Mobildagis minskar ungas telefonberoende kan vi läsa på svenska YLE idag. Utan att gå mer in på själva saken vill jag peka på en fara med sån journalistik. Här cementeras två sanningar utan dess mer kritisk granskning.
Unga är mobiiberoende. "Jag hör det från skolan, från vuxna och från arbetsgivare som är
bekymrade över ett beroende och att ungdomar väljer att leva så mycket
av sitt liv på nätet."
Strålning är farligt "Strålningen är en gråzon vi är osäkra på, men vi vill uppmärksamma elever och lärare också på detta"
Är det så?
Nu säger jag inte att det inte finns poänger i artikeln även om det till stor del är en rad floskler som radas upp för och emot. Men vore intressant att veta vad de 790 som delat artikeln har haft för åsikt. Vad är det egentligen man vill säga med denna artikel? Jag lyckas inte riktigt få tag på den röda tråden.
1 kommentar:
Jag har ingen aning om vad folk som delat tänkt, men i mitt flöde delar en massa människor saker som har att göra med antingen att nutidens ungdomar är fördärvade och annat var det minsann då när man själv var ung, eller så delar de hurrarop över duktiga fostrare som säger till på skarpen/bildligt tar barn och ungdomar i nackskarven. En artikel om ungdomars fördärvliga mobiltelefonvanor (eller vad man kan göra för att stävja dessa ovanor) skulle passa hur bra som helst in i detta flöde.
För det är ju helt otänkbart att någon skulle dela artikeln med frågan om också vuxna skulle behöva mobildagis ibland...
(Jag tror att en av poängerna är att man försöker lyfta fram att denna skola har kommit på en världsomvälvande idé frö hur man gör med elevernas telefoner, men jag tror många skolor har mobildagis, eller mobilen-i-skåpet-regler)
Skicka en kommentar