Telefonförbud

OAJ:s uttalande om telefonförbud i skolor är nästan lika klart som diverse ministrars och polisers försök att kommunicera den senaste tiden. (jonej som man säger i vissa trakter.) Överhuvudtaget är det ett kärt samtalsämne. Men idag kom jag på var man verkligen saknar ett förbud. Jag har hälsat på på en infektionsavdelning på Jorv ett par dagar. Det är även orsaken till att jag missade ett inlägg i början på  veckan.
När man kommer in möts man av lappar som både kräver att du tvättar händer och berättar hur du ska göra det.

Vänstar behållaren tvål, blöt händer, tvätta, torka händerna och stäng kranen med pappret. Högra behållaren sköljmedel, pumpa tre ggr och gnid tills det är torrt. Kom ihåg tummarna o.s.v. Allt detta med rätt. Via händerna sprids mycket otrevligt. Men vad gör jag sedan? Jo, plockar fram min telefon förstås för att kolla klockan och kanske ringa för att se vilket rum jag var på väg till. Där står jag då med mina tvättade händer och fingrar på ett av de smutsigaste objekten vi många har. Så förbjud. (Eller kanske kräva hands-free?) Vad det nu sedan kunde leda till.