Lärare, elever o föräldrar på FB

Norska lärare förbjuds vara vänner med elever och deras föräldrar på Facebook. Kan till viss del förstå delen med föräldrar och kanske till en del även med elever. Onekligen kan ju knepiga situationer uppstå. Motiveringen att lärare publicerat festbilder och att "det ju finns e-post" håller dock inte. Rätt använt är det ett ypperligt sätt att lära sig förstå eleverna och deras värld. Att man trots det kan ha ett professionellt umgänge med eleverna är nog inget problem. Att föräldrar väljer FB som kontaktsätt visar just hur begränsad e-posten som kommunikationsmedel är. Vore det skäl att ta det i beaktande och skapa ett bättre sätt för föräldrakontakt som har FB:ns fördelar men är ett skillt forum? Desssa torde det finnas ganska gott om och de används också med bra resultat.
Förbud av det här slaget är vanligtvis ett resultat av att man inte vill ta nya arbetssätt i beaktande utan traska på i gamla banor. Säkert behändigt för lärarna och skolan men hur ska de unga lära sig använda sociala medier, som kommer att vara grunden för det mesta i framtiden, om alla positiva eempel på användning förbjuds? Vem är skolan till för och ska det förbered elever för gårdagen eller morgondagen?

Länkskafferiet på Facebook

Sen några veckor tillbaka "gillar" jag Länkskafferiet på Facebook. Får på det sättet en massa bra grejer levererade utan att dess mer behöva anstränga mig. En del aktuella länkar, som dessa om olja, andra mera tidslösa som dessa om fria bilder och ljud som behövs i de flesta arbeten. Vissa kanske mera intressanta än användbara som hur man gör om engelsk text till fonetisk skrift.

Frihet under ansvar

Höll en elevdiskussion, kombinerat med lärarfortbildning, om sociala medier på Sarlinska skolan förra veckan. Ikväll fortsätter jag med samma tema i Munksnäs. Denna gång för Hem och skolas räkning. Jag vet inte hur stor praktisk nytta såna här punktinsatser har men  åtminstone tar jag upp saker för diskussion. Att saker ignoreras gör sällan nåt bättre och Internet skiljer sig knappast som medie sist och slutligen speeciellt mycket. Stig Roland Rask sade en bra grej : "Material som distribueras på detta sätt är inte behäftade med speciella trovärdighetsaspekter eller andra gemensamma drag. På samma sätt som vi inte kan utgå ifrån att texter som levererats via postlådan, faxen, brevduvor, cykelbud eller ridande ordonnans med automatik bär på speciella egenskaper när det gäller trovärdighet."
Vi är alltså även här tvungna att tänka själva. En sak som fick mig att fundera var HBL:s stafettkarnevals sajt. Här går man totalt okritiskt ut med uppmaningen "Har ni skrivit några bra hejarklacksramsor? Skriv in dem under dina bilder eller skicka till ...", "Hur går det till på era hejarklacksträningar? Skicka in mms-bilder med din telefon och kommentera andras bilder. Du kan också ladda upp bilden via datorn" o.s.v.. Jag tycker det är en trevlig ide men vore det inte bra här om tidningen hade passat på att fundera lite vad man bör tänka på vad gäller att publicera bilder på andra människor och upphovsrätt ? (är alla ramsor faktiskt skrivna helt av den som publicerar den?)
Samma tidning tycker ju om att leta reda på negativa detaljer i Facebook och slå upp dem stort. Kanske man nu kunde föregårr med gott exempel?