Tid

Kom tillbaka på jobb idag efter semester och pappaledighet och blev påmind om tid. Inte därför att jag måste infinna mig en viss tid. Inte heller för att jag trodde mig ha gjort en tidsresa då jag insåg att de nya datorerna som leverarets under sommaren kom med XP och Internet Explorer 6. Utan för att jag läste en tidningsartikel i någon tidning under sommaren som jag tänkt på lite nu som då.
Den handlade om hur man som vuxen kan vara frånvarande, fast man är på plats, för att man sitter och petar på sin telefon istället för att lyssna. Ligger nog nåt i det. Att bara lite snabbt kolla FB, mail, nyheter eller liknande gör att man inte är där. Vi vuxna brukar tycka om att mäta saker i tid. Hur länge ska barn sova, få spela på dator, vara ute o.s.v. Tid är en dålig måttstock för det mesta. Att kolla mailen på sin telefon tar inte många sekunder men man bör göra det vid rätt tillfälle. (Man bör också komma ihåg att möjligheten att "ta kontoret med sig" kanske är det som gör att man överhuvudtaget just då befinner sig med sina barn.) Större problem är kanske det om man där emellan koncentrerar sig på fel saker. Om man funderar allt för djupt på mailet man just läste eller försöker komma på en bra Facebook uppdatering som beskriver vad man just nu gör.
Sen kan man ju som vanligt fråga sig om detta är nåt nytt. Har inte alltid vuxna fastnat i tv-nyheter, tidningen eller liknande? Spelar det nån roll vad orsaken är? Är man närvarande då man blir så inne i byggandet i sandlådan att man glömmer att dottern också vill låna spaden?