Upphovsrätt och medborgarinitiativ

I tisdags tog tiden slut för det medborgarinitiativ som strävar till en modernisering av upphovsrättslagen slut. Efter en stark slutspurt samlades de behövliga 50 000 underskrifterna ihop med en liten säkerhetsmarginal. Personligen trodde jag att detta inte skulle lyckas eftersom det inte handlar om någon enkel ja/nej fråga. Jag är ibland glad att ha fel.

En artikel i Västra Nyland tog dock ner mitt humör. Finns många andra med mer positiv vinkling men den här visar ganska långt problemet med både upphovsrätt och medborgarinitiativ.

Här konstaterar Raija Vahasalo, ordf. för riksdagens kulturutskott, kort och gott att hon inte bekantat sig med initiativet men det kommer nog inte att leda nån vart för producenter av material ska få betalt för sitt arbete. Vad är det för idé med dessa initiativ om de som ska behandla dem förhåller sig så här? Låt vara att hon kanske har rätt. Troligtvis kommer de starka upphovsrättslobbarna att övertyga att så ska det vara och ingen förändring sker. Hoppas jag har fel igen. Om inte så vore ju en öppen diskussion en bra början till förändring. Redan det vore en positiv effekt av detta initiativ.

För nu är det ju så att lagar stiftas för alla. De är inte till för att skydda en viss grupps intressen utan ska driva samhällets bästa. Tanken är inte att säkra inkomster för en grupp människor eller företag utan att se till att det finns möjlighet för kulturproduktion. Upphovsrätten gäller inte bara det som producerats kommersiellt. Här ingår förstås en dräglig inkomst för producenten men om lagarna som nu hindrar konsumtion bör de ses över. För att det ska lyckad bör alla parter ha ett rätt öppet sinne i diskussionerna. För det gäller inte så mycket oss som det gäller kommande generationer. Redan nu ges många böcker inte ut eftersom det inte lönar sig för förlagen? Är det i författarens eller läsarens intresse?

Neutral upphovsrätt

Måste skriva ett kort inlägg om gårdagens diskussion om Chisu-gate i A-talk. Tangerar några av mina senaste inlägg så tar det kort. Även nu frågar jag mig delvis om vem som helst som uttalar sig ska ses som sakkunnig? Att vi har en förening som för "upphovsrättens talan" har jag tidigare förundrat mig över. Artisten i fråga var nog riktigt ute och seglade. Påståendet att sajter som Pirate Bay tjänar miljoner på reklam måste väl mötas med motfrågan varför gör ni inte en liknande laglig tjänst då? Att internetleverantörer skulle vara ansvariga för vad folk gör på internet verkar lika långsökt som att hon på något sätt fick in pedofiler på nätet som ett argument för TTVK ry:s övervakning.
Mest talande tyckte jag dock var frågan om vart de 600€ går som de kräver in i de brev de skickar ut? Ett slingrande svar visade dock att de går till omkostnader och jurister och inte till artister. Än en gång bevisades det att alla sidor baserar sin åsikt på saker som de vet. "Alla vill ha allt gratis", "Artister förlorar x-antal € på olaglig nedladning" och andra saker som egentligen inte baseras på något.
Ska vi komma till nån lösning på detta problem måste nog lagstiftning om upphovsrätt och dess övervakning tas fram på beutral fakta. Inte på "vad vi vet" eller hur det har varit. Inte heller på undrsökningar beställda av den ena sidan. Konstigt nog verkar ingen tänkt på att börja i den ändan.

Media Information-seminarie

Följde igår med ett öra/öga med Media Information-seminarie via webblink. Fantastiskt vad mycket man hittar utan att lämna sitt eget hem. Rekomenderar varmt alla arrangörer att följa exempel. Sänd allt på webben fritt. Bambuser eller Googles Hangout on Air gör detta möjligt för vem som helst. Fungerar dessutom som reklam. Jag hade knappast deltagit eftersom jag inte visste vad det handlade om tillräckligt bra på förhand. Nu vet jag och kommer med största sannolikhet att delta på plats nästa gång. Webblink är bra men man missar båse kaffe och pausdiskussioner.
Lite om själva innehållet. (Jag hoppas att detta spelades in och och läggs upp bland övrigt material inom kort). Bl.a. Lars Lundqvist från  Riksatikvarieämbetet höll en intressant presentation. Även om man inte är inne på samma område kan man dra nytta av deras funderingar och lösningar. Eftersom de hållit på ett bra tag har de också hunnit med en hel del. Mest kände jag igen deras funderingar om egen portal mot använda öppna. På många ställen vill vi ha egna portaler med vårt material för att tvinga folk att komma till oss. Fungerar dåligt vanligtvis. Bättre att använda de tjänster som finns (t.ex. flicr). Då får man ut sitt material till användarna. Detta tänkvärt för skolor. Där försöker vi alltid uppfinna hjulet på nytt och tvinga in elever och lärare i våra egna portaler som vanligtvis  har samma nackdelar som skolbyggnaden. Vi är inlåsta och når inte riktiga världen. Samt tvingas använda dåliga verktyg men det är en annan historia.
Institutioner som öppnar sig tycks alla ha mer eller mindre problem med upphovsrätten. Man kan inte alltid öppna sig som man vill.Tyckte mig höra (tittade alltså inte) detta i Ida Fellmans presentation om Yle Arkivet. När man inte tillåtsbädda in eller laddaner material blir det klumpigt att använda i presentationer och framföranden. Tänk om det låg på Youtube istället? Kan dock hända att jag p.g.a. egen erfarenheter tyckte detta. Annars ett ypperligt framförande även av Ida.
Som sagt deltog jag lite vid sidan om. Kolla webbsidan, Bloggen Esseter ,  eller Twitter (#m12i) för bättre beskrivningar.
Det som alltid kommer fram vid diskussioner om öppenhet är "Vad händer  då amatörer börjar blanda sig i? Hur går det med experterna om alla börjar skapa egna sanningar?" Själv tror jag att experterna behövs men måste anpassa sig. Det finns en massa kunskap bland amatörer och framför allt är de många fler. Detta må sedan vara journalister eller forskare som kallas experter.

Några länkar som exempel på öppenhet och vad det kan möjliggöra:

http://www.kringla.nu/kringla/
http://www.riksarkivet.se/
http://svenska.yle.fi/arkivet/
http://digi.nationalbiblioteket.fi

Scanningslicens

Fick igen ett intressant brev från Kopiosto angående skolors lov att använda digitalt material. Mest intressant finner jag följande formulering:

Med andra ord menar de att lärare ska rapportera allt material de använder från Internet. Blir inte detta lite jobbigt. Hur är det egentligen med öppet material? T.ex. CC-licenserat material? Får en känsla av att denna organisation än en gång tar sig större friheter än de borde. Eller tolkar jag texten fel?

(Licensvilkoren ska enligt brevet i sin helhet finnas på http://www.kopiosto.fi/digilupa men den länken fungerar inte. Antar att jag inte vågar skanna in hela brevet för då åtalas väl jag.)

Tillägg: Hittade efter noggrant sökande i en broschyr meningen: Material från det öppna Internet behöver inte stämplas.

Tidigare inlägg om licensen: http://qscwer.blogspot.fi/2011/05/scanningslicens.html
 

Naiv tanke om undervisning och upphovsrätt

Deltog i dag i ett webinar om upphovsrätt (Med Tarmo Toikkanen).  Ett alltid lika intressant och frustrerande ämne. Tycker mer och mer för varje dag att det otroligt hur man krånglar till saker för lärare och andra som undervisar. Hur kan det ta många år innan det blev lagligt att titta på YLE areena i ett klassrum när man får titta på samma saker om man har en gammal tv? (Samma orsak som gör att tjänsten tvingas vara flashbaserad istället för html5 som ledtråd )Varför ska vi behöva en ytterst suspekt "digi-licens" för att vi ska få visa en webbsida på projektorn i klassen? Där dessutom intäkterna verkar gå direkt till upphovsrättsorganisationernas kassa. Troligen är det väl inte ens ok att visa undervisningsmaterial från ur.se trots att de nyligen öppnade sitt arkiv. Svenska avtal gäller väl inte i Finland och allt man inte har tillstånd till är väl förbjudet?
Lite förenklat (och naivt?) sagt  kunde man väl skriva in i lagen att, åtminstone grundläggande undervisning, räknas som privat tillställning? Då skulle alla ovannämnda tjänster vara tillgängliga. Lite förenklat säkert men är det inte sådana lösningar vi borde sträva efter? Tänk om Utbildningsstyrelsen och Undervisningsministeriet kunde jobba för såna lösningar istället för licensavgifter som tillför enorma kostnader för skolorna.
Mer lärda människor än jag vet säkert varför detta inte är möjligt men visst vore det trevlig?

Interna (upphovs)rättigheter

Idag gick kaffediskussionerna som vanligt in på upphovsrätt.  Att det är krångligt är ingen nyhet men lite får vi nog skylla oss själva. Vore det inte enklast om vi slutar fundera på om skolan är en privat tillställning eller öppen och liknande? Om vi en gång för alla bestämmer att vi alla, elever i sina arbeten och lärare med sina, bara använder saker som är tillåtna att använda så har alla samma linje och kan stöda varandra.
Skolan ska förbered elever för verkliga livet och fortsatta studier. Vad är det då för idé att lära sig metoder som blir illegala så snart man lämnar grundskolan bakom sig?

Vad är Creative Commons?

Enkelt och klart förklarat vad Creative commons är. (Ja den är licenserad med YouTubes CC, återanvändning tillåten.)

Pirater och parasiter

Läste Jag Guillos biografi "Ordets makt och vanmakt". Intressant på sitt sätt men del som jag tänker på nu kommer riktigt i slutet på boken. Den delen om grundandet av Piratförlaget och idéen med det. Detta korta stycke förklarar problemet med upphovsrätten och tillstånd gällande e-böcker samt visar hur alla stirrar blint på sina intressen. Vi kanske ska bortse från delen där han förlöjligar Piratpartiet (namnet påminner ju inte så lite om deras) med att konstatera att det är "ungdomar som förespråkar fri stöld av böcker".  Istället tittar vi på olika sidor av saken som han mer eller mindre lyckas representera själv.
Författare och förlag: Under tiden för grundandet bråkades det med mellan förlag och författare om rätten till e-böcker. Hörde den rätten till förlaget som ägde rättigheter till boken? Författarna ville ha nya avtal (mer pengar) vilket inte bolagen ville betala. (mer vinst). Piratförlaget "löste" problemet genom att skriva kontrakt med några författare om dessa rättigheter trots att de hade kontrakt med andra förlag. " Då ställdes Förläggarföreningen inför ett ultimatum: ge upp genast eller eller stäm oss om ni är säkra på att ni äger dessa rättigheter. " "De förlagen kunde inte gärna stämma egna författare."
Dessutom lockade Piratförlaget till sig en massa storsäljande författare med att ge större del av vinsten åt dem än vad andra förlag gjorde. Man motiverade detta med att en del av de pengar som förlag traditionsenligt satsat på att ta fram nya författare hur som helst inte gått till det ändamålet. Då kunde man lika gärna ge det till författarna. (Där undergräver man en stor del av förlagens existensberättigande om det är sant.)
Allt detta verkar ju genomförbart så här långt. Författare får mer pengar för böcker i alla format och så även förlagen. Alla glada?
Det som inte nämns med ett ord är vem som betalar kalaset. Kunderna. Dessa betalar dels mer för sin produkt samt förhindras att få den på ett tidsenligt sätt p.g.a. detta snäva tänkande. Hur kommer det att gå i längden för en industri som behandlar sina kunder och varandra på detta sätt? Vore kanske dags att författare, förläggare och "fri stöld förespråkade ungdomar" att sluta stirra sig i naveln och försöka se den stora helheten. Till den helheten hör nåt som film-,musik- och mediaindustrin glömt. Det att man kunnat bli rik på musik, film eller böcker (och då inte ens bara den som gör musiken eller skriver boken) som idag har bara existerat de senaste 50 åren. Det är ett system som kan avvecklas lika snabbt och knappast saknas av andra än de som idag tjänar de stora pengarna. Ska de finnas kvar i framtiden gäller det nog att anpassa sig och göra sig behövda, inte krampaktigt hänga kvar i gamla banor.

Etik eller juridik?

Ska på onsdag hålla ett kort anförande på Virtuella skoldagarna med rubriken "Etik eller juridik- HUr motivera unga att handla rätt på nätet?"
Lägger här upp min presentation färdigt. Kommer senare att finnas i evenemangets materialbank med annat material från dagarna.
Har även skapat ett TodaysMeet för tillfället.

Etikjuridik

View more presentations from Joakim Granqvist.

Skolors licensdjungel

Det börjar finnas ett akut behov att reda ut utbildningsanordnares licenser och rättigheter/skyldigheter. Som läget är nu finns det bara de kommersiella aktörerna som bestämmer reglerna och skickar ut kravbrev till skolor. (Information på svenska finns inte att få.) Som ett exempel kan vi ta scanningslicensen som jag skrivit om tidigare. 3,50 per elev. Tidigare har man på högre nivå försett skolor med en kopieringslicens. Den finns förstås kvar men detta blir en tilläggskostnad som faller på skolorna. Är det värt det kan man ju fråga? Eller borde den nya licenssen ersätta den gamla.
Ett annat exempel är licensen för förevisning av film i skolor. 3,15 per elev. Gäller bara rätten att visa filmer och bara vissa företag. Filmen måste man skaffa själv. Här bör påpekas att citaträtten ju även gäller film så ett klipp kan man visa utan detta. Lägger vi ihop dessa summor i en skola med 500 elever blir det att betala dryga 3300€ per år. Ganska mycket pengar om man slår ihop summan för alla skolor.
Nu skulle det vara dags att på hög nivå tillsätta en organisation som försvarade skolornas rättigheter och sköter förhandlingar mot dessa organisationer som representerar producenterna för de vill ju så klart tjäna så mycket som möjligt. Vem som ska ta itu med det är dock oklart. Som vi såg med "Äventyret på nattåget" så går ju åtminstone Utbildningsstyrelsen och Undervisningsministeriet mera film- och musikbranschens ärenden.
Hur som helst börjar det vara bråttom att få  rimliga avtal gjorda för nu är det undervisningen som lider mest av oklara eller orimliga spelregler.

Läromedelsproduktion

Vi kan på dagens HBL läsa att det är satsningen på e-läromedel som tvingat fram en sammanslagning av våra finlandssvenska förlag. Kanske det men lite funderar jag hur de har tänkt. Förlag som ägs av fonder och inte direkt förväntas göra vinst har ju en lite speciell roll men i alla fall. Nu producerar man e-läromedel och det är tydligen dyrt. Vem ska finansiera det? Må vara att Undervisningsministeriet är ivriga på att digitalisera läromedel men hur har man tänkt i praktiken att det ska finansieras? Om vi tar Webblabbet som exempel. Kostnaderna för att ta det i bruk skulle bli knappa 12 000€ /år i vår grundskola (800 x 15). Detta är dessutom ett material som inte ersätter något annat. Varifrån ska såna pengar tas? I de flesta fall finns det inga såna möjligheter vilket betyder att man inte köper. Hur ska lärarna kunna ta saker till sig om det är tveksamt från år till år om man har råd? Dessutom förutsätter dessa läromedel att man har en teknik som fungerar. Det har inte alla skolor. Nu sitter alltså förlagen där med sitt material som inte ger några inkomster. Hur länge är detta material användbart? Inom kort måste ju detta material förnyas.  Här har vi en lång rad med frågor utan att ens ha funderat på kvaliteten på materialet. Är det tillräckligt bra för att vara värt utgifterna även om pengarna finns? Vissa är det medan andra bara är digitalisering av gammalt material. Utan nyskapande är det ingen mening med digitalisering.
Vad gäller e-läromedel i dessa former måste vi dessutom komma ihåg att de sällan ger några färdigheter som behövs i ett nutida eller framtida samhälle. Detta material stöder den övriga undervisningen inte IT-färdigheter. För att ge de färdigheterna måste vi jobba med det material som finns ute på webben. Jobbar både lärare och elever med fritt tillgängligt material blir vi automatisk tvungna att fundera på saker som källkritik och upphovsrätt. Det är viktiga saker i ett moderna informationssamhälle.
Finns nog mera att fundera på än vad en sammanslagning av två förlag kan åstadkomma är jag rädd.

Propaganda

Dök upp ett seriemagasin (Äventyr på nattåget) i vår skola. Ingen verkade veta varifrån och inget följebrev fanns. Googlade lite och med författarnas namn hittade jag sidan Piirattitehdas.fi som står bakom åtminstone tidigare serier med samma tema. ("www.piraattitehdas.fi är en del av studiematerialet om upphovsrätt som har sammanställts i samarbete med undervisningsministeriet, Utbildningsstyrelsen, Upphovsrättsliga informations- och övervakningscentralen samt Lyhty(utövare och företagare inom skapande arbete")

I själva serien står inget vem som står bakom den. Däremot visar man en klar bild om fildelningssajter ,"piratmusic.com". Denna som drivs av  dansk skattesmitare som även sysslar med amatörporr (som såklart lägger ut bilder på flickor som inte är medvetna om det) och gör det klart att "Pengar,pengar,pengar. Reklamintäkter och serviceavgifter. Det är endast därför vi gör det här." Drabbas av detta gör såklart två unga musiker som för spänningens skull även attackeras av drogbaroner...

Hur kommer det sig att Undervisningsministeriet och utbildningsstyrelsen springer t.ex.skivbolagens organisationers ärenden? Borde de inte ge ut neutral information?

För visst ska dessa saker diskuteras men inte på detta sätt. Bästa användningen för detta "paket" är att använda det som exempel på vinklad information och tillsammans med eleverna fundera varför organisationer med kommersiella intressen vill ge ut detta och hur verkligheten ser ut. Själv ser jag nog ingen direkt koppling mellan dansk amatörporr och nedladdning av musik...  

Tydligen är inte kunskapen om dessa saker vad den borde vara hos finska utbildningsanordnare. 

Upphovsrättsdiskussion (eller avsaknade av en sådan)

Läste detta "öppna brev till Richard Söderberg". Tycker det innehåller en hel del bra poänger utan att överdriva åt det ena hållet eller det andra. Synd att ingen i Finland reagerar på samma saker. Här har vi länge betalat extra varje gång vi köper en cd-skiva eller hårdskiva eftersom det går att lagra musik på den. (Lite som att betala hundskatt för en lägenhet för visst kan man ha en hund i den....) Att man kräver att en enskild internetleverantör ska blockera tillgången till Pirate bay når knappt över nyhetströskeln. Att man nästa onsdag ska förlänga tiden inspelningar skyddas från 50 till 70 år har jag inte ens sett nämnas i finska medier. Inte ens då Kopiosto skickar ut en "information" om sin scanningslicens för läroinrättningar reagerar nån på mångdubbla avgifter. Många trodde detta var ett bedrägeriförsök vilket säger ganska mycket.
Kanske dags att vi ochså börjar fundera hur vi vill ha det och inte låter enskilda företag och deras intresseorganisationer bestämma.
För dem som undrar kan jag berätta att jag laddade ner Annas bok men inte hunnit läsa den så återstår att se om det var bra eller dålig reklam för hennes kommande böcker.

Scanningslicens

Kopiosto har skickat ut information angående sin nya digitaliseringslicens. (Enbart på finska än så länge) Alltid bra att saker klargörs men riktig nöjd är jag nog inte.
Digitaliseringsrätten ger så vitt jag kan se oss rätten att göra det vi gjort med kopieringsrätten på ett tidsenligt sätt. Varken mer eller mindre. Varför ska vi då betala 3,49 per elev till? Tillåter i praktiken inte att man delar ut material annat än på papper i grundskolor. Nyttan blir alltså marginell. Kopiosto är ju en organisation som skyddar producenten och alltså vill få in så mycket pengar som möjligt. Sällan ett bra utgångsläge.
Dessutom, som jag tolkar det, ger den lov att använda material från webbsidor som inte utryckligen förbjuder det. Låt oss säga att jag lägger upp en egen webbsida och inte anger användarvilkor. Då betalar man ju för rätten att använda mitt material men hur får jag del av kakan? Hypotetisk fråga eftersom jag inte vill ha nån ersättning eller nånsin kommer att få det. Men detta visar ju lite felet med Kopiostos logik.
En tolkning av licensen finns på Opettajien tikijänoikeus blogg. (Även den på finska) Till den tolkningen vill jag ge en kommentar. Jag tycker det är egalt vilka tillstånd ger eleverna lov att göra saker så länge de går på ett visst stadie. Vi bör lära ut arbetsätt som de kan ta med sig efter att de gått ut skolan. Vi lär ju som bekant oss inte för skolan.

Tekijänoikeus ja sähköinen opetus

Deltar i fortbildning om Upphovsrätt och "Digital undervisning"
Första tippst var Operight. Har inte hunnit bekanta mig men verkar vettigt.
Jere Mava pratar intressant om "Digitala inlärningsmiljöer och dess utveckling". Intressant vinkling att tänka på social media som (mass)medias andra steg där mottagarna förvandlats till aktiva deltagare. I skolan betyder detta att elever blir aktiva (in)lärare. Människan är ju nog ett flockdjur och webben ger känslan av detta vilket ger resultat genom sammarbete. Inte bara så att man delar åsikter som man ofta tycker utan verkligen Ibörjan har upphovsrätten varit aktuell då man producerat material. Nu då saker sker genom sammarbete blir det mindre viktigt.
I undervisningen har man ofta gjort misstaget att flytta den gamla modellen att undervisa till nya medier istället för att ta chansen att verkligen förnya undervisningen. Nu när det kommer nya verktyg hela tiden skulle i kanske ta chansen att integrera den "informella" kunskapen som finns i undervisningen.
Tydligen har han också upplevt att det är svårt att introducera nya verktyg eftersom de inte passar in i läroplaner och liknande. (Men genom användning anpassar båda sig eftersom vi ser saker på nya sätt.)

Katariina Sarvi, högsta domstolen, om "Upphovsrätt i digitala inlärningsmiljöer" med att konstatera att nån sådan inte finns. Det finns bara en upphovsrätt som gäller för alla medier. Problematiskt även om principen fortfarande är den samma. Den som skapat nåt har rätten till det. Nog borde man ju så småningom komma på att det är svårt att ha samma regler för nås som publiceras på ett papper och nåt som skapas elektroniskt.
(Resten hittar ni här http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1961/19610404 och här http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1995/19950574 ).
Några bra exempel men kommentaren "Här är jag lite oense med mig själv" visar bra hur knepigt detta är och hur man måste se från fall till fall. Bra komplement till den KOTEK-workshop som jag deltog i för ett par veckor sen.