Keneth Vuorinen ställer två relevanta frågor i sitt inlägg. Har vi för lågt ställda mål när vi förnyar oss i skolor? Vore det bättre att satsa så mycket att en återvändo är omöjlig? Där träffar nog den f.d. rektorn, nuvarande Fronter-anställda, huvudet på spiken så att det åker genom väggen, in i grannens lägenhet.
Allt för ofta misslyckas förnyelse för att man inte vågar släppa det gamla. Gamla arbetssätt (eller utrustning) som hänger kvar gör att den nya aldrig kan komma till full nytta. (Speciellt stort problem är detta i skolor där de anställda av nån orsak "har rätt" att välja hur man jobbar och vad man vill göra.)
Ska förnyelse lyckas ska man göra det fullt ut och alla ska vara med. Om det är så att man bara gör det halvhjärtat måste man ju fråga sig om det är värt att göra överhuvudtaget. Är det värt det, satsa. Tror ledningen inte på förnyelsen själv, gör det inte.
Som det är nu misstar vi ofta oss och blandar ihop begreppen. Förnyelse betyder inte att skaffa mera system (eller saker). Det betyder att byta ut gamla och ersätta dem med bättre fungerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar