Läste en artikel i Aftonbladet om en kvinna som försökt radera sin döde sambos Facebook-profil. Artikeln är en typisk kvällstidningstext så bemödar mig inte att kommentera den men tanken är ju intressant. Vad händer med våra alster efter vi dött? Vem ska få bestämma över dem då?
Själv tycker jag det vore extremt synd om vi började radera saker efter folks död. Jag skulle ta det som en stor komplimang om min blogg eller Facebook-sida fortfarande hade besökare. Varför kunde det inte vara en hjälp i sorgearbetet för anhöriga och en plats att besöka, motsvarande en grav eller kyrka?
I brist på bättre alternativ, som jag känner till åtminstone, får detta gå som mitt testamente gällande min "digitala produktion". Jag tycker att det man lägger ut ska man stå för och vara medveten om vad det innebär. Saker jag gjort tillgängliga får vara så i framtiden också. Inget behöver stängas eller raderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar