lördag 29 oktober 2011

Läromedelsproduktion

Vi kan på dagens HBL läsa att det är satsningen på e-läromedel som tvingat fram en sammanslagning av våra finlandssvenska förlag. Kanske det men lite funderar jag hur de har tänkt. Förlag som ägs av fonder och inte direkt förväntas göra vinst har ju en lite speciell roll men i alla fall. Nu producerar man e-läromedel och det är tydligen dyrt. Vem ska finansiera det? Må vara att Undervisningsministeriet är ivriga på att digitalisera läromedel men hur har man tänkt i praktiken att det ska finansieras? Om vi tar Webblabbet som exempel. Kostnaderna för att ta det i bruk skulle bli knappa 12 000€ /år i vår grundskola (800 x 15). Detta är dessutom ett material som inte ersätter något annat. Varifrån ska såna pengar tas? I de flesta fall finns det inga såna möjligheter vilket betyder att man inte köper. Hur ska lärarna kunna ta saker till sig om det är tveksamt från år till år om man har råd? Dessutom förutsätter dessa läromedel att man har en teknik som fungerar. Det har inte alla skolor. Nu sitter alltså förlagen där med sitt material som inte ger några inkomster. Hur länge är detta material användbart? Inom kort måste ju detta material förnyas.  Här har vi en lång rad med frågor utan att ens ha funderat på kvaliteten på materialet. Är det tillräckligt bra för att vara värt utgifterna även om pengarna finns? Vissa är det medan andra bara är digitalisering av gammalt material. Utan nyskapande är det ingen mening med digitalisering.
Vad gäller e-läromedel i dessa former måste vi dessutom komma ihåg att de sällan ger några färdigheter som behövs i ett nutida eller framtida samhälle. Detta material stöder den övriga undervisningen inte IT-färdigheter. För att ge de färdigheterna måste vi jobba med det material som finns ute på webben. Jobbar både lärare och elever med fritt tillgängligt material blir vi automatisk tvungna att fundera på saker som källkritik och upphovsrätt. Det är viktiga saker i ett moderna informationssamhälle.
Finns nog mera att fundera på än vad en sammanslagning av två förlag kan åstadkomma är jag rädd.

Inga kommentarer: