Skolors licensdjungel

Det börjar finnas ett akut behov att reda ut utbildningsanordnares licenser och rättigheter/skyldigheter. Som läget är nu finns det bara de kommersiella aktörerna som bestämmer reglerna och skickar ut kravbrev till skolor. (Information på svenska finns inte att få.) Som ett exempel kan vi ta scanningslicensen som jag skrivit om tidigare. 3,50 per elev. Tidigare har man på högre nivå försett skolor med en kopieringslicens. Den finns förstås kvar men detta blir en tilläggskostnad som faller på skolorna. Är det värt det kan man ju fråga? Eller borde den nya licenssen ersätta den gamla.
Ett annat exempel är licensen för förevisning av film i skolor. 3,15 per elev. Gäller bara rätten att visa filmer och bara vissa företag. Filmen måste man skaffa själv. Här bör påpekas att citaträtten ju även gäller film så ett klipp kan man visa utan detta. Lägger vi ihop dessa summor i en skola med 500 elever blir det att betala dryga 3300€ per år. Ganska mycket pengar om man slår ihop summan för alla skolor.
Nu skulle det vara dags att på hög nivå tillsätta en organisation som försvarade skolornas rättigheter och sköter förhandlingar mot dessa organisationer som representerar producenterna för de vill ju så klart tjäna så mycket som möjligt. Vem som ska ta itu med det är dock oklart. Som vi såg med "Äventyret på nattåget" så går ju åtminstone Utbildningsstyrelsen och Undervisningsministeriet mera film- och musikbranschens ärenden.
Hur som helst börjar det vara bråttom att få  rimliga avtal gjorda för nu är det undervisningen som lider mest av oklara eller orimliga spelregler.

Läromedelsproduktion

Vi kan på dagens HBL läsa att det är satsningen på e-läromedel som tvingat fram en sammanslagning av våra finlandssvenska förlag. Kanske det men lite funderar jag hur de har tänkt. Förlag som ägs av fonder och inte direkt förväntas göra vinst har ju en lite speciell roll men i alla fall. Nu producerar man e-läromedel och det är tydligen dyrt. Vem ska finansiera det? Må vara att Undervisningsministeriet är ivriga på att digitalisera läromedel men hur har man tänkt i praktiken att det ska finansieras? Om vi tar Webblabbet som exempel. Kostnaderna för att ta det i bruk skulle bli knappa 12 000€ /år i vår grundskola (800 x 15). Detta är dessutom ett material som inte ersätter något annat. Varifrån ska såna pengar tas? I de flesta fall finns det inga såna möjligheter vilket betyder att man inte köper. Hur ska lärarna kunna ta saker till sig om det är tveksamt från år till år om man har råd? Dessutom förutsätter dessa läromedel att man har en teknik som fungerar. Det har inte alla skolor. Nu sitter alltså förlagen där med sitt material som inte ger några inkomster. Hur länge är detta material användbart? Inom kort måste ju detta material förnyas.  Här har vi en lång rad med frågor utan att ens ha funderat på kvaliteten på materialet. Är det tillräckligt bra för att vara värt utgifterna även om pengarna finns? Vissa är det medan andra bara är digitalisering av gammalt material. Utan nyskapande är det ingen mening med digitalisering.
Vad gäller e-läromedel i dessa former måste vi dessutom komma ihåg att de sällan ger några färdigheter som behövs i ett nutida eller framtida samhälle. Detta material stöder den övriga undervisningen inte IT-färdigheter. För att ge de färdigheterna måste vi jobba med det material som finns ute på webben. Jobbar både lärare och elever med fritt tillgängligt material blir vi automatisk tvungna att fundera på saker som källkritik och upphovsrätt. Det är viktiga saker i ett moderna informationssamhälle.
Finns nog mera att fundera på än vad en sammanslagning av två förlag kan åstadkomma är jag rädd.

Från nutid framåt

Ska imorgon delta i en paneldiskussion om "Skolan, boken och nya medier" på bokmässan i Helsingfors. (Den streamas på webben och tror det sker på kulturen.fi ) I samma veva som jag funderade på saken skrev jag ett blogginlägg om "Framtidens skola" men det dyker upp på EDU-bloggen så småningom. Nu till saken. Allt detta fick mig att tänka på hur vi jobbar nu. Finns det ens rum för nutiden? Tar ett fiktivt exempel. (Inga personer i berättelsen existerar och alla liknelser är en slump eller hur det nu brukar heta.) Vi ska i kommunen tydligen skapa en ny IKT-strategi. Används ordet IKT utanför skolvärlden? Första mötet sammankallas med att meddela en tid som alla ska infinna sig. I riktiga världen hade man skapat en Doodle för att kolla upp vilka tider som passar bäst för de flesta. Visst är alla viktiga och jämlika men inte lika jämlika. Jag kan t.ex. inte delta eftersom jag sitter på bokmässan. (Okej första delen var mer eller mindre sann men eftersom jag inte ens kan delta så är resten definitivt påhittat. Jag kan ju inte veta hur det går.)

Sedan fortgår arbetet med att en fåtal ganska slumpvis valda personer träffas några gånger för att skriva ner hurudan utrustning vi borde ha och hur vi ska integrera IT i undervisningen samt vilket stöd vi behöver. Vore man lite kreativ skulle detta göras t.ex. som en wiki där alla intresserade kunde delta. Då kanske det skulle få ett bättre fäste i verkligheten. En bra början till att nå framtidens skola vore att jobba fullt ut med de verktyg vi har idag.

Sajtblockering

Ska bara kort kommentera domstolens order åt Elisa att blockera åtkomsten till PirateBay.

• Hur kan man behandla operatörer olika på detta sätt?
• Hur har man tänk att detta praktiskt ska gå till?
• Vem bestämmer vad som ska blockeras?

Speciellt den sista frågan tycker jag du ska fundera på. Vem tycker du har rätt att avgöra vad du ska få komma åt? För inte tror du väl att det kommer att sluta här? När andra länder som Kina censurerar nätet tar vi det som ett tecken på förtryck. Hur förhåller vi oss till det i hemlandet? 

PasswordBird

Har du råkat i situationen när du måste hitta på ett lösenord och det står stilla i huvudet? Samma sak brukar hända emellanåt då man jobbar med en grupp elever. PasswordBird genererar automatiskt ett ganska bra lösenord åt dig baserat på tre enkla frågor.

Stay safe online

Googles råd för att vara säkrare då man rör sig på nätet. De torde ju veta en hel del. Bara det att man inte säger säker utan säkrare är ett gotttecken. De som tror sig ha alla lösningar har vanligtvis fel. Första tipset att logga ut efter användningen är ju nog en bra och enkel början. Personligen har jag märkt att detta år nåt som många slarvar med. Man borde nöta in det att man aldrig lämnar tangentbordet med sig inloggad i datorn/tjänsten. Som de säger, inte lämnar du heller din lägenhet med dörren på vid gavel.

Informationsbehandling

Jag har under den senaste veckan flera gånger funderat på och försökt starta en diskussion om lagring av personliga uppgifter. Hur Facebook lagrar och använder den information vi frivilligt ger dem väcker stor debatt. Däremot tycker ingen att den är konstigt att vår inrikesminister i efterskott vill ändra på reglerna för hur de uppgifter som lagras i.o.m. våra biometriska pass ska få användas. Detta vore väl betydligt viktigare? Trots allt klarar vi oss bra utan Facebook men ett pass är nog ett måste.
Det skulle vara viktigt att inse att den information som samlas in alltid kommer att vara lockande att missbruka. Det må sedan vara FB, Google eller staten som samlar in dem. Företag byter ägare och staten byter ledare men databaserna finns kvar. Litar vi verkligen på att våra politiskt valda ledare har den kunskap som behövs för att bestämma dessa saker? Har de verkligen förmågan att se bortom egen vinning (som att bli omvald) och alltid göra det rätta?

TT-språket

Funderat om man ska skriva korta eller långa versionen av ett ord?  I Angola har man en kwanxa men flera vaddå? TT:s allmänna skrivråd ger tips.
"Var försiktig med bildspråk, schabloner och modeuttryck – de blir snabbt slitna. De kan också göra det svårt att förstå vad som menas." är ett bra råd som oftare borde följas.

Skolmaterialsdigitalisering

På skolbok.fi kan studerande sälja och köpa begagnade böcker. Inget nytt men kanske lite mer organiserat. Men hur går det om vi börjar använda oss av e-böcker? Då är detta väl olaglig fildelning? Även om man förstör sin egen kopia så kommer knappast förlagen att tillåta detta. Tar vi sånt här i beaktande då vi väljer format på undervisningsmaterial? Om vi bara för över samma gamla material till e-form kommer den enda vinnaren att vara utgivaren som chansen att skapa hårdare användarvillkor. Frågan är, hur mycket bättre ett nytt material ska vara i e-form för att kompensera? Är vi villiga att satsa så mycket arbete på produktionen och har vi råd med det?

Propaganda

Dök upp ett seriemagasin (Äventyr på nattåget) i vår skola. Ingen verkade veta varifrån och inget följebrev fanns. Googlade lite och med författarnas namn hittade jag sidan Piirattitehdas.fi som står bakom åtminstone tidigare serier med samma tema. ("www.piraattitehdas.fi är en del av studiematerialet om upphovsrätt som har sammanställts i samarbete med undervisningsministeriet, Utbildningsstyrelsen, Upphovsrättsliga informations- och övervakningscentralen samt Lyhty(utövare och företagare inom skapande arbete")

I själva serien står inget vem som står bakom den. Däremot visar man en klar bild om fildelningssajter ,"piratmusic.com". Denna som drivs av  dansk skattesmitare som även sysslar med amatörporr (som såklart lägger ut bilder på flickor som inte är medvetna om det) och gör det klart att "Pengar,pengar,pengar. Reklamintäkter och serviceavgifter. Det är endast därför vi gör det här." Drabbas av detta gör såklart två unga musiker som för spänningens skull även attackeras av drogbaroner...

Hur kommer det sig att Undervisningsministeriet och utbildningsstyrelsen springer t.ex.skivbolagens organisationers ärenden? Borde de inte ge ut neutral information?

För visst ska dessa saker diskuteras men inte på detta sätt. Bästa användningen för detta "paket" är att använda det som exempel på vinklad information och tillsammans med eleverna fundera varför organisationer med kommersiella intressen vill ge ut detta och hur verkligheten ser ut. Själv ser jag nog ingen direkt koppling mellan dansk amatörporr och nedladdning av musik...  

Tydligen är inte kunskapen om dessa saker vad den borde vara hos finska utbildningsanordnare.