Många av er läste säkert i tidningar om pojken "som blev lämnad av sin förälder efter en innebandymatch". Efter det hade någon hört att en tränare sagt att han hittat pojken på gården utanför hallen endast iklädd spelkläder, med pojkens mobil ringt pappan som skulle ha svarat att han kan gå hem då han spelat så dåligt. Denna person har då skrivit det i sin blogg. Utan minsta bekräftelse har lokaltidningen snappat upp storyn och publicerat den. Sedan har övriga pressen, åtminstone i Sverige och Finland, snappat upp historien. Fortfarande har ingen undersökt saken. Med denna medieuppståndelse blev polisen också inkopplad och inledde en undersökning. Utan att man lyckats identifiera en ända inblandad. Vilket inte var så konstigt eftersom det visade sig att sanningen om det som hänt var en helt annan än vad som berättats.
Nu kunde jag säga nåt om journalisters bristande ansvar och hur tydligen alla förvandlats till kvällstidningsjournalister. Detta säger sig själv. Det som jag finner mest problematisk är rundgången och återkopplingen som sker i dessa fall. Man tar nåt från en blogg, publicerar detta i traditionell media därifrån det explosionsartat sprider sig på Facebook och annan social media. Sedan stöder dessa källor varandra. I detta fall fick alltså ett icke existerande problem både journalister och poliser på fötterna. Värst är dock den lynch-stämning som uppstod på webben. Hat mot denna förälder florerade och enorma ansträngningar för att ta reda på vem det var, vad han hette och var han bor lades ner. (En person som alltså inte gjort nåt fel.)
Nästa gång man stöter på liknande grupper på Facebook eller liknande kanske vi ska ta en minut eller två och fundera över om detta faktiskt är som det verkar. Annars får vi de sämsta sidor av "ny" och klassiska media och det är ingen vidare kombination..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar