitt liv utan "webben". Däremot har alla lite längre till höger gjort detta. Stor skillnad i synsätt hos dem som alltid haft tillgång och de som har fått internet som något extra.  För en är det nåt extra som är bra att ha, för en ett grundelement. Detta bör vi absolut komma ihåg, speciellt när dessa grupper diskuterar med varandra.
Skillnaden kan bli klar många gånger. Ibland då man försöker förklara för en sjuåring att man sparar "genom att klicka på disketten (När såg du en sådan senast?) eller då yngsta personen i familjen står och trycker på tv:n...

onsdag 22 maj 2013

Skärpning

Har varit lite dåligt med aktivitet på den här bloggen ett tag. Nu ska jag skärpa mig. Höll min sista Hem- och skola föreläsning för ett tag sedan. Som jag tidigare nämnt slutar jag med dem eftersom jag inte längre jobbar med daglig kontakt med barn och ungdomar. Jag tycker det finns tillräckligt med folk som föreläser och sitter i tv-soffor med berättelser om hur det varit nångång och hur de tror det är utan att ha nån kontakt med verkligheten. Det behövs jag inte till. Räcker att man öppnar första bästa tidning för den saken. Eftersom det är en hel del såverkar det inte som om jag kommer att hinna få ner allt på en gång. Därför kommer  jag att dela upp inläggen i lämpliga delar baserat på den presentation jag använde de sista gångerna. Så småningom kommer allt att finnas här.




söndag 12 maj 2013

Nya metoder

Fick mig en liten tankeställare i lekparken idag, närmare bestämt vid gungorna. En liten pojke gungade, eller snarare hoppade ur gungan, och ropade på sin pappa. Pojken ville att pappan skulle ta tid hur länge han var i luften vid hoppet. Pappan förklarade då att då man hoppar mäter man längd, inte tid. Efter en stund anslöt sig en annan vuxen som förklarade taktiken hur man hoppar långt. "Hoppa inte högt, o.s.v.". Efter en stund höll pojken på att så gick det går hoppa över den pinne som märkte ut hans längsta hopp. Knappast nån ovanlig berättelse om ni läser ännu. Men vad var det som hände?
Pojken hade en idé. Varför kunde man inte mäta ett längdhopp i tid istället för cm? Kunde det inte vara ett minst lika bra sätt? Eller ett till sätt? Enda orsaken är att "så gör man inte" vilken sällan är en bra orsak.. Desstutom stod pappan och fingrade på sin telefon. De hade alltså utrustningen för att mäta tid men inte för att mäta längd.
Är det detta som händer i våra skolor och på våra arbetsplatser? Personer med nya ideér tas ned på jorden med "så gör man inte? Såna som inser att i den här situationen har vi utrustning som lämpar sig för detta tillåts inte använda den eftersom det inte passar in i gamla mätsystem? Är vi så rädda att gå miste om gamla system att vi inte accepterar nya även om de inte ens utesluter det gamla utan bara utgör ett komplement?
Problematisk om vi i en tid som kräver förnyelse hela tiden inte vågar leka oss fram till nya sätt, eller ens låta andra som ser möjligheter göra det. Hoppas att det inte är så. Hur som helst kommer jag nästa gång jag ser längdhopp på tv nog fundera om inte pojkens mätmetod hade varit lika bra om det var så man "alltid gjort".

torsdag 9 maj 2013

Faran med att "veta att det är så för att det är så".

Läste  "Lapsemme voi saada raivokohtauksen" - mikä siinä älylaitteessa koukuttaa?" och fastnade för några saker. Att folk säger saker i en enkät betyder inte att det är så. Vetenskap är inte demokrati där de flesta  har rätt. I detta fall att pekdatorer är beroendeframkallande. Att föräldrar säger detta i en enkät betyder inte att det är så utan att föräldrar uppfattar det så. Två vitt skilda saker. Den perfekta illustrationen visar dessutom ett barn som skriker nej när en vuxen påpekar att speltiden är slut. Där har vi en annan myt. Detta med speltid. Vem av er skulle inte bli upprörd om någon kommer och drar ur elkabeln på er dator då ni håller på med nåt viktigt?
Genom att diskutera och förstå den andra partens intresse undviker man såna här situationer. Sluta tro på detta att "36 minuter speltid är det maximala för alla (barn) i alla situationer". Ta i ställer och prata med era barn så ni förstår vad de gör. Förklara sedan för dem varför det är så viktigt att sluta t.ex. spela just nu trots att spelet är inne i ett avgörande skede. Kan ni inte förklara det på ett bra sätt är det kanske inte så viktigt att sluta just nu just denna gång?