I helgens medieskörd har jag fastnat på en sak. Alltid när nån negativ utveckling sker är det "datorns" fel. På Stafettkarnevalen uttalade sig folk om att det är "datorns" fel att ungdomar inte inte idrottar och insändare i tidningen protesterade mot e-tidningar och försvarade tidningsprasslet. När sedan tragedin i Hyvinge inträffade fanns det genast diskussioner på Facebook om dataspel (folk ångrade att de köpt spel som gör deras barn våldsamma) samt förklaringen att det är klart att unga mår dåligt eftersom de hänger på nätet hela nätterna och inte är ute och leker. Man funderade t.o.m. om det var dataspelen som lärt utövaren skjuta...
Var världen verkligen våldsfri före webbens genomslag på 90-talet? Inte vad jag kommer ihåg.
Som jag kommer ihåg det fanns det i de idrottsföreningar jag var med i en massa deltagare som absolut inte ville vara där men det fanns inte så mycket annat i en liten stad. Nu finns det. Jag kommer även ihåg att folk var våldsamma då jag gick i skola på 80-talet trots att ingen spelade våldsamma dataspel på den tiden eftersom de ínte fanns.
Är det samma som vi är rädda för med e-tidningar och liknande utveckling? Att det ska ske en ny våldsutveckling eftersom man inte längre prasslar med papperstidningar? Nu är det dags att vi alla skärper oss och slutar försöka hitta enkla lösningar på svåra problem och generalisera människor. Sånt gör bara att vi missar de verkliga problemen och därmed chansen att göra situationen bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar