JA. Nästa fråga, hurudan?
Egentligen har vi två alternativ och två ideologier att utgå från. Samt olika kombinationer av dessa. Då jag i tiderna gick i högstadiet hade vi ADB som tillval. På Kompis datorer skrev vi lite och programmerade i PASCAL om jag minns rätt. Jag kom ganska snabbt på att det fanns andra som programmerade hellre och bättre så jag specialiserade mig på att testa de spel som producerades. Så visst lärde jag mig nånting men kanske inte det som tänkts. Tillval och specialisering är bra. De som har ett intresse kan lära sig mer och det piggar upp vare sig det gäller IT, teater eller idrott. Dock når det inte alla så grundfärdigheter kan inte läras ut här.
Integrerad i övrig undervisning är en möjlighet. Här har vi två utgångslägen. Att alla lärare kan tillräckligt, förstår varför och har utrustningen för att följa det som står i läroplanen och sedan har vi verkligheten där största delen inte gör det av orsak eller annan. Tror vi på den första har vi ett problem. Den lärare som vill jobba "som man ska" hamnar att ta allt från början. Kan man inte spara en fil, använda ett program eller vet hur en söktjänst fungerar kommer man inte vidare. Man måste alltså sätta allt för mycket tid på att strula med grundfärdigheter för att komma till saken. Utgår vi från verkligheten inser vi att något måste läggas om. Vi behöver någon som lär ut grundfärdigheter (kanske åt fler än bara åt eleverna). Detta integrerat i övriga undervisningen på det sättet att när en "IT-pedagog" lärt ut tekniken så kommer en annan lärare och "använder" de nyinlärda kunskaperna. Vi måste sluta tro på att man lär sig saker automatiskt bara för att man är ung. Man gör det snabbt men inte automatiskt. Så först lära sig sedan använda. Då kommer vi i takt med tiden och undviker dessutom den fällan att elever i princip kan men inte kan tillämpa.
2 kommentarer:
Tack Joakim! Jag har i 5 år åkt omkring i SvenskFinland med Video i klassen nu och i de allra flesta fall fått fungera som lärare i IT trots att det INTE alls är det jag kan. Journalistik, berättande och innehåll är det jag skulle vilja jobba med. Men eftersom ett videoprojekt kräver en hel del datakunskap, har jag och hoppeligen också lärare och elever ju lärt sig en hel del. Ändå har jag börjat bli oroad och beklämd över att INGENTING händer. Det är samma visa år efter år ute på skolorna. Elever och lärare vet inte hur man ska spara och ännu mindre var, elever och lärare vet inte skolans egen datapolicy osv osv, baskunskaper fattas och det verkligt hemska...folk har INTE TID att kommunicera med varandra! För oftast löser sig problemen då man frågar datalärare/ ansvariga...men först då JAG är med och frågar...vi behöver mer debatt och diskussion om dethär!!! Intern utbildning ute på skolorna, så att man internt vet vilken kunskap som finns inom skolans väggar, är en idé. Finns det sånt? Får skolor/kommuner pengar/tid för sånt? Mera konkreta kurser med baskunskap som läraren behöver dagligen i sitt arbete! Häls: Ingrid Svanfeldt
PÅ sitt sätt roligt att andra än jag upplever samma sak även om detta är ett tillfälle då jag gärna skulle haft fel.
Problemet med att folk inte "känner till sitt eget hus" och att lösningen finns bara man frågar känner jag till. Ofta vet jag hur man borde göra och vad man kan göra men hur få ut det till alla? Där ligger nog problemet i hela det föråldrade sätt som skolan delvis är uppbyggt på. Man har helt enkelt inte tid att spara tid. (Förenklat sagt. Detta kan säkert bli ett eget inlägg nån gång.)
Skicka en kommentar