BETT dag1

Efter isade försenade flyg och allmänt yrande han vi inte så mycket idag. Lite diskussioner och träffande av bekanta samt ett litet test av vad mässan har att erbjuda. Ett intressant sätt att förvandla en vanlig projektor till en interaktiv och en intressant interaktiv skärm vad det första vi stötte på. Fem punkter kanske inte behövs men skoj. Tror dessa kommer att konkurrera ut interaktiva tavlor.
Filtrering av webben är inte lika stort som tidigare men ännu väl representerat. Alla tycker det är bra att vi är öppna och inte censurerar i Finland men på något sätt lätt förvånade och tveksamma till att det skulle fungera nån annanstans än i norden.
En liten föreläsning om flipped classroon hann vi också med. Inget nytt men ett bra exempel på hur man verkligen kan förändra undervisningen med rätt enkla medel. På tal om enkla medel förundras jag över hur mycket av det som säljs är förpackade varianter av verktyg och material som finns fritt tillfälligt på webben.

Förvandla en gammal projektor till en interaktiv

Mobilt kontor

Plockade med en Samsung pekdator från jobbet för att ha med på Bett. Visst är det praktiskt sätt att ha allt i fickan. Ska komma med en London/Bett app-recension efter resan. Reagerade även på att den knappt två år gamla plattan har ett versionsnummer på Android som är mycket lägre än det nyaste. Går inte att uppdatera. Vad betyder detta för skolor som köper och hittills inte haft så snabb takt på förnyelsen? Kommer de att sitta på föråldrad utrustning snabbare eller helt äntligen få lite snabbare takt på förnyelsen av utrustningen? Kanske jag får svar på frågan underveckan.

Wallwisher

Fick tipps om Wallwisher komplett med instruktionsvideo och allt i FB-gruppen Tieto-ja viestintätekniikka opetuksessa/ICT in Education. Snygg liten tjänst där du får en tom grej som du sedan kan fylla med nästan vad som helst och dela vidare eller bädda in på lämpligt ställe.
Tack för det tipset.

Fel synvinkel

Läste idag i pappersversionen av Läraren om en lärare som berättade hur hon ville ha sin skola för sina barn. Böcker är trevliga och teknik ska det finnas så där lagom av. Har suttit med i diverse projekt där man funderat på vad lärare behöver kunna. Tycker alltid detta är fel tänkt. Vad spelar det för roll vad lärare tycker om? Varför funderar man på vad lärare behöver kunna? Frågan är ju hur elever lär bäst och vad de behöver få lära sig. Ställer vi oss den frågan så får vi alla svar vi behöver. Problemet är bara att vi på vägen  fastnar i de strukturer skolan bygger på. Att ändra på dessa är tydligen mer eller mindre övermäktigt.
Så därför skapar via t.ex. nya läromedel stöpta i gamla formar och lappar lite här och lite där. "För lärarna vill ha det så". (Vilket inte är riktigt sant utan enligt min åsikt en forolämpning av många lärare.)
Jag har ofta sagt att skolorna  borde stänga och ta ett mellanår. Tiden skulle man använda till att ändra på alla system och lägga om undervisningen helt. Detta förlorade år skulle spara oss tjugo. Men även det är en för stor förändring i tankesättet för att tanken ska kunna tänkas. Eller?
(Om det är det så lova åtminstone en sak. Nästa gång nån säger nåt som "Man kan inte skriva på en pekdator" fundera om man är jag eller barnet/ungdomen i skolan.)

Föreläsning på finska

Höll min första föreläsning påfinska ikväll. Inte så konstigt för de flesta men till saken hör att jag talar en lätt "svensinspirerad" finska. (Nå, folk var vänliga och sa åtminstone att det gick bra vilket jag uppskattar.) Jag är inte heller så säker på finsk stavning så trots att presentationen inte innehöll många ord så tog jag till crowdsourcing. Satte ut den på Google drive och bad folk på Twitter kolla upp den vilket ledde till att ett antal vänliga människor korrigerade mina värsta grodor.  Med det fick jag åtminstone en inledning eftersom studentexamensnämnden skulle klassat mitt arbetssätt som fusk  medan jag tyckte det var ett praktiskt och bra sätt. Så olika kan man se på samma sak beroende på situation och inställning.

Soukan koulu from Joakim Granqvist

Mycket att tänka på

Läste en kort artikel (fi) om en dom som fallit mot en pojke för att ha spridit en inspelning av en väninna på nätet. Kan inte låta bli att kommentera hur mycket det finns att tänka på i den historien. I korthet: Flicka och pojke i 17-årsåldern skypar med webbkamera i användning. Enligt pojken börjar flickan mitt i allt klä av sig. Pojken har hela tiden spelat in samtalet (ljud & bild) utan flickans vetskap. Efter samtalet publiceras materialet på nätet. Pojken påstår att någon lagt upp materialet från hans dator utan att han vetat om det. Rätten tror honom inte. Pojken anser flickan vara delaktig eftersom hon på eget initiativ klätt av sig. Rätten håller här inte med eftersom hon inte vetat om att det spelades in så hon kunde inte rimligtvis varit delaktig i spridningen. Rätten ansåg att pojken bör ha känt till att publiceringen kränker flickan. Hon hade även fått sårande kommentarer. Eftersom materialet är mer eller mindre omöjligt att avlägsna efter publicering ansåg rätten även kränkningen som långvarig.

Kommentarer:

• Till alla som tror detta är ovanligt. Det är det inte. Barn, unga och vuxna spelar in och skickar naket material åt varandra.
• Var medvetet om att allt kan sparas. Av historien framkommer att det är enkelt att spela in ett videosamtal utan att alla deltagare vet om det. Samma gäller allt material och all kommunikation. Chattar och bildöverföring som marknadsförs som tillfällig kan enkelt sparas. Om inte annat så använder man en kamera/ videokamera. Kan det sparas kan det spridas vidare.
• Betyder det att man inte får/ska använda webbkameror eller bilder? Nej, men man måste veta vad det innebär, hur det fungerar och avgöra från fall till fall. Noggrant.
• Det att nån gett dig tillgång till materialet betyder inte att du har rätt att göra vad du vill med det. Problemen i dessa fall uppstår nästan alltid p.g.a.. missbrukat förtroende.
• Precis som rätten anser jag att pojken borde känt till och förstått hur kränkande en publicering är. Frågan är om han gjorde det och inte tänkte på saken, gjorde det men inte brydde sig eller helt enkelt inte förstod. Var lärs dessa saker ut så att vi kan vara säkra på att alla vet? Det är ju inte medfött.
• Publicering av material är aldrig slutet på historien. Spridning och kommentarer gör att materialet lever för evigt.
• Material som läggs ut på nätet är mer eller mindre omöjligt att få bort. Det som däremot kan göras är att minska skadan. För den som hängs ut hjälp tillräckligt snabbt kan man minska eller i bästa fall hindra spridningen. Men den tidsluckan är ytterst kort. Hur garanterar vi att hjälpbehövande får den hjälp de behöver? Ett domslut några månader senare kanske kan fungera som en tankeväckare eller varning men hjälper föga i denna situation.
• Pojken påstod att nån annan lagt ut detta material men rätten trodde honom inte. Nu är ju en del av poängen att han aldrig borde haft materialet överhuvudtaget. Men annars är det nog ingen långsökt förklaring. Vi handskas slarvigt med säkerheten på våra datorer. Att nån kommit över det är inte omöjligt. Dessutom ligger mycket material på våra telefoner och pekdatorer. Därifrån är det mycket lätt att göra sånt här men vi låter nästan vem som helst låna dem. Så kom ihåg den grundläggande datorsäkerheten.

Veckosamling 23 02 13 from Joakim Granqvist

Huvudet på spiken.

Tänker ännu på en kommentar av en upprörd ung man i datasalen på jobbet igår. "Hur ska man kunna komma ihåg sitt lösenord då man använder det ungefär en gång i året?" Huvudet på spiken där. Inte bara gällande lösenord utan med hela skolans (miss)lyckande med IT. Hur kommer det sig att vi år 2013 fortfarande har datasalar i skolorna? Hur ska man kunna integrera nåt som finns i ett skilt utrymme som man måste boka på förhand för att vara säker på att få använda? Ibland skäms man ännu dagen efter.

e-Böcker

Delade med mig av min förfrågan om e-Hbl i skolorna tidigare i veckan och tänkte nu göra det samma med en förfrågan om e-böcker på pekdatorer i skolan. Ställde frågan:
"Min fråga gäller e-böcker och iPads. Vi har i detta fall en klassuppsättning på 16 stycken (Grundskola). Dessa är centralt administrerade och alltså identiska samt kopplade till samma iTuneskonto. Hur gör vi rent praktiskt om vi av er vill köpa en e-bok och använda dem på alla dessa?
Skickade frågan till Schildts & Söderström och AdLibris och båda svarade snabbt och artigt. Schildts&Söderström ger en möjligheten att ange hur många "exemplar" man tänker använda vid köp så där räcker det att man anger 16 i vårt fall, laddar ner den och lägger in den på lämpligt sätt. Filen har inget drm-skydd eller liknande så man får flytta runt dem så länge man inte överskrider antalet man köpt. Mycket bra och enkelt.

AdLibris system lite krångligare. Här måste vi ladda ner dem 16 gånger. Har ännu inte kollat så nogrant men verkar bökigt och inte riktigt säker på vad som händer om man återställer pekdatorn.

Detta skrivet utan att ha testat eller gjort annat än läst den e-post jag fick till svar.

Premiär för ett gammalt inlägg

Detta inlägg skrev jag för knappt tre månader sedan till en annan blogg men eftersom det inte publicerats där och jag inte lyckats få svar på om man tänker göra det så lägger jag nu ut det här istället. Den lilla del av mig som ibland flyger iväg i fantasin tänker att det kan bero på att det verkar vara lite tabu att röra om i tankesättet hur vi förhåller oss till våra (finlandssvenska) tidningshus och förlag. Den större delen av mitt ego som är mer jordnära inser dock att det troligtvis beror på att folk haft mycket att göra runt årsskiftet och helt enkelt inte hunnit. Hur som helst, här följer ett knappt tre månader gammalt inlägg:

Likheter med riktiga världen.

Jag har med stort intresse följt med diskussioner om tidningars gratismaterial på webben. Närmast deras vara eller inte vara och om så hur. Mest intressant finner jag likheter med det som vi i skolorna tampats med ett bra tag.
En av våra stora dagstidningar beslöt att införa en betalmur enligt en modell som fungerat på flera andra ställen. I korthet så får man läsa ett antal nyheter gratis (fem) men sedan är det stopp om man inte betalar för sig. Denna modell tror jag är lyckad eftersom man då fortsättningsvis kan länka till artiklar och diskutera dem från olika slags social media. Så det kan nog fungera. Ett annat tidningshus bestämde under hösten att man måste registrera sig för att kunna läsa deras nyheter på webben. Gratis men obligatorisk inloggning oberoende av hur du hittat till sidan. Detta för att kunna rikta reklam och på det sättet finansiera nyheterna. Detta sätt är jag lite skeptisk till men på det området finns det större experter än jag. Men gemensamt för båda är att man funderar på finansiering. Att skapa nytt för webben är kanske inte så dyrt men man sitter fortfarande där med en papperstidning som ska göras och distribueras. Kanske man även har en e-version av tidningen och en version för olika pekdatorer och läsplattor. Förutom denna webb. Nu har jag redan nämnt flera likheter med skolor men kanske ska peka ut dem lite närmare.
Även i skolor har vi svårt att skiljas från gamla format. Hur många skolhus har lyckats göra sig av med alla VHS-spelare, OH-apparater och C-kassetter? Vanligtvis finns dessa gamlingar kvar trots att t.ex. VHS i resten av världen gett plats åt DVD som i in tur gett vika för diverse andra format. På allvar, var kan du hitta en C-kasettspelare annanstans än på mässor riktade till undervisningen? Precis som för tidningarna medför detta extra besvär både för användare och producenter av innehåll. Vilket format ska man satsa på? Satsar man på alla har man inte råd och resurser att göra det ordentligt.  Eftersom pengarna tryter börjar man sedan fundera på vem som ska stå för kostnaderna.
Tidningarna har inte speciellt mycket bra material på webben som man inte hittar annanstans. För att kunna producera nytt material behöver man pengar. Nu skulle gärna tidningshusen se att folk betalar för webbmaterialet så att de sedan har råd att börja producera material. (Samma tankesätt har jag stött på gällande lokaltrafiken. Folk borde börja åka buss så att man har råd att sätta bussar i trafik.)
För mig låter detta bekant vad gäller produktionen av e-läromedel. Åtminstone på finlandssvenskt håll är marknaden liten och marginalerna små. Därför hamnar vi lätt in moment 22 situation. Förutom att vi måste bestämma i vilket format det ska vara (Flash favoriseras ofta av diverse orsaker trots att det knappt stöds längre men det återkommer vi till en annan gång) så har vi problemet med finansieringen. Dessa läromedel ersätter sällan något annat utan är en tilläggskostnad för skolorna. Producenterna måste fortsättningsvis göra böcker så de sitter fast med höga tilläggskostnader för utvecklingen.  Skolorna köper bara om produkten bevisligen är bra och fungerande medan producenterna vill ha betalt för produkten så att de får tillbaka sina pengar de satsat i utvecklingen genast då den kommer ut på marknaden. I detta skede lider den vanligtvis av en del problem och det tar tid för nytt material att komma till sin rätt i undervisningen. Kostnaderna känns alltså orimliga i början för skolor så man avstår. Vad göra åt detta?

Tre (lätt förenklade) förslag:

Crowdfounding. Användarna betalar in pengar på förhand för material de är intresserade av. Man betalar vad man tycker det är värt och samlas det in tillräckligt mycket pengar produceras materialet, annars inte. Garanterar att bara sånt som används produceras.

OpenSource. Skippa mellanläget med förlag och producenter. Ge resurserna direkt åt lärare och andra intresserade och låt dem producera material av det som finns fritt tillgängligt på webben och ge ut det med Creative Commons licens.

Producera inte material alls utan använd det som finns. Det finns en massa material, spel och liknande redan. Utnyttja det. Danskarna använde CounterStrike i modersmålsundervisningenredan på 90-talet. Nu har vi massor med World of Warcraft-spelare. Vad kan man få ut av det? Kan man dra nytta av dessa istället för att sätta massor med pengar på ett undervisningspel som, i ärlighetens namn, aldrig kommer att bli lika mångsidigt.

HBL-tidningen i skolan

HBL öppnade vid årsskiftet e-tidningen och HBL+ för alla prenumeranter. Jag tyckte då att detta var ett bra sätt att få läsare att gå över till den istället för papperstidningen. Eller åtminstone kombinera dessa. Idag frågade jag om det samma gäller skolor och fick ett jakande svar. Har skolan en prenumeration får den använda e-materialet. Det finns t.o.m. en möjlighet att skapa en ip-inloggning till skolan. Detta är ett lite större projekt att få ordnat men mot slutet på veckan misstänker jag nog vi läser tidningen på de iPads som finns.
Fint tänkt HBL. Är säker på att denna inställning kommar att ge er många framtida läsare bland dem som nu går i skola.

Kaikki kuvaa- Kamera yhtä tutuksi kun kynä

Snygg sajt (på finska) om att göra egen film t.ex. med sin telefon. Just detta behöver vi mera av. Mindre teknik och strul, mer a skapandemed det vi har och kan.
http://kaikkikuvaa.fi/

HBL behöver en Jobs?

Kan inte sluta förundra mig över e-HBL som nu ingår i prenumerationen. Jag testade den först på de plattor och telefoner vi har i huset och konstaterade att den var lika bedrövlig på en iPad som på en 8.9" Samsung Android för att inte tala om på min Androidtelefon. På dator fungerade den någorlunda eftersom alla är en exakt kopia er av papperstidningen. Du får alltså upp en tidningssida och kan zooma in och ut på den. Låter väl trevligt på en 4,5":s skärm?

Döm om min förvåning när jag testade den på min jobb-Lumia. På Windowsphone är det en riktigt bra app! Vem kommer på att koncentrera sig på den gruppen i dagens läge? Kan förklaringen vara det ursprungliga testet? Då man 2011 lät 25 personer testa  tidningen på en horribel pc-platta. Dessa kom sedan fram till att det nog var en bra idé men att tidningen ska se lika ut som den gör på papper...
Slutresultat: Windows-appen läggs på is och man börjar använda Adobe Air som sedan blev detta hiskeliga koncept. (obekräftade uppgifter.) Tills man nu plockar fram den ursprungliga ideén på WP och har en mycket fin app för den plattform som säkert har minst användare av alla för tillfället.
Lärdom 1: Lyckade produkter skapas av folk som inte frågar användare vad de vill ha utan skapar en produkt som de inte visste att de ville ha men älskar. Skulle HBL hållit fast vid sina egna ideér skulle de haft en e-tidning som fungerar  bra, och varit nåt nytt, mycket före andra tidningar i Finland. Nu har de nåt som en liten grupp gamla papperstidningsläsare föredrar men som inte kommer att sälja en endaste ny prenumeration.
Lärdom 2: Skillnaden mellan flopp och genidrag är svinnande liten. Om det nu visar sig att Nokia och WP blir en succe med de nya Lumiorna i Finland kommer detta ju att se ut som ett genidrag av HBL.

Framtiden får visa.

Gammalmedia förtjänar att dö ut

Senaste tiden har länkningar på webben varit på tapeten igen. T.ex. tidningar som anser att de borde få betalt då det länkas till deras webbtidningar. Öppet material alltså så jag förstår inte "upphovsrättsexperten" Olle Wilöfs liknelse vid att länka till betal-tv eller lägga upp andras musik på en webbsida. Inte heller förstår jag det ständigt återkommande "man måste ju få betalt för sitt arbete" som t.ex. Utgivarnas VD Jeanette Gustafsdotter kommer med. Det är väl självklart att de ska få men det får de väl då de skriver materialet? Som sedan läggs ut på webben för att läsas. Ju fler länkar till materialet, dess fler som läser och det är väl själva grundideń?
Som jag ser det finns det bara en förklaring. Mediaindustrin vägrar att förnya sig utan längtar tillbaka till den "gamla goda tiden". Inte för att journalistik (eller musik, film och liknande heller för den delen) skulle vara hotat utan för att mediahusen är det. De personer som lyckats göra sig rika på detta känner sig hotade. Om man ville rädda journalistiken skulle man tänka på ett koncept som fungerar i framtiden. Nu när man bara tänker på egen personlig vinning gör man allt för att klämma ut de sista slantarna som man kan få ut. För tänk er vad bra. Ett Internet utan länkar och Google ger ju en ny variant av den gamla världen som gjorde dessa personer rika. Låt vara sedan att man förhindrar all form av utveckling.
Med detta i åtanke tycker jag vi slutar fundera på statsstöd åt tidningar och börjar fundera på en lämplig form av eutanasi. Om de inte vill leva så varför dra ut på saken? Moderna världen adopterar nog duktiga journalister. Dessa kommer alltid att behövas.

Tillägg. Andra om samma tema:
http://www.lindqvist.com/utan-lankar-inget-internet/
http://www.bilenberg.net/lanka-till-nyhetsmaterial-diskussionen-ar-har-igen
http://copyriot.se/2013/01/06/upphovsrattslig-offensiv-pa-tre-lankfronter/

(Dessa skickar väl en faktura...)

Ett par appar

Börjar bloggandet på 2013 års sida lite försiktigt med två bra appar. Dessa är ett bra exempel på funktionella appar med en klar uppgift.Eller flera men på ett område. Den ena är Posten (Itallas) app. Flyttar egentligen alla postens funktioner till din telefon. Den andra är Vanda-flygfälts app (Finnavia). Visar praktisk information och tider för alla inkommande och avgående flyg. Suverränt. Finns åtminståne för Android och Apple.
Som bonus slänger jag även in appen CallTrack. Den lägger in alla samtal du fått, missat eller ringt i din kalender. Otroligt bra när man ska kolla upp ett missat nummer eller liknande och inte behöver gräva i telefonens logg. (Detta en Android app men mostvarande finns säkert.)