Hade ett ärende till FPA idag. Efter lite köende kom mitt nummer upp och jag framförde mitt ärende. Möttes av ett kombisvar på finska/engelska om jag talar nåt av de språken. Det gör jag ju så vi fortsatte på finska. Frågade vad deras officiella ståndpunkt är med språk, Närmare bestämt om jag har rätt att tala svenska. I vanliga affärer har jag märkt att det oförstående jag möts av och ofta blir svarad på engelska beror på att de helt enkelt inte känner igen språket. Men FPA är ju trots allt en lite annan organisation.
En mycket trevlig anställd på alla sätt men lite låst var hon nog. Visst kan man boka tid eller ringa eller använda e-tjänster men i såna här fall när man kommer på plats beror det bara på hur det råkar sig. Vi var båda överrens om att det nog inte var helt ultimat för nåndera part och hen föreslog att jag tar en responsblankett och ger feed-back. Det gjorde jag. Då kommer vi till poängen. Jag sade nämligen att det ofta sågs att det inte behövs svensk service eftersom ingen klagar på att det finns. Så nu tänkte jag skärpa mig. Svar: "Så kan man ju inte tänka".Då insåg jag att vi båda sitter i en bubbla. Jag som ser nyheter om problem med avsaknad av svenskspråkig service eftersom jag följer med svenskspråkiga medier. Även detta svar om att "ingen klagar". Hen i sin tur gör det knappast då hen inte kan svenska. I de finska avhandlas inget sånt. Tas det upp så är det mer ur den andra synvinkeln. Hur mycket vi svenskspråkiga kostar eller problem då finska administrativa områden slås ihop med tvåspråkiga och tjänstemännen borde kunna svenska mitt i allt. Inte undra på att vi har svårt att förstå varandra.
Behövs nog inte att man aktivt söker sig till likatyckare för att stänga in sig. Tvärtom krävs nog att vi aktivt jobbar mot att bli "inbubblad". Vems ansvar det nu sen kan tänkas vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar