I går kväll lanserades sajtkoll.se. Så här säger grundaren själv om webbtjänsten där man kan skriva in en webbadress för att få hjälp att bedömma dess trovärdighet som källa:
"Bedömningen ska enligt sajtkoll.se vara ”en fingervisning om vilken trovärdighet sajten har på en generell nivå.”
Som svar får man en kategori som sajten anses höra till. T.ex anses hbl.fi höra till kategorin "Verifierad journalistisk sajt"vilket innebär:
Sajter i denna kategori: Verifierade journalistiska
sajter bygger på journalistiska principer och är generellt
tillförlitliga. Rapporteringen följer publicistiska normer i
mediebranschen. Var ändå alltid källkritisk till information du tar del
av och sprider. Verifieringen gäller sajten som helhet och inte enskilda artiklar.
Tänk på att nyhetssajter även ofta innehåller opinionsmaterial såsom
ledare och insändare samt annonser. Sådant innehåll utgör inte oberoende
journalistik. I kategorin listas även hemsidor för samma typ av
publikationer även om de inte har artiklar på webben.
Just nu innehåller tjänsten 311 webbsidor men vi ska tro att detta utvidgas i jämn takt under närmaste tiden.
Uppdatering 26.2: Sajten läggs ner p.g.a. hot
måndag 23 februari 2015
torsdag 19 februari 2015
Åldras på sociala medier
Jag har länge funderat på risken för att stänga in sig i sin egen bubbla genom sociala medier. Hur lätt är det inte att bara omge mig med folk som tycker lika som jag? Hur konstig min åsikt än är, är det möjligt att hitta tillräckligt många med samma åsikt för att ge mig illusionen av att "alla" håller med. Men nyligen insåg jag en sak som gjorde mig lite förvånad.
Jag har funnits på Facebook sen 2007 och på Twitter sen 2008. Säkert ett rätt normalt antal år för folk i min ålder. Men de har utvecklat sig på olika sätt. På Facebook har jag genom åren samlat på mig vänner från olika ställen. Gamla elever, gamla klasskompisar, släktingar och folk jag råkat på vid olika tillfällen. Detta kombinerat med Facebooks algoritmer som serverar vänners-vänners-inlägg i min feed enligt vad jag borde intressera mig för gör att jag där ser inlägg med länkar till Friatider. Jag ser folk som bytt sin profilbild till "je suis charlie". Jag ser till och med kombinationen av dessa då folk lade in profilbilden "je suis charlie" OCH på största allvar citerade Friatider. Detta gör att jag blir medveten om att det finns folk som inte tänker som jag. På Twitter däremot följer jag bara folk som har samma intressen som jag. Där består hela världen av personer som tänker precis som jag.
Så eftersom största delen av världen finns på Facebook kanske jag slutar oroa mig för det. Nu ska jag istället förtsätta oroa mig för att medierna ger sig in på samma spår. Att medier försöker rikta sin reklam kan jag leva med. Med vad händer den dag då alla nyheter folk läser är såna som de vill läsa och som helt överrensstämmer med deras världsbild och åsikt? Min gissning: Det går riktigt åt skogen.
Men till att börja med ska jag leta upp lite folk på Twitter som är av motsatt åsikt jämfört med mig.
Jag har funnits på Facebook sen 2007 och på Twitter sen 2008. Säkert ett rätt normalt antal år för folk i min ålder. Men de har utvecklat sig på olika sätt. På Facebook har jag genom åren samlat på mig vänner från olika ställen. Gamla elever, gamla klasskompisar, släktingar och folk jag råkat på vid olika tillfällen. Detta kombinerat med Facebooks algoritmer som serverar vänners-vänners-inlägg i min feed enligt vad jag borde intressera mig för gör att jag där ser inlägg med länkar till Friatider. Jag ser folk som bytt sin profilbild till "je suis charlie". Jag ser till och med kombinationen av dessa då folk lade in profilbilden "je suis charlie" OCH på största allvar citerade Friatider. Detta gör att jag blir medveten om att det finns folk som inte tänker som jag. På Twitter däremot följer jag bara folk som har samma intressen som jag. Där består hela världen av personer som tänker precis som jag.
Så eftersom största delen av världen finns på Facebook kanske jag slutar oroa mig för det. Nu ska jag istället förtsätta oroa mig för att medierna ger sig in på samma spår. Att medier försöker rikta sin reklam kan jag leva med. Med vad händer den dag då alla nyheter folk läser är såna som de vill läsa och som helt överrensstämmer med deras världsbild och åsikt? Min gissning: Det går riktigt åt skogen.
Men till att börja med ska jag leta upp lite folk på Twitter som är av motsatt åsikt jämfört med mig.
lördag 14 februari 2015
iCloud Beta
Testade på iCloud Beta lite snabbt. Verkar inte dumt alls. Nu kan alla med ett apple ID, oberoende om du äger Apples utrustning eller ej, använda de flesta appar/program direkt i webbläsaren och spara i iCloud. Att jobba tillsammans med andra är också möjligt. Verkar som om Apple tänker ge Google Apps och Office 365 en match. Eftersom jag redan använder iPad så var det bara att logga in och uppgradera mitt konto till Icloud. Det har jag inte haft tidigare men annars fungerar det så klart inte att jobba "i molnet".
Dock varnar den för att min webbläsare och operativsystem inte stöds eftersom jag använder Ubuntu och Firefox. Stöder:
Dock varnar den för att min webbläsare och operativsystem inte stöds eftersom jag använder Ubuntu och Firefox. Stöder:
- OS X v10.8 or later
- Windows 7 or later
- Safari 6.0.3 or later (OS X)
- Internet Explorer 9.0.8 or later (Windows)
- Google Chrome 27.0.1 or later
torsdag 12 februari 2015
Otack är världens lön
Men nu har vi en stad som satsat på utrustning och skolning för lärare. Tror nån verkligen att man plockar in 16000 plattor och öppna trådlösa nät i alla skolor utan att minsta misstag sker? Finns säkert tusen beslut som man kan fundera om det var det ultimata eller kunde man gjort annorlunda, Det är en konstruktiv debatt som ska föras. Men det här? Skandaljournalistik och skrikande efter filter. Rekomenderar alla journalister att kolla upp lite. I detta fall kunde det ha blivit en intressant artikel om man kollat upp vad som egentligen gjorts i Vanda. De har nog inte bara slängt ut en massa utrustning som detta ger sken av. Innan man skriker efter filter kunde man intervjuat lärare i grannstaden om hur det är att jobba i filtrerade nätverk. Hur är det att planera en lektion när det visar sig att eleverna med sin inloggning inte kommer åt stora delar av materialet. Tror ni t.ex att en källa som YouTube är tillåten om "olämpligt" material ska filtreras bort? Man kunde kanske även funderat på om filter fungerar? För om nätet filtreras, tror ni inte då att eleven plockat fram sin egen smarttelefon eller kompisens? Kanske det kan vara bättre att ta diskussionen än att stoppa huvudet i sanden? Kanske det är en skolning som mer hade behövts än hur själva plattan fungerar? Har de kanske fått sån fortbildning?
Tyvärr valdes inte den vägen den här gången heller. Dessutom slösade man bort en klickmagnet med en sån rubrik i en analog produkt...
måndag 9 februari 2015
Flexibel tillvaro
Lärarna vill inte ha flexibel skoldag basunerar YLE ut idag. På tal om att ha idrotts- och annan hobbyverksamhet i samband med skoldagen. Tänkte skriva nåt om det eftersom jag inte riktigt tycker att man kan dra såna slutsatser baserat på detta. Jag vet åtminstone många som tycker att detta är en bra ide. T.o.m såna som jobbar för detta. Men egentligen var det inte det som jag innerst inne tänkte. Utan detta kommer att handla om det som diskussionerna efteråt alltid handlar om. Läraren korta dagar och långa ledigheter.
Nu utgår jag från att detta är sant. Lärare jobbar kortare dagar än andra och har ledigt lika mycket som skoleleverna. Bra säger jag. Problemet är i så fall inte att det är så utan att alla inte har det. (Nu är nu kanske inte ledigheterna riktigt så långa eller dagarna riktigt så korta alla gånger men lek med en stund.)
Alla borde ha rejäla ledigheter. Minst tio veckor på sommaren. Då kommer det att ske en intressant föränding. För vad händer då man vilar ut? Jo tankeverksamheten börjar komma igång på allvar och man tänker bättre och i nya banor. Har man tillräckligt lång semester kommer man till och med emellan varven tänka på jobb. Så inte bara orkar man under arbetsåret, dessutom åstadkommer man en massa i misstag på semestern. På samma sätt ska det vara ett par rejäla avbrott på vintern.
Vad gäller arbetsdagen så gäller det samma. I teorin har lärare den arbetsfördelning som vi alla borde ha. De har fasta tider då det behövs, resten gör man när det passar bäst. Perfekt. Varför tro att 8-16 arbetstid på nåt sätt får ut det mesta och bästa? Ta en paus emellan, gå ut, handla och fortsätt jobba då hjärnan börjat fungerapå nytt. Hur vet man då att detta inte utnyttjas och missbrukas? Det vet man att det kommer att göras. En mycket liten procent kommer att göra det. Det kan vi inte nåt åt. Tror nån föresten att denna grupp kommer att vara produktiv 8-16?
Men precis som när det gäller bidrag och mycket annat är detså viktigt att hindra det lilla svinnet att man inför en massa regler och förbud bara för att kunna övervaka dessa. Istället för att se fördelarna som detta ger den stora massan.
Så istället för att grämas över att lärarna "har" det så här bra, jobba för att vi alla skulle få det lika bra istället. Skolan beskylls ofta för att vara efter övriga samhället men i detta fall verkar det som om problemet är att de ligger före.
Nu utgår jag från att detta är sant. Lärare jobbar kortare dagar än andra och har ledigt lika mycket som skoleleverna. Bra säger jag. Problemet är i så fall inte att det är så utan att alla inte har det. (Nu är nu kanske inte ledigheterna riktigt så långa eller dagarna riktigt så korta alla gånger men lek med en stund.)
Alla borde ha rejäla ledigheter. Minst tio veckor på sommaren. Då kommer det att ske en intressant föränding. För vad händer då man vilar ut? Jo tankeverksamheten börjar komma igång på allvar och man tänker bättre och i nya banor. Har man tillräckligt lång semester kommer man till och med emellan varven tänka på jobb. Så inte bara orkar man under arbetsåret, dessutom åstadkommer man en massa i misstag på semestern. På samma sätt ska det vara ett par rejäla avbrott på vintern.
Vad gäller arbetsdagen så gäller det samma. I teorin har lärare den arbetsfördelning som vi alla borde ha. De har fasta tider då det behövs, resten gör man när det passar bäst. Perfekt. Varför tro att 8-16 arbetstid på nåt sätt får ut det mesta och bästa? Ta en paus emellan, gå ut, handla och fortsätt jobba då hjärnan börjat fungerapå nytt. Hur vet man då att detta inte utnyttjas och missbrukas? Det vet man att det kommer att göras. En mycket liten procent kommer att göra det. Det kan vi inte nåt åt. Tror nån föresten att denna grupp kommer att vara produktiv 8-16?
Men precis som när det gäller bidrag och mycket annat är detså viktigt att hindra det lilla svinnet att man inför en massa regler och förbud bara för att kunna övervaka dessa. Istället för att se fördelarna som detta ger den stora massan.
Så istället för att grämas över att lärarna "har" det så här bra, jobba för att vi alla skulle få det lika bra istället. Skolan beskylls ofta för att vara efter övriga samhället men i detta fall verkar det som om problemet är att de ligger före.
söndag 8 februari 2015
IT-tolk
Det här med IT-stöd, har det ändrats de senaste tio åren? I skolorna menar jag? Eller saknas det helt? Kanske inte spelar nån riktig roll men skulle bli glad om en lärare nu kunde säga mig: Jepp, vi har det stöd vi ska ha. Inte i meningen att den utnämde IT-ansvarige är en trevlig person utan att stödet är rätt.
Vad behövs då?
Tekniskt stöd så klart. Lampan brinner i projektorn, datorn startar inte och liknande situationer uppstår. Dessa ska fixas snabbt. Den här delen är ju rätt enkel.
Hjälp med att välja rätt utrustning och "program". Kanske kunde kallas pedagogiskt stöd. Inte kommer alla lärare att veta bästa sättet att editera en bild, göra en automatisk innehållsförteckning i ett ordbehandlingsprogram, ladda ner libre office på en cd åt en elev som inte har något ordbehandlingsprogram eller visa vilket webbtjänst som snabbast kan tas i bruk för att kunna få hela klassen att skriva i samma dokument utan registrering o.s.v.
Resurrslärare Nog är det skoj med en extra person när en grupp ivriga sjuåringar sätter igång. För att inte tala om hur mycket längre ivern sitter i om saker fungerar.
Hjälpa till med planering av lärares administration Många lärare vet vad de behöver men kan inte förklara det åt den som beställer eller anpassar t.ex. skolans elevhanteringssystem. Här behövs en "tolk" emellan. Elelr varför inte ssamma då det gäller att välja och administrera en lämplig inlärningsmiljö.
Nåja. Listan på behov kan göras oändligt lång. Men till saken hör att detta är samma person. För att det ska fungera ska den som kommer in för att byta lampa i projektorn samtidigt kunna ge liet tips åt läraren om annat då hen nu en gång är där. Samma person ska kunna ställa upp med klasssen med sjuåringar och detta ger ju även en hel del kunskap om vilka behov som finns och hur det fungerar eftersom på plats då det händer. Må sedan gälla att tweeka inlärningsmiljön eller beställa nya skärmar. Med att syssla med alla dessa sakerna så ger den dagligakontakten dessutom färdigheten att kommunicera med lärare, leverantörer och "nördar" så att man kan beskriva hur elevhanteringssystemet bör fungera. Kanske vi då slipper lärare sin har allt i sin kalender som sedan renskrivs in i systemet. (Usch för dubbelarbete,)
Varför finns dessa inte i större utsträckning? I större städer finns dessa personer men som olika personer utan kontakt med varandra. I mindre finns de kanske inte. Eller finns delvis i praktiken men bara därför att det råkar finnas en lämplig person med intresse att ha det som hobby just då.
Varför roterar man inte folk i de större städerna? Ut från kontoret och dra lite kablar. Sätt ner kabeln och tala med en elev o.s.v
Varför sammarbetar inte mindre kommuner? En gemensam skulle ju ha ett verkligt kunnande eftersom fältet och de olika arbetssätten är ännu fler. Tyvärr fungerar inte att springa omkring och byta lampor om avstånden är stora. I övrigt är det viktiga att få kontakt, inte att vara fysiskt på plats. Att få kontakt är inte svårt idag. Skolor sammarbetar ju med gemensamma kurser. Skulle det inte vara ett gyllene tillfälle att ha en gemensamm It-konsult? Det där personen som känner till hela historien även om du som lärare inte kan beskriva exakt vilket program du använder. Som vet därför att han själv hjälpt dig välja det eller kanske t.om installerat det? Den persom som varit med att bygga upp inlärningsmiljön som ni använder i distanskursen så att han vet hur det fungerar både för dig och eleverna. Även om du inte riktigt kan förklara.
Hur är det. Finns det lärare som kan säga att det fungerar, jag undervisar "bara"?
Vad behövs då?
Tekniskt stöd så klart. Lampan brinner i projektorn, datorn startar inte och liknande situationer uppstår. Dessa ska fixas snabbt. Den här delen är ju rätt enkel.
Hjälp med att välja rätt utrustning och "program". Kanske kunde kallas pedagogiskt stöd. Inte kommer alla lärare att veta bästa sättet att editera en bild, göra en automatisk innehållsförteckning i ett ordbehandlingsprogram, ladda ner libre office på en cd åt en elev som inte har något ordbehandlingsprogram eller visa vilket webbtjänst som snabbast kan tas i bruk för att kunna få hela klassen att skriva i samma dokument utan registrering o.s.v.
Resurrslärare Nog är det skoj med en extra person när en grupp ivriga sjuåringar sätter igång. För att inte tala om hur mycket längre ivern sitter i om saker fungerar.
Hjälpa till med planering av lärares administration Många lärare vet vad de behöver men kan inte förklara det åt den som beställer eller anpassar t.ex. skolans elevhanteringssystem. Här behövs en "tolk" emellan. Elelr varför inte ssamma då det gäller att välja och administrera en lämplig inlärningsmiljö.
Nåja. Listan på behov kan göras oändligt lång. Men till saken hör att detta är samma person. För att det ska fungera ska den som kommer in för att byta lampa i projektorn samtidigt kunna ge liet tips åt läraren om annat då hen nu en gång är där. Samma person ska kunna ställa upp med klasssen med sjuåringar och detta ger ju även en hel del kunskap om vilka behov som finns och hur det fungerar eftersom på plats då det händer. Må sedan gälla att tweeka inlärningsmiljön eller beställa nya skärmar. Med att syssla med alla dessa sakerna så ger den dagligakontakten dessutom färdigheten att kommunicera med lärare, leverantörer och "nördar" så att man kan beskriva hur elevhanteringssystemet bör fungera. Kanske vi då slipper lärare sin har allt i sin kalender som sedan renskrivs in i systemet. (Usch för dubbelarbete,)
Varför finns dessa inte i större utsträckning? I större städer finns dessa personer men som olika personer utan kontakt med varandra. I mindre finns de kanske inte. Eller finns delvis i praktiken men bara därför att det råkar finnas en lämplig person med intresse att ha det som hobby just då.
Varför roterar man inte folk i de större städerna? Ut från kontoret och dra lite kablar. Sätt ner kabeln och tala med en elev o.s.v
Varför sammarbetar inte mindre kommuner? En gemensam skulle ju ha ett verkligt kunnande eftersom fältet och de olika arbetssätten är ännu fler. Tyvärr fungerar inte att springa omkring och byta lampor om avstånden är stora. I övrigt är det viktiga att få kontakt, inte att vara fysiskt på plats. Att få kontakt är inte svårt idag. Skolor sammarbetar ju med gemensamma kurser. Skulle det inte vara ett gyllene tillfälle att ha en gemensamm It-konsult? Det där personen som känner till hela historien även om du som lärare inte kan beskriva exakt vilket program du använder. Som vet därför att han själv hjälpt dig välja det eller kanske t.om installerat det? Den persom som varit med att bygga upp inlärningsmiljön som ni använder i distanskursen så att han vet hur det fungerar både för dig och eleverna. Även om du inte riktigt kan förklara.
Hur är det. Finns det lärare som kan säga att det fungerar, jag undervisar "bara"?
lördag 7 februari 2015
E-läromedel
Skulle jag vara bättre på att tagga mina inlägg här skulle det säkert finnas dussinet där jag svamlat om samma sak. Men samma ämne dyker upp nu som då på många ställen så varför inte här också.
Vissa saker ställer till problem.
Ingen läromedelsleverantör kommer att satsa på ordentliga e-läromedel innan det finns en marknad. Ingen kan gå över till läromedel som inte finns. Slutresultatet blir samma halvmesyrer som i den finlandssvenska tidningsbranchen. Ingen har råd med papperstidning och producera en riktig e-tidning.Ingen vågar överge papperstidningen. Slutresultatet blir höga kostnader för två produkter med samma innehåll.
Ingen vågar säga att vi ska överge boken. Förståeligt eftersom det inte finns ett bättre allternativ. Men underförstått är att innebörden att vi av traditionella skäl kommer att hålla fast vid boken. D.v.s vi kommer att hamna i / är i samma situation som tidningarna. Ingen har råd men två produkter.Frågan är väl om det ens är ekonomiskt lönsamt att producerade de material som finns idag?
Dessutom är ju största fördelen med e-läromedel att de kan uppdateras kontiunerligt.Detta betyder ju än ändring i arbetssätt för producenter. Man kan inte längre producera en bokserie och sedan är saken klar för kommande tio åren.
Kunde en början vara att börja med de självklara objekten? Ingen trycker väl en kartbok idag? Men det bästa jag sätt hittils är kartor i pdf-format. På allvar, sett Google maps? Street wiev? Lite kreativitet? Eller var lösningen redan där? Kanske kartboken inte behövs? Då jag började skolan fick alla en skolatlas. Fantastisk produkt. Misstänker dock att tiden då man verkligen fick den till egen tog slut långt innan Google klev ut ur garaget.
Vad vi definitivt inte behöver är böcker i e-format. Har en del praktiska fördelar men pedagogiskt ger det inget mervärde att ha boken i e-form om den ändå är byggd som en bok. Inte ens om man kan göra anteckningar, understrykningar och bädda in videoklipp i den. För att det ska vara värt det behövs ett rejält nytänkande. Men vi är så fast i boktänkande att det nog krävs rejäla tag för att ändra på detta. Både gällande lärarutbildning och alla andra möjligheter som ges.
Lösningen kunde vara att sluta producera läromedel. Bästa med detta vore att vi kom ifrån att läromedel styr undervisningen. Detta har vi en läroplan för. Istället skulle det produceras byggstenar som lärare bygger upp sin undervisning på. Texter, videoklipp, bilder, kartor, statistik och allt vad man kan tänka på. Till en del producerat av komersiella aktörer men även mindre delar som lärare producerar själva som kan delas och fler ha nytta av. Dä får vi en förändring i undervisningskultur och tillgång till tidsenligt material.
Såg ett djärvt uttalande om att man borde ta de pengar som satsas på traditionella läromedel och satasa dem på "teknisk" utrustning till skolorna. Sen producerar lärarna CC-licenserat material. En liten del saknas i ekvationen. Kanske inte bara så där kan ålaggas lärarna att producera material som får användas av andra. Men just denna form av nytänkande är vad som behövs.
Är det föresten redan nu så att de flesta läroböcker skrivs av lärare? Så bara en liten utveckling av nuvarande system.
Så det blir nog bra bara vi försöker sluta äta kakan och ha den kvar.
Vissa saker ställer till problem.
Ingen läromedelsleverantör kommer att satsa på ordentliga e-läromedel innan det finns en marknad. Ingen kan gå över till läromedel som inte finns. Slutresultatet blir samma halvmesyrer som i den finlandssvenska tidningsbranchen. Ingen har råd med papperstidning och producera en riktig e-tidning.Ingen vågar överge papperstidningen. Slutresultatet blir höga kostnader för två produkter med samma innehåll.
Ingen vågar säga att vi ska överge boken. Förståeligt eftersom det inte finns ett bättre allternativ. Men underförstått är att innebörden att vi av traditionella skäl kommer att hålla fast vid boken. D.v.s vi kommer att hamna i / är i samma situation som tidningarna. Ingen har råd men två produkter.Frågan är väl om det ens är ekonomiskt lönsamt att producerade de material som finns idag?
Dessutom är ju största fördelen med e-läromedel att de kan uppdateras kontiunerligt.Detta betyder ju än ändring i arbetssätt för producenter. Man kan inte längre producera en bokserie och sedan är saken klar för kommande tio åren.
Kunde en början vara att börja med de självklara objekten? Ingen trycker väl en kartbok idag? Men det bästa jag sätt hittils är kartor i pdf-format. På allvar, sett Google maps? Street wiev? Lite kreativitet? Eller var lösningen redan där? Kanske kartboken inte behövs? Då jag började skolan fick alla en skolatlas. Fantastisk produkt. Misstänker dock att tiden då man verkligen fick den till egen tog slut långt innan Google klev ut ur garaget.
Vad vi definitivt inte behöver är böcker i e-format. Har en del praktiska fördelar men pedagogiskt ger det inget mervärde att ha boken i e-form om den ändå är byggd som en bok. Inte ens om man kan göra anteckningar, understrykningar och bädda in videoklipp i den. För att det ska vara värt det behövs ett rejält nytänkande. Men vi är så fast i boktänkande att det nog krävs rejäla tag för att ändra på detta. Både gällande lärarutbildning och alla andra möjligheter som ges.
Lösningen kunde vara att sluta producera läromedel. Bästa med detta vore att vi kom ifrån att läromedel styr undervisningen. Detta har vi en läroplan för. Istället skulle det produceras byggstenar som lärare bygger upp sin undervisning på. Texter, videoklipp, bilder, kartor, statistik och allt vad man kan tänka på. Till en del producerat av komersiella aktörer men även mindre delar som lärare producerar själva som kan delas och fler ha nytta av. Dä får vi en förändring i undervisningskultur och tillgång till tidsenligt material.
Såg ett djärvt uttalande om att man borde ta de pengar som satsas på traditionella läromedel och satasa dem på "teknisk" utrustning till skolorna. Sen producerar lärarna CC-licenserat material. En liten del saknas i ekvationen. Kanske inte bara så där kan ålaggas lärarna att producera material som får användas av andra. Men just denna form av nytänkande är vad som behövs.
Är det föresten redan nu så att de flesta läroböcker skrivs av lärare? Så bara en liten utveckling av nuvarande system.
Så det blir nog bra bara vi försöker sluta äta kakan och ha den kvar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)