Förra veckan inföll det som tidigare kallades informationssäkerhetsdagen och nu går under namnet Mediataitoviikko. Eftersom skolan då hade friluftsdag och annat program kompenserade jag med en liten morgonsamling idag med temat Näthat. Tycker föresten att man kunde ta bort prefixet nät- från benämningar. Hat är hat. Temat har ju dock varit på tapeten senaste tiden bl.a. efter Uppdrag gransknings inslag. När man håller ett tio minuters anförande om en komplicerad grej får man lite förenkla. På gott och ont. Det som jag funderat över är att många av de personer som reagerat på/mot detta själva sitter och sprider nidbilder på en gammal sjuklig avgående man. Hur kommer det sig att det är ok? Visar hur svårt det är att avgöra emellanåt. Vad får man skoja om? Vad får man protestera mot? Var går gränsen?
Skulle, förenklat som sagt, säga att gränsen borde gå vid personangrepp. Man får kritisera en organisation. Man får både kritisera och ta avstånd från en persons idéer Däremot är alla former av personangrepp att gå för långt. Att säga "Du är ful" är inte på något sätt en diskussion. När man får för sig att häva ur sig nåt sånt vet man att man håller på att gå över gränsen. Får du såna kommentarer så vet du ochså att det inte är nån idé att svara. Den personen är inte intresserad av att diskutera utan vill bara provocera. Fall inte för det tricket, Och ja, jag tycker nidbilderna på påven är över gränsen. Att kritisera en person för att man har avvikande åsikt om den katolska kyrkan som organisation är föga produktivt utan bara en variant av "du-är-ful-argumentation".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar