De bortkopplade

Tittade på SVT:s  "De bortkopplade" ( http://urplay.se/171969 fram till 10 maj 2013 ). Intressant att se varför folk inte har Internet. Motstånd mot att tvingas med, elöverkänslighet, ekonomiska orsaker eller att helt enkelt inte kunna använda är några av orsakerna som kommer upp. (Samt förstås klassikern jag behöver inte för jag jag har aldrig använt och det har gått bra)
Tänkvärt att det hur som helst finns såna som vill använda men inte kan. Dessa borde få hjälp. Sen kan man ju undra om det är en rättighet att ha tillgång till Internet och/eller en rättighet att vara utan? Kan man kräva att alla har tillgång för att klara vardagen?

Media Information-seminarie

Följde igår med ett öra/öga med Media Information-seminarie via webblink. Fantastiskt vad mycket man hittar utan att lämna sitt eget hem. Rekomenderar varmt alla arrangörer att följa exempel. Sänd allt på webben fritt. Bambuser eller Googles Hangout on Air gör detta möjligt för vem som helst. Fungerar dessutom som reklam. Jag hade knappast deltagit eftersom jag inte visste vad det handlade om tillräckligt bra på förhand. Nu vet jag och kommer med största sannolikhet att delta på plats nästa gång. Webblink är bra men man missar båse kaffe och pausdiskussioner.
Lite om själva innehållet. (Jag hoppas att detta spelades in och och läggs upp bland övrigt material inom kort). Bl.a. Lars Lundqvist från  Riksatikvarieämbetet höll en intressant presentation. Även om man inte är inne på samma område kan man dra nytta av deras funderingar och lösningar. Eftersom de hållit på ett bra tag har de också hunnit med en hel del. Mest kände jag igen deras funderingar om egen portal mot använda öppna. På många ställen vill vi ha egna portaler med vårt material för att tvinga folk att komma till oss. Fungerar dåligt vanligtvis. Bättre att använda de tjänster som finns (t.ex. flicr). Då får man ut sitt material till användarna. Detta tänkvärt för skolor. Där försöker vi alltid uppfinna hjulet på nytt och tvinga in elever och lärare i våra egna portaler som vanligtvis  har samma nackdelar som skolbyggnaden. Vi är inlåsta och når inte riktiga världen. Samt tvingas använda dåliga verktyg men det är en annan historia.
Institutioner som öppnar sig tycks alla ha mer eller mindre problem med upphovsrätten. Man kan inte alltid öppna sig som man vill.Tyckte mig höra (tittade alltså inte) detta i Ida Fellmans presentation om Yle Arkivet. När man inte tillåtsbädda in eller laddaner material blir det klumpigt att använda i presentationer och framföranden. Tänk om det låg på Youtube istället? Kan dock hända att jag p.g.a. egen erfarenheter tyckte detta. Annars ett ypperligt framförande även av Ida.
Som sagt deltog jag lite vid sidan om. Kolla webbsidan, Bloggen Esseter ,  eller Twitter (#m12i) för bättre beskrivningar.
Det som alltid kommer fram vid diskussioner om öppenhet är "Vad händer  då amatörer börjar blanda sig i? Hur går det med experterna om alla börjar skapa egna sanningar?" Själv tror jag att experterna behövs men måste anpassa sig. Det finns en massa kunskap bland amatörer och framför allt är de många fler. Detta må sedan vara journalister eller forskare som kallas experter.

Några länkar som exempel på öppenhet och vad det kan möjliggöra:

http://www.kringla.nu/kringla/
http://www.riksarkivet.se/
http://svenska.yle.fi/arkivet/
http://digi.nationalbiblioteket.fi

Simkort/kreditkort

Ditt SIM-kort är egentligen ett kreditkort | svenska.yle.fi

Något som många inte tänker på. Mycket kan betalas med ett sim-kort och inte bara det kort som finns i telefonen. Alla mobila nätanslutningar har ett kort i sig som går att plocka ut och lägga in i t.ex. en telefon. Eftersom man nästan alltid har fast månadsavgift på datatrafik har man ingen saldobegränsning. Lönar sig alltså att fundera vem du låter använda ditt kredit, nej förlåt, sim-kort.

Internetanvändning 2012

Några snabba plock från Statistikcentralens undersökning om finländares Internetanvändning:

• Användningen av internet blir vanligare i Finland bara i undersökningens äldsta åldersgrupp, dvs. bland 65–74 åringar
• Finland ligger i täten bland de europeiska länderna när det gäller användningen av internet men efter de övriga nordiska länderna
• Internetanvändningen via bärbar dator och mobiltelefon ökar och blir allt mer regelbunden.
• Antalet näthandelskunder ökar snabbt.
• Under våren 2012 använde hälften av finländarna i åldern 16–74 år minst en social nätverkstjänst, där de hade registrerat sig som medlemmar..
• Kvinnorna är mer intresserade av sociala nätverkstjänster än männen.  

Sammandrag av undersökningen: http://www.stat.fi/til/sutivi/2012/sutivi_2012_2012-11-07_tie_001_sv.html

Hela undersökningen (finska): http://www.stat.fi/til/sutivi/2012/index.html

Hetsjakt i sociala medier

Rätt ofta ser man varningar för misstänkta personer som försökt kontakta barn både i sociala medier och i klassisk media. Här ett exempel från igår.
Säkert i bästa välmening och bör nämnas att jag inget vet mer om denna händelse än vad som står här. Tyvärr gäller det ofta även alla andra. Kan vara ett uppskrämt barn som misstolkat en situation eller en vuxen som överreagerat på ett barns berättelse. Kan även vara precis som här står.  Men ofta vet ingen och så hetsar man upp varandra vilket bra kan utläsas i kommentarerna om vad som borde göras med denna person och hur man "håller ögonen öppna".

Ofta kontaktas myndigheter inte alls eller som i det här fallet  kontaktas de i andra eller tredje hand och får bara den information  som redan florerar på nätet.
Här skulle jag nog råda alla att inte överreagera utan handla rationellt. Vet man verkligen något så meddela polisen. Vet man inte, eller hör diffusa rykten, så bör man nog ta reda på mer innan man skrider till åtgärder eller sprider vidare. I de flesta fall har dessa situationer en helt logisk förklaring och har de inte så gör denna ryktessprdning  bara att det är svårare att upptäcka riktiga problem.

Format och känslor

Skötte min "historiska" fostran med min dotter och gick till postlådan för posta ett brev. Undrar om det kommer att vara första och sista gången i hennes liv? När man förklarar saker för ett barn inser man ofta hur dumt det låter. På allvar, skriva saker på ett papper, stoppa det i ett kuvert och så kan någon om ett par dagar öppna det för att se vad där står. Dessutom betalar man för nöjet. Låter lite krångligt i dessa moderna tider.
Nu protesterar någon för "Det är ju så trevligt med riktiga brev". Nej, det är det inte. Det är känslan som brevet ger oss som är trevligt. Inte tycker man att personlig riktad reklam är trevlig bara för att den kommer i ett kuvert. Min dotter (som alltså är ett drygt år) förknippar inte gamla brev med något trevligt så hon kommer knappast att känna så. Här ligger faran i att ge format egenskaper. Inte bara det att känslan är falsk. Samma text är t.ex. precis lika trovärdig på Internet som i tryckt form, inte ändrar formatet på saken. (Men vi förknippar format med känslor och det får oss att tro mer på det ena än det andra.) Detta faktum hindrar även utveckling. Ta bara tidningar eller böcker. Vi hänger oss fast vid känslan av papperstidningar till den grad att vi inte bara skapar identiska e-kopior utan även sätter in ljudet av bladvändning på våra plattor...
Vi hindrar alltså ungdomar och andra fördomsfria att få använda fungerande och nya koncept för att vi känner på ett visst sätt. Inte riktigt bra vare det gäller sig post, böcker eller undervisning.

Till saken hör dock att i det här fallet var det enklaste sättet att få fram pappershögen med post. Istället för att scanna dem och e-posta tog jag ett kuvert och frimärke och kuvert ur lådan och skickade iväg dem. Så inte heller ska vi överge alla gamla format men vi ska vara medvetna om varför vi väljer dem. Innan vi uppnår standarder och alla har tillgång till nyare varianter kan ett gammalt sätt faktiskt vara det bästa.

Ungas vardag på internet – åtta tips

Surfa lugnt ger åtta råd på olika språk. De två språk jag förstår ger mig bilden att det är samma råd på  alla språk (Om så, fungerar det lika i så olika kulturer?) så kommenterar de svenska.
1 Ta en liten stund varje dag och prata om internet med ditt barn.
Jo, prata ska ni men inte så att man sätter sig ner och säger "Nu ska vi prata om Internet". Diskussionen bör vara naturlig och intresset genuint. Annars blir det lätt ett förhör.

2. Våga vara vuxen och sätt gränser.
Absolut men sätt dig in i saken och låt inte dina förutfattade meningar bestämma vad som inte är ok. Vuxna har en tendens att se t.ex. spel som nåt extra som inte är viktigt. Samma gäller andra tjänster som vi inte förstår. Att sätta aktiviteter i förhållande till andra aktiviteter (fotboll, balett...) och fundera varför vi accepterar det ena men inte det andra kan vara ett tips. Tid i sig är ett dåligt sätt att mäta lämplig aktivitet.

3. Våga vara nyfiken
 Jepp.

4. Lär dig själv.
Jo, i och för sig men det är nog att underskatta vad ungdomar sysslar med. Lyckas du förstå World of Warcraft på ett par  minuter? Saker är mer komplicerade och krävande än de ser ut ibland. Undervärdera inte deras aktiviteter.

5. Sätt upp gemensamma regler.
Prata är bra men igen, häng inte upp er på tid.

6. Hjälp till att anmäla om något skulle hända.
Jag kan inte tillräckligt understryka hur viktig denna är.  Hjälp alltid, fördöm aldrig. Viktigt att inte skuldbelägga den som råkat illa ut.  Här är det också viktigt att ni i tidigare diskussioner inte skapat sådana regler att barnet/ungdomen varit tvungen att bryta mot dem för att kunna leva. Då blir steget att be om hjälp för stort.

7 Var en bra förebild och 8 Var där är kanske de viktigaste.  En stigande kurva på dessa råd.