Smarta eller lata studerande?

Tydligen dyker det upp fler och fler sajter på vilka man kan köpa skolarbeten. (Som följd skaffar fler och fler skolor program för att avslöja plagiat.) Jag har lätt att förstå detta. I ärlighetens namn, om jag får en arbetsuppgift som nån annan redan gjort så gör jag inte om den. På samma sätt är det med dessa arbeten många gånger. Hur många arbeten om Saturnus, bokrecenssioner om samma bok som  senaste fem årskurserna gjort enligt precis samma mönster eller debattskrivelser om eutanasi behöver vi?
Istället borde det skapas aktuella uppgifter som spelar nån roll. Kräver man egna slutsatser och åsikter spelar det ju inte så stor roll varifrån man skaffat bakgrundsfaktan så länge den är någorlunda tillförlitlig. Dessutom. Dessa plagiatkontroller klarar bara text. Man kan alltså lura dem med en del av lösningen på problemet. Låt elever och studerande jobba med multimedia och utnyttja det material som redan finns för att bygga nya helheter. Detta är färdigheter som är nyttiga.
(Om man inte är ironisk och konstaterar att med det upphovsrättstänkande och patentsystem vi har idag kommer en av framtidens viktigaste färdigheter att vara vetskapen hur man kringgår dessa men så långt har det väl ännu inte gått.)
Jag ska kanske förtydliga att jag inte tycker fusk och plagiat är ok men att vi bör fundera lite på orsaker istället för att söka tekniska lösningar,

ikt12 anteckningar

Kunde tyvärr inte delta i hela itk12 men sista dagens program får jag ändå ta del av. Börjar dagen med Sosiaalisen median palveluiden käyttöehdot ja opetus – missä mennään? (Elias Aarnio, Innopark Programmes Oy). Tjänsters användarvilkor och undervisning är ju ett minst sagt aktuellt tema.

• Läs användarvillkor så vet ni vad ni går med på och vad det betyder. Förstår du inte, ta reda på.
• Chain of fools- ingen läser utan följer andra användare
• Om privat bara en person det angår- om skola påverkas elever
• Kolla åldersgränser och följ dem
• Ta hänsyn till upphovsrätt. Bäst om användaren håller rättigheterna
• Rekommenderas att använda tjänster som finns inom EU eftersom de då följer (borde följa) europeiska dataskyddslagar.
• För att göra avtal måste du vara myndig. Har lett till att användaravtal "som inte riktigt är avtal men ändå..." för att få med yngre användare. 
• Finsk lagstiftning gäller, väl?

Wikipediaan kirjoittaminen oppimistehtävänä – toimiiko? 
Eero Sormunen, Tampereen yliopisto
Heidi Eriksson, Tampereen lukiokoulutus

Kan man använda Wikipedia i undervisningen för att producera skriftligt material?

• Grundbehov: Elever borde lära sig hur man använder och granskar olika källor och verktyg. Behövs närmast för livet efter grundskolan.
• Är ett "riktigt forum" som inte är enbart skolans samt bekant för eleverna
•  Principerna för hur man skriver ligger mycket nära den ma nanvänder i "vetenskapliga" artiklar.
• Modernt synsätt på information. All information kan ifrågasättas. Användaren bär ansvaret.

Testgrupperna skrev en egen skolwiki inom ämnet historia och i riktiga Wikipedia inom modersmål. Svårt att jämnföra så olika uppgifter med olika lärare/elever. Verkar som om Wikipedia och wikin mycket väl kan användas men kräver handledning, planering och uppföljning under arbetets gång. Inget nytt där. Så är det väl med alla arbeten som görs? Ibland är det förstås bra att bevisa det alla vet men ofta tycker jag att pengarna kunde användas bättre.

Webblaboratoriet: innovativa webbapplikationer i undervisningen 
Hannu Ollikainen, Sibbo kommun

• tilgänglighet grunden.
• nätbaserade lösningar stöder såväl tillgänglighet som möjligheter till samarbete
• en del maskinvara i skolan. Stipendier 100/€/år om eleverna köper egen dator. Ger effekt i förhållande till att bara öppna nätet tydligen.
• Fronter som bas (med Google apps) synkroniserat med Wilma
• Satsa på lärare som kan och vill. De drar sedan övriga med sig.

Lunchpaus. En årlig återkommande högtid att få betala 6,50€ för en semla.

Kohti mediakasvatusta - koulu ja kirjasto yhdessä

Teemu Rauhala, Tampereen yliopisto, Informaatiotieteiden yksikkö
Harri Pikka, Mediamaja/Kouvolan kaupunginkirjasto
Anna Kuurne, Kouvolan yhteiskoulu

Intressant projekt där biblioteket hittat sin plats i samhället och jobbar med ungdomar och skolor (även vuxenutbildning) både i och utanför själva bibliotekshuset. T.ex med Mediamaja

MinecraftEdu - pelipohjaisen oppimisen konsepti 

Santeri Koivisto, TeacherGaming LLC 

• Utgår från MineCraft som finns både som gratis och betalspel. Många användare.
• Skiljer sig från klassiska "undervisningsspel":
• ta spelet till skolan, inte skolan till spelet
• Istället för att skapa ett nytt anpassar man existerande till undervisningen
• Spelet det samma men med vissa "lärarfunktioner".
• Elever lär sig vara kreativa. Istället för att rasera börjar man bygga eget.

http://minecraftedu.com/wiki/index.php?title=Main_Page

Avslutning Myrskyn silmässä: pelillisen viestinnän riemu ja riesa.
Professori Frans Mäyrä, Tampereen yliopisto

• 98% av befolkningen spelar, 89% aktivt.
• Digitala spel 73%, 54% aktivt

Det var det för i år. Jag fick i början av dagen frågan vad som skiljer itk12 från itk02. "Vi har wlan nu och säger inte web 2.0 utan sociala medier" var det svar jag gav. Annars är nog sig mycket likt. Hur ska vi integrera modern teknik i undervisningen, hur ska vi få beslutsfattare att förstå, hur ska vi komma undan vår it-avdelning och hur ska man få lärarna att förnya sig är frågor som är precis lika aktuella nu som då. Precis som det alltid är roligt att se att det i olik delar av landet görs en massa bra och intressanta saker. Kanske nån utveckling sker i alla fall.

Rekommendation om användning av sociala medier i undervisningen

Utbildningsstyrelsen har gett ut sina rekommendationer om sociala medier i undervisningen.  Var och en kan själv skapa sig en åsikt om dessa. Själv tycker jag de i det stora hela är ok. Visst kan man ifrågasätta formuleringar och hela tanken med en strategi. Det viktiga tycker jag dock att man ger en signal om att detta är nåt som måste tas i beaktande. I den perfekta världen skulle detta inte behövas men i den lever vi ju som bekant inte.
(Direktlänk till rekommendationen)
För att möjliggöra användning av tjänster på webben som kräver registrering kan det vara bra att i början på åren få en allmän tillstånd av målsmännen om det gäller minderåriga elever. Opettajan tekijänoikeus gav idag ut ett utkast på hur ett sådant kan se ut. (på finska)

Vore även intressant att veta hur många utbildningsanordnare som verkligen funderar på dessa rekommendationer. Kanske lika många som verkligen satt ner tid och energi på att skapa en vettig IT-strategi som läroplanen kräver sedan 2004?

Lärarkalender och digital kompetens

Stötte i veckan på kommentaren "Jag anser att en lärare som inte har övergivit "lärarkalendern" trots tillgång till egen dator inte har digital kompetens".  Man ska alltid vara försiktig med att generalisera men ligger nåt i det. Inte det att det skulle vara avgörande om man klarar av att skapa en digital kalender utan att man förstår varför. Här är den klassiska lärarkalendern och en kalender on-line en ypperlig måttstock.
Vet man inte varför den digitala är bättre har man inte digital kompetens. Det gäller ju inte vad som är bättre för dig utan vad är bättre som helhet. En digital kalender kan delas åt andra du samarbetar med, användas för att komma överrens om möten, boka utvecklingssamtal. Din lärarkalender är kanske mera bekant för dig men genom att hålla fast vid den så låser du även din omgivning. Vad hjälper det att jag har min tillgänglig om din finns i din ficka?
Digital kompetens innebär väl att du har kompetens att arbeta med moderna/digitala verktyg . Håller du fast vid papperskalendern trots tillgång till egen dator och nätuppkoppling saknar du nog den kompetensen.

It's Not Information Overload. It's Filter Failure

Några år gammal men ganska aktuell ännu.
(Tack för tipset JPvE)

Bring Your Own Device

Jag har de senaste veckorna funderat en del på Bring Your Own Device och dess för- och nackdelar i skolan. I korthet att skolan står för ett trådlöst nät som tillåter elever att hämta med egen utrustning.Det mest lockande mer detta är ju nog att det är det enda sätt på vilket vi inom rimlig tid kan få skolornas utrustningsnivå på en acceptabel nivå. Visst vore det bra om skolan stod för utrustningen men jag är nog för pessimistisk för att tro att man kommer att hitta pengarna till denna utrustning och dessutom lyckas frångå det gamla centraliserade tankesättet som alltid gjort att den utrustning som skaffats varit mer eller mindre olämplig. Med egen utrustning ger det ju möjlighet att jobba med den utrustning man är van med vilket underlättar eftersom man inte behöver lära sig hur den fungerar utan kan sätta igång genast. Allt detta är ju bra men vad talar då emot?
Ett problem är ju att den finns en risk att elever hamnar i olika ställning beroende på om de har råd med en viss utrustning eller inte. Att föräldrar känner sig tvingade att skaffa den nyaste och bästa kan också i värsta fall bli verklighet. Detta tror jag dock inte behöver vara en stötesten. Redan nu känner säkert föräldrar den pressen och skolan kommer fortfarande att behöva en del utrustning men eftersom det är tillåtet att använda egen utrustning behöver den inte räcka åt alla. Vi kan säkert då klara oss med mycket mindre utrustning så trots att den håller god kvalitet är kostnaderna överkomliga. Dessutom är inte läget idag heller rättvist. Visst är det bra om vi kunde ha den bästa utrustningen och det bästa utgångsläget för alla och det ska vi sträva efter. Men det betyder inte att alla alltid ska ha samma sak och jämnlikhet ska inte uppnås genom att sänka nivån så att alla har det lika dåligt. Vi måste sträve efter en nivå där alla har det som passar dem, inte att alla har lika. Detta nytänkande är kanske det som vi har svårast att våga oss på.
Det största problemet med BYOD tror jag den stackare som ska få all kringutrustning att fungera skulle ha. Tänk att upprätthålla skrivare, projektorer och interaktiva tavlor i en miljö där denna brokiga skara av utrustning används. Detta kan vara en utmaning som heter duga. Personligen skulle jag dock med glädje anta den. Dessutom rör vi oss mer och mer mot molntjänster så sist och slutligen är även det problemet ganska litet.

Hel- eller halvhjärtade satsningar?

Keneth Vuorinen ställer två relevanta frågor i sitt inlägg. Har vi för lågt ställda mål när vi förnyar oss i skolor? Vore det bättre att satsa så mycket att en återvändo är omöjlig? Där träffar nog den f.d. rektorn, nuvarande Fronter-anställda, huvudet på spiken så att det åker genom väggen, in i grannens lägenhet.
Allt för ofta misslyckas förnyelse för att man inte vågar släppa det gamla. Gamla arbetssätt (eller utrustning) som hänger kvar gör att den nya aldrig kan komma till full nytta. (Speciellt stort problem är detta i skolor där de anställda av nån orsak "har rätt" att välja hur man jobbar och vad man vill göra.)
Ska förnyelse lyckas ska man göra det fullt ut och alla ska vara med. Om det är så att man bara gör det halvhjärtat måste man ju fråga sig om det är värt att göra överhuvudtaget. Är det värt det, satsa. Tror ledningen inte på förnyelsen själv, gör det inte.
Som det är nu misstar vi ofta oss och blandar ihop begreppen. Förnyelse betyder inte att skaffa mera system (eller saker). Det betyder att byta ut gamla och ersätta dem med bättre fungerande.

Varför kan unga inte söka?

Ibland stöter man på en blogg där nån säger ungefär det man tänk men inte kunnat formulera.  Detta var ett sådant inlägg. Ofta hör man sägas att unga inte kan söka information utan bara googlar saker och tar en av de första träffarna. Visst är det sant att källkritik är viktigt att lära ut och inte alltid behärskas så bra men nog beror det ju på vad man söker. Elever har snabbt efter de börjar skolan insett att det gäller att snabbt servera de svar läraren vill ha. I de flesta fall bryr de sig vare sig om frågan eller om svaret. Varför skulle man då anstränga sig dess mer?
För att få reda på vad de verkligen kan borde vi följa med när de jobbar med nåt som betyder nåt för dem. Handen på hjärtat, vem orkar sätta ner sin själ i ett arbete som inte intresserar? (Eller ger bra betalt åtminstone.) Jag är rädd för att många barn och ungdomar anser att possesiva pronomen och klassiska konstnärer inte hör till kategorin "intressant och utmanande" även om de "får jobba med powerpoint".
Här kommer nog vårt stora misstag. Vi tror att genom att introducera IT så kommer det som aldrig lockat en stor del av eleverna att bli intressant. Tyvärr är det nog inte så enkelt. Nog kan nyhetens behag göra att man sitter tyst och snäll första gången man läser en bok på en läsplatta men för att åstadkomma nåt nytt och en förbättring är det nog pedagogiken som ska ändras. Enbart förnyelse av verktyg räcker nog tyvärr inte.

Från nutid framåt

Ska imorgon delta i en paneldiskussion om "Skolan, boken och nya medier" på bokmässan i Helsingfors. (Den streamas på webben och tror det sker på kulturen.fi ) I samma veva som jag funderade på saken skrev jag ett blogginlägg om "Framtidens skola" men det dyker upp på EDU-bloggen så småningom. Nu till saken. Allt detta fick mig att tänka på hur vi jobbar nu. Finns det ens rum för nutiden? Tar ett fiktivt exempel. (Inga personer i berättelsen existerar och alla liknelser är en slump eller hur det nu brukar heta.) Vi ska i kommunen tydligen skapa en ny IKT-strategi. Används ordet IKT utanför skolvärlden? Första mötet sammankallas med att meddela en tid som alla ska infinna sig. I riktiga världen hade man skapat en Doodle för att kolla upp vilka tider som passar bäst för de flesta. Visst är alla viktiga och jämlika men inte lika jämlika. Jag kan t.ex. inte delta eftersom jag sitter på bokmässan. (Okej första delen var mer eller mindre sann men eftersom jag inte ens kan delta så är resten definitivt påhittat. Jag kan ju inte veta hur det går.)

Sedan fortgår arbetet med att en fåtal ganska slumpvis valda personer träffas några gånger för att skriva ner hurudan utrustning vi borde ha och hur vi ska integrera IT i undervisningen samt vilket stöd vi behöver. Vore man lite kreativ skulle detta göras t.ex. som en wiki där alla intresserade kunde delta. Då kanske det skulle få ett bättre fäste i verkligheten. En bra början till att nå framtidens skola vore att jobba fullt ut med de verktyg vi har idag.

Arrangörsansvar

Funderingar kring vilket ansvar en arrangör har som skapar ett evenemang på t.ex. Facebook har ju funnits ett tag. Man kan ju även svänga på saken. Vilka rättigheter har deltagaren?  Kan man få kompensation för ett misslyckat evenemang eller otrevliga upplevelser?
Började fundera på saken då jag blev inbjuden till en "fortbildning" som bara marknadsförs i en Facebookgrupp. Inte riktigt samma sak men några frågor kommer vi att hamna ta ställning till. Räknas detta som en riktig fortbildning? Kan jag ansöka om reseersättningar eller omkostnader? Många av de bästa chanserna till fortbildning kommer att dyka upp på detta sätt i framtiden. Om vi inte erkänner dem finns ju risken att vi missar mycket. För i ärlighetens namn, garanterar det att en känd och stor organisation står bakom en tillfälle att det är bra? Ofta är de bara dyra men å andra sidan brukar man få bra mat och kanske ett diplom. Frågan är ju vad man är ute efter.

Lärarutbildning ur fas med IT-utvecklingen

"Lärarutbildningen präglas allt för ofta av en traditionell syn på utbildning. Många studenter pluggar för att klara av tentorna, istället för att ta ansvar för hela sin kunskapsutveckling." Inledningen till avhandlingen av  Carina Granberg verkar tyda på att lärarutbildningen ( i det här faller i Sverige) lider av samma problem som undervisningen,  Man undervisar/studerar på det sätt som man själv gjorde under sin tid i grundskolan. Man gör saker som man alltid gjort..."Förändringsvilligheten måste komma inifrån. Lärarutbildningen bör vara mer självkritisk och fråga sig om det ”vanliga” sättet att undervisa lever upp till de visioner och krav som ställs från både skola och samhälle." Så sant, så sant, men hur ska vi komma dit i praktiken? Om alla tror att det gamla sättet är det bästa, utan att ta i beaktande att samhället och människorna i det förändras så har vi skapat en rundgång i systemet som vi inte kommer ur. Vore det på sin plats med lite milt tvång om viljan inte infinner sig på frivillig väg?

Scanningslicens

Kopiosto har skickat ut information angående sin nya digitaliseringslicens. (Enbart på finska än så länge) Alltid bra att saker klargörs men riktig nöjd är jag nog inte.
Digitaliseringsrätten ger så vitt jag kan se oss rätten att göra det vi gjort med kopieringsrätten på ett tidsenligt sätt. Varken mer eller mindre. Varför ska vi då betala 3,49 per elev till? Tillåter i praktiken inte att man delar ut material annat än på papper i grundskolor. Nyttan blir alltså marginell. Kopiosto är ju en organisation som skyddar producenten och alltså vill få in så mycket pengar som möjligt. Sällan ett bra utgångsläge.
Dessutom, som jag tolkar det, ger den lov att använda material från webbsidor som inte utryckligen förbjuder det. Låt oss säga att jag lägger upp en egen webbsida och inte anger användarvilkor. Då betalar man ju för rätten att använda mitt material men hur får jag del av kakan? Hypotetisk fråga eftersom jag inte vill ha nån ersättning eller nånsin kommer att få det. Men detta visar ju lite felet med Kopiostos logik.
En tolkning av licensen finns på Opettajien tikijänoikeus blogg. (Även den på finska) Till den tolkningen vill jag ge en kommentar. Jag tycker det är egalt vilka tillstånd ger eleverna lov att göra saker så länge de går på ett visst stadie. Vi bör lära ut arbetsätt som de kan ta med sig efter att de gått ut skolan. Vi lär ju som bekant oss inte för skolan.

itk11-Dag2

Bra dag utan dess mer revolutionerande saker. Började dagen med att lyssna på en kort presentation om digitala berättelser och tillbringade resten av dagen på mässan med att prata med leverantörer och kolla in e-boksläsare.
Hann med en längre grej där IBM:s Jukka Rupanen berättade om "The IBM grand challange". Utmaning att skapa en "tänkande" Jeopardy-spelande robot. Sällskap fick han av Teemu Arina som alltid är en frisk fläkt då han kommer igång. Temat var nåt i stil med "Vad har framtiden med sig".  Hur vi kommer att vara tvungna att göra radikala förändringar eftersom vi inte anpassat oss stegvis (sant) samt hur dagens inlärningmiljöer inte är anpassade för individer efter som det är nåt som var och en bara kan göra själv, samt saknar social interaktion. (Också sant).

Mot slutet av dagen lyckades jag få slut på batteriet i telefonen och var nära att få klara mig utan nät resten av dagen. Satte ut ett nödrop på Twitter och 15 minuter senare lånade en vänlig själ mig en lämplig Samsung-laddare.
Slutföreläsningen handlade om frågan "Suomen kieli sociaalisessa mediassa- rappio vai uusi mahdollisuus"? Som svenskspråkig är det ju en intressant vinkel på frågan. Bra föreläsning och intressant (men personligen tyckte jag kanske att förklaringen till att ett uttryck har svenska influensser beror på att Sverige i tiden haft en inverkan på Finland kunde haft en mer logisk förklaring på nämare håll).

Tänkvärt

Senter for IKT i utdanningen - Fremtiden starter nå from Howie Arnstad on Vimeo.

Changing Education Paradigms

by Sir Ken Robinson

Nationell plan

Nationell plan föranvändningen av informations- och kommunikations- teknik i undervisningen. Intressant och förvånansvärt tydlig plan. Undervisnings- och kulturministeriet, utbildningsstyrelsen och delar av näringslivet har tagit fram den.

Lärare hängde ut elever

Vet inte riktigt om det är värt att dess mer kommentera en sån här atikel. Att som lärare (eller vuxen i allmänhet) hänga ut elever med namn och bild är fel hur man än ser på saken. Att det finns problem i skolor med stökiga elever stämmer. Att elever gjort detta mot lärare är sant det också. Däremot berättigar det inte ett handlande på detta sätt. Vi vuxna måste vara vuxna och ta vårt ansvar.
Som lärare har man tystnadsplikt. Deremot visar detta hur viktigt det är att man diskuterar på alla arbetsplatser om vad man ger ut och inte. Bevisligen är detta inte klart för alla. Ännu bättre om man kan hålla sig ifrån att skapa en massa förbud utan konstruktivt skapa spelregler. Viktigt att komma håg hur sociala medier fungerar. Säger en A så säger nån annan B och mitt i allt har den oskyldiga kommentaren förvandlats och innehåller aldeles för mycket information. Att man inte uttalar sig om undervisningssituationer betyder ju inte att man inte kan vara delaktig i övrigt.
(Tystnadsplikten kan vara bra att komma ihåg då man läser saker i medier om skolvärlden. Sköter sig skolan som den ska kan den inte uttala sig alla gånger. Här ligger ett stort ansvar på journalister och läsaren att komma ihåg detta då man skriver/läser för att inte få en snedvriden bild av sanningen.)

Det stora mediaäventyret

Det stora medieäventyret är ett material om mediefostran beställt av undervisnings- och kulturministeriet. Tyvärr har jag inte lyckats komma in på materialet från skolan. När sidan laddats i 10 minuter tar mitt tålamod slut och det betyder även att vi inte kan använda det med elever. Nån som kommer år materialet kanske kan berätta om det är nåt att ha?
Annars återkommer jag till saken om det sker en förbättring. (Tyvärr har vi här i husetm fortfarande år 2011, en Internetanslutning som inte tillåter användning av nätbaserat material på det sätt den borde.)

Gratis infopaket om upphovsrätt

Förlaget Finn Lectura erbjuder gratis material om upphovsrätt (Tarmo Toikkanen och Ville Oksanens "Opettaja tekijänoikeuden verkossa -tietopakettia") för lärare med inriktning på webbmaterial. Max 100 exemplar per skola att delas ut åt lärarna. Leveras kostnadsfritt till skolor i Finland.
Kolla in bloggen för mera information och beställningsblankett (på finska).

Upphovsrätt för lärare

Alltid bra att önska "Gott nytt år" med ett löfte av någon annan. I det här fallet lovar bloggen Opettajan tekijänoikeus att åtminstone under första halvan av 2011, varje vecka, svara på en fråga angående upphovsrätt för lärare. Inte helt illa.
Så med det, God jul och gott nytt år!