Jag har länge funderat på risken för att stänga in sig i sin egen bubbla genom sociala medier. Hur lätt är det inte att bara omge mig med folk som tycker lika som jag? Hur konstig min åsikt än är, är det möjligt att hitta tillräckligt många med samma åsikt för att ge mig illusionen av att "alla" håller med. Men nyligen insåg jag en sak som gjorde mig lite förvånad.
Jag har funnits på Facebook sen 2007 och på Twitter sen 2008. Säkert ett rätt normalt antal år för folk i min ålder. Men de har utvecklat sig på olika sätt. På Facebook har jag genom åren samlat på mig vänner från olika ställen. Gamla elever, gamla klasskompisar, släktingar och folk jag råkat på vid olika tillfällen. Detta kombinerat med Facebooks algoritmer som serverar vänners-vänners-inlägg i min feed enligt vad jag borde intressera mig för gör att jag där ser inlägg med länkar till Friatider. Jag ser folk som bytt sin profilbild till "je suis charlie". Jag ser till och med kombinationen av dessa då folk lade in profilbilden "je suis charlie" OCH på största allvar citerade Friatider. Detta gör att jag blir medveten om att det finns folk som inte tänker som jag. På Twitter däremot följer jag bara folk som har samma intressen som jag. Där består hela världen av personer som tänker precis som jag.
Så eftersom största delen av världen finns på Facebook kanske jag slutar oroa mig för det. Nu ska jag istället förtsätta oroa mig för att medierna ger sig in på samma spår. Att medier försöker rikta sin reklam kan jag leva med. Med vad händer den dag då alla nyheter folk läser är såna som de vill läsa och som helt överrensstämmer med deras världsbild och åsikt? Min gissning: Det går riktigt åt skogen.
Men till att börja med ska jag leta upp lite folk på Twitter som är av motsatt åsikt jämfört med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar