Jobbbyte

Har inlett min näst sista arbetsvecka på detta jobb. Nästan sju år blev det som IT-ansvarig(lärare) men nu är det dags att gå vidare. En del har på skämt konstaterat att "Jaha, nu fick du nog". när jag berättat men det kan jag nog ärligt säga att  så är det nog inte, I sju år har jag fått jobba med ett stort antal lärare och en betydligt större antal elever i alla tänkbara åldrar tillsammans med vilka jag lärt mig otroligt mycket. Inte allt för sällan "kantapään kautta" men på vilket sätt lär man sig mer än så? :) Visst har det varit smått frustrerande ibland. Skolor och kommuner är kanske inte den lättaste miljö att få en snabb förändring till stånd i men få är de dagar då jag önskat mig nån annanstans.. Nu är det hur som helst dags att låta nån annan ta över. Om knappa två veckor flyttar jag över till att jobba med lärplattformar. En utmaning jag ser fram emot och ett jobb där jag säkert kommer att ha nytta av allt jag lärt mig under tiden på Winellska skolan och Kyrkslätt gymnasium.

MMP presentationer

Presentationerna från My Media Playground 2013 finns nu publicerade på http://www.slideshare.net/Mediakasvatusseura/

Internetin itsepuolustuskurssi

Två tips i ett

Simon Hansell har under den gångna veckan dragit en gymnasiekurs med namnet  WWW - Wara eller inte Wara på Webben som verkat intressant. Dessutom har man använt sig av webnode.se för att under kursen bygga upp en webbplats. Detta verkar vara ett användbart verktyg. Båda kan vara nåt att bekanta sig närmare med.

Ersätt funktioner med maskiner, ersätt inte människorna.

VR förkortar biljettkassors öppethållningstider  kan man läsa Yles Webb. Hänvisningen är den gamla vanliga att de flesta sköter sina ärenden på webben. Bra så,med de andra då?
Reser jag  med tåg gör jag det med e-biljett köpt på webben. Otroligt praktiskt. Egentligen för vem som helst bara man kan och vill. Hur då få med dem som känner sig osäker? I ärlighetens namn funderade jag nog flera ggr innan jag gjorde det första gången. Även om jag nog är mer "teknikvan" än de flesta.
Hur kunde vi göra detta till en vändning som alla vinner på? Som jag ser det är problemet att man ersätter människor med maskiner, inte funktioner med maskiner.
Förslag: Ta modell av Ikea.Av alla ställen, ja. Stäng biljettförsäljningsbåsen. Ingen gillar dem. Plocka ut ett antal biljettförsäljningsautomater som fungerar lika som webbshoppen på stationen. Lyft sedan ut biljettförsäljarna från sina bås och placera dem vid automaterna. Personer som då är osäker hur det fungerar, hurudan biljett de ska ha eller annat får då hjälp. Mycket mer effektivt och personligt än nuvarande "båssystem". Då har man utnyttjat tekniken till att ta bort en onödig funtion och göra den effektivare utan att för den skull ta bort de delar som varit bra.

The Scale of the Universe 2

The Scale of the Universe 2 ger dig möjligheten att börja ytterst i universum och zooma in . Förbi  människor och annat vi kan se med ögat till en storlek på 0,0000000001 yoctometers. På vägen får man mer information genom att klicka på de saker man finner intressanta. Lätt att fastna en stund här.
(Tack för tipset Jörgen)

Förslag på mediaundervisning integrerat i (språk)undervisningen

När det nu varit tal om mediaundervisning och jag råkade snava över CaptionTube tänke jag kasta ur mig ett förslag hur man kunde få in det i språkundervisningen. CaptionTube är alltså kort sagt ett verktyg för att texta Youtube-klipp.Här är alltså mitt förslag:
Gör en egen kort film och texta den. (Överraskande eller hur?). Här får man in många element. Språk, upphovsrätt, o.s.v. Dessutom ger det om man vill plats för integration över ämnesgränserna. Gör musik på musiklektionerna, skriv manus istället för en uppsats, eller recensera de färdiga filmerna istället för en bokrecension på modersmålslektionerna, skapa själva filmen på bildkonsten och översätt på engelskalektionen. Eller gör det enkelt. Filma några minuter i början på lektionen och översätt det som spontant sagts. Använder man några pekdatorer eller telefoner skapar man en film på nolltid. Vanligtvis kan eleverna med fördel utnyttja den utrustning de redan har i fickan.
På detta sätt får vi även en naturlig diskussion om t.ex. upphovsrätt och rätt och fel saker att publicera. Vad kan man använda för musik i sin film? Vad blir följderna om man gör misstag? Hur kan man själv bestämma vad andra för göra med den musik, textning och annat som skapats underprocessen? (T.ex. http://creativecommons.org/choose/?lang=sv )Vad har en upphovsman för val om man hittar sitt verk på Youtube? (t.ex. http://www.telegraph.co.uk/culture/music/music-news/9820923/Gangnam-Style-earns-5-million-from-YouTube-plays.html ). Bara så där som ett snabbt förslag. Ska väl inte vara så omöjligt att genomföra?

Som bonus slänger jag in en webbaserad "LaTexator" för t.ex. mattelärare.

Barn använder spetsteknologi mer än vuxna

Så sades det på My Media Playground igår. Idag när min dotter spelade Angry Birds på min tre år gamla telefon fick jag förklaringen...
(Ett inte helt allvarligt menat inlägg men nåt att tänka på i alla fall.)

My Media Playground, dag 2

Även denna dag var det mycket statistik. Inte heller nu försöker jag återge allt utan detta är mera mina egna reflektioner och minnesanteckningar.

Digital literacies and the myth of digital natives
PhD Reijo Kupiainen, Adjunct Professor (Media Education) Norwegian University of Science 
and Technology (NTNU), Professor (Theory of Visual Culture) Aalto University, Finland 





Svårt att mäta användning eftersom det finns många funktioner i samma apparat   Man vet att man använder den ja, men till vad?
Tydligen hänvisar "Digitala nativer "till ett uttryck som syftade på barn i slutet på 80, början på 90-talet,
Dessa anses ha en annan lärstil, kräver nya sätt att lära ur, pekar på en homogen grupp av ungdomar som talar ett eget tekniskt språk. Finns förstås inte "en generation" eftersom folk är olika.
Invånare och besökare vore kanske ett bättre uttryck. De senare använder internet men ganska passivt. De tidigare skapar profiler, avatarer och deltar aktivt.
För första gången använder ungdomar spetsteknologin mer än vuxna. men är det verkligen så att alla ungdomar använder och producerar?
9-10 åringar undersökts. (2010)
100% använder till skola, och lek i europa. (Inte i Finland.Här kommer skola först 3:a).
50% tittar på videoklipp
40 % direktmeddelanden, sociala medier, e-mail läser nyheter
35%  spelar tillsammans med andra, laddar ner musik, dela bilder eller annat material
< 20%  besöka chatrum, fildelar, skapa avatars, bloggar

Så riktigt så produktiva är nog inte alla.

Däremot borde mediaundervisning  fokusera på produktion av media inte bara på konsumtion. Barn vill visa upp vad de gjort, vuxna inte så mycket. Orkar/vill/tittar vi verkligen när de vill förevisa?
Det att man leker och skapar i ett.nåt att ta tillvara.
Kommer ungdomar att våga leka som vuxna?Viiktigt i en värld där man hela tiden måste kunna lära sig nya saker.

Commentary
Associate Professor in Media Studies Pille Pruulmann-Vengerfeldt, Institute of Journalism 
and Communication, University of Tartu, Estonia  

Presenterar sig som en riktig digital nativ. Som 15 åring  med i Multi User Dungeon. Övertalade mamman att det var bra för engelskan (låter som ett bekant argument ännu i dag.)
Hon har undersökt vad vuxna gör. Myt att använder man internet har man genast nytta av det. All har olika användarändamål. Unga behöver hjälp med att förstå dessa olika sätt. Myten att de kan i kombination med vuxna som inte "kan"/vågar kan vara problematisk. Leder till en värld där vimed fantastisk teknik producerar bara "katt-videon"?


Evaluating educational resources, projects and practices
Insafe - striving for a better internet. Coordinator, Senior advisor Janice Richardson, Insafe 
network, Belgium 

http://www.saferinternet.org/

Mycket koncentrerat på olika faror trots att man ofta påpekade att det lönar sig att stöda det kreativa och positiva. Stämmer. Alla vet att barn och inga i det stora hela föredrar skapande framför destruktivitet. Låter bara lite konstigt då man använder frihet och förbud i samma mening.
Intressant att man kommit till att föräldrar vill ha materialet i tryckt format. Hur kan man ta till sig och bedöma material o "online" i "off-lineformat". Eller följer man bara bokstavligen det som står där?

Impact assessment – basics steps and examples . Project manager Gudberg Jonsson, Insafe 
network Iceland

Verkar som det är viktigt för finansiärerna av dessa projekt att få bevis för att de har önskad effekt. Kan vara problematiskt om beställaren därför påverkar innehållet. Nu är 75 % av finansieringen från EU och resten från regeringen. Kunde varit mer betryggande om man inte vetat hurudan arme av lobbare t.ex."upphovsrättsmaffian"  har som påverkar EU och att isländska regeringen försöker blockera halva internet för att komma åt porr .
De hade haft problem med ett material från upphovsrättsorganisationen. Det hade inte haft ett begripligt format. Därför rekommenderade de att inte ta in sånt material även om det är gratis. Jag håller med men anser att man inte överhuvudtaget ska låta en sida av en sak föra egen talan i sånt här material. Allt material bör visa en neutral helhet.
Kanske dessa faktorer i kombination med kravet på mätbarhet försämrar ett annars bra projekt?

Media education in Finnish public libraries: mapping the field and building sustained 
practice. Researcher, Project planner Mika Mustikkamäki, Finnish Library Association, 
Finland 
Mera undersökningar och statistik. Frågar vi för mycket och gör för lite? Vi vet att 16 % av biblioteken har en samarbetsplan med skolor. Dock vet ingen vad det innebär i praktiken. Vad gör de? Vet vi ens vad vi menar med "Mediafostran"?

Mediaeducation.fi - a window to the recources and innovations in Finnish media 
education. Coordinator Anniina Lundvall, Finnish Society on Media Education, Finland 

http://sv.mediakasvatus.fi/node/5567


A child's growth in the mediated world
Part of the picture - media education in early childhood education.  Senior advisor Saara 
Pääjärvi, Finnish Centre for Media Education and Audiovisual Media, Finland 


Bra poäng att saker som inte är kopplade till den dagliga verksamheten inte blir av. Då är det ju bara "en av dessa saker som är inne nu".
Skolning blir bara för de redan frälsta om det sker på individbasis. Alla lärare behöver kunskap eftersom alla elever lever i en media värld Mediaskolning är inte en serie lektioner. Det är att uppfostra ett barn til en meidiakunnig vuxen. Speciellt med förskolor och dagisar att man möter föräldrar varje dag. Ger en stor fördel i samarbetet jämfört med senare år i skolan.
Man kan inte säga åt föräldrar vad de ska göra och hur de ska vara föräldrar. Då låser bara sig situationen.
Eftersom det är så stort ämne, hitta ditt eget sätt. Om alla gör lite blir det en helhet, Finns ingen  one-size-fits-all-lösing.
Viktigt att kombinera skolningar och "workbased learning". Ingen lär sig detta på en eller ens några skolningar. Bör var en löpande process.
Intressant fråga till sist: Vad och hur mycket behöver varje utbildare? Det är ju inte det enda de har att göra.

Media education in early childhood education - Current situation and developmental 
issues in the City of Espoo. Early education specialist Varpu Ojala, City of Espoo, Finland


Vad om dagisarna hade utrustning?
Nu har de skaffat Opit, Lite interaktiva tavlor, datorer och pekdatorer. I princip är alla positivt inställd men använder bara färdigt material ännu, Inte färdiga att producera eget. Inte heller riktigt klart vad de i praktiken gjort och hur de använt tekniken  men utredning på gång.

Media education in formal education. Executive Director Minna Riikka Järvinen, The Centre 
for School Clubs, Finland 

Media education in formal education from Minna Riikka Järvinen

Alla presentationer borde så småningom finnas på webben.

My Media Playground, dag 1

Hat tillbringar dagen på My Media Playground 2013. Presentationer kommer så småningom upp på mediaeducation.fi så försöker inte återge dem i sin helhet utan detta är bara några tankar och reflektioner. Önskvärt vore att presentationerna skulle finnas tillgängliga före  framträdandet. Skulle minska antalet kamerablixtar ordentligt tror jag.
Först upp var delen:

Play, creativity and digital cultures
Professor of Education, PhD Jackie Marsh, University of Sheffield, UK

Inte direkt nåt nytt men en del poänger. Har aldrig tänkt på att det att eftersom det i de flesta spel finns möjlighet att spela gratis på en grundläggande nivå men även möjlighet att köpa saker så sätter det barn med olika ekonomisk bakgrund i olika situationer. Vem har råd med finare jacka på sin avatar? Visserligen kan man vanligtvis spela sig fram till samma nivå. Kanske nåt att tänka på då vi får för oss att begränsa speltiden för våra barn. Inget nytt fenomen alltså men den analoga lekparken har nu fått en förlängning i P2P-nätverken. Intressant var även att det tydligen inte spelar nån större roll för den analoga leken om man deltar i on-line delen eller inte. Även om barn ofta hämtr inspiration för sina lekar från tv eller spel så är de duktiga på att förmedla och berättar helt enkelt för den som inte vet vad det går ut på. Däremot är man negativt inställd till att ta med den som beter sig illa i lekparken i on-line spelen.
På samma sätt är det som ibland kallas "appgapp" inget nytt fenomen. De som har råd med bättre utrustning har en fördel. Överlag har undervisningen en del utmaningar och möjligheter. Eleverna lär ju sig inte allt på egen hand. Marsh såg "påklädbara" apparater som en möjlighet. T.ex. Google gogles. Överlag en större integration mellan on- och offlinevärlden.

Ett par intressanta adresser kom fram. www.digitalfutures.org/ och www.bl.uk/

Postdoctoral Researcher Marjaana Kangas, University of Helsinki, Finland kommenterade och lyfte fran just detta med formellt och informellt lärande och att det som tidigare var individuellt lärande nu går mot ett mer socialt sammarbetsinriktat lärande. För att detta ska fungera är det viktigt att läraren förstår hur de unga fungerar och tänker.

Nästa punkt var
Funny videos, angry birds and super models - Recent results on children's media
use in the Nordic countries
Supermodels and G.I. Joes go digital. Gender differences in children’s media use according
to the Children’s Media Barometer  -studies. Researcher, PhD Annikka Suoninen, University
of Jyväskylä, Finland

Visade att det finns en skillnad i vilken ålder pojkar och flickor börjar använda internet. Denna försvinner i skolåldern men användningen skiljer sig även efter det. Eftersom det även visade sig att användningen i unga år sker tillsammans med föräldrar så drar jag slutsatsen att föräldrarnas inflytande är orsaken till detta. AMn behandlar tydligen pojkar och flickor olika även på detta område.

Children's Media Barometer

Parental Questionnaire 2012. Director, PhD Leo Pekkala, Finnish Centre for Media Education
and Audiovisual Media, Finland
Kids & media - current trends in Swedish children's media use. Research officer Ulf Dalquist,
Swedish Media Council, Sweden Children and Youth - Experienced Users at Risk? Findings from a new study on Children's

93% av de vuxna svarande i den undersökningen var kvinnor/mammor. Talande är att mindre än hälften av femteklassister trodde att deras föräldrar var intresserade av deras mediekonsumtion medan betydligt fler föräldrar sade sig vara det. Visar att man inte riktigt når varandra alla gånger. Föräldrarna ansåg sig till stor del ha tillräckliga kunskaper som de fått på nätet, i tidningar och så använder de sunt förnuft. Här tror jag problemet ligger. Sunt förnuft är bra i många fall men kan leda till att man tolkar information så som man "vet" att det är. Många gånger utan att ha insett att världen inte ser ut så idag som den gjorde då vi lade till med dessa åsikter.

Media Use and Experiences in Norway. Are the high competent children also experiencing
real threats online. Senior advisor Stian Lindbøl, Medietilsynet, Norway

Mycket statistik. Precis som i de tidigare. Ok. Nu vet vi att barn använder Internet och har telefoner. Ska vi nu börja fundera på vad det betyder i verkligheten och vilka möjligheter det ger.Inte bara tänka på begränsningar, orättvisor och faror.


Efter lunch valde jag gruppen
Families and media. Chair: PhD, Senior planning officer of media education Satu
Valkonen, Mannerheim League for Child Welfare, Finland

Uppfriskande att man här berättade hur man gjort undersökningen. Bra att veta att intervjuerna med sexåringar var gjorda 2003. Tänkvärt att samma ålders barn inte har samma medievanor och därför inte kan behandlas som en enhetlig grupp. Gäller säkert alla andra också.
I dessa intervjuer kom det fram att 80% av barnen blivit rädda av vad de sett på tv. 40% av föräldrarna sade  att deras barn aldrig sett nåt som skrämt dem. Lite som med det sunda förnuftet tidigaer. Ibland har man rätt, ibland är man ute och cyklar.

Instilling News Consumption at Home. PhD, Dr. Michal Alon-Tirosh, The Max Stern Yezreel 
Valley College (YVC), and Tel-Aviv University, Israel

Barn och nyheter. Intressant med en synvinkel från en vardag som skiljer sig från vår. Hur dra gränsen. Man vill att barn ska veta vad som händer men inte se skrämmande saker i nyheterna.

Adults on the playground: shaperons, playmates or drama directors? PhD, research fellow 
Kadri Ugur, Institute of Journalism and Communication, University of Tartu, Estonia
 A role of the family in the media education of the preschool children in Poland: a case 
study of Lodz. Ph.D., lecturer Agata Walczak-Niewiadomska, Chair of Library and Information 
Science at University of Lodz, Poland & Ph.D. candidate Ewelina Makowska, University of 
Lodz, Poland

Började med ett bra exempel på hur tider förändras. Om du för trettio år sedan börjat alla telefonsamtal med "Var är du?" hade nog nån sytt in dig i ett madrasserat rum ganska snart.
Bra poäng att ungdomar lär sig snabbare än vuxna som är mer oroliga och försiktiga. Barns säkerhet är en politiskt het sak som gör att de råd som ges inte alltid baserar sig på fakta. (Sunda förnuftet spökar igen?) Ungdomar använder som bekant internet som en lekplats för rollspel. Testar vilka reaktioner olika beteenden ger. Även sexuella roller testas. Ungdomar hänger ganska bra med och förstår koderna och spelets regler medan vuxna kanske missförstår och tar det allt för bokstavligt. KLAn leda till "Det var ju bara skoj-situationer".
Vuxnas roll på internet kom på tal. Ska man vara ett "förkläde" och övervaka barnet och ingripa då man anser beteendet olämpligt? En "drama director" som försöker försöker styra förloppet enligt vad man anser vara barnets intresse? En lekkamrat som deltar på samma villkor. Man är bara lite större? (Denna person upplevs som ganska creapy av ungdomar.) Föräldrars svårighet att veta hur man ska vara ger en osäkerhet, Detta i kombination att man inte behärskar mediet lika bra gör i värsta fall att man inte agerar alls vilket kan ge barnet en känsla av att bli övergiven.En vuxen som inte vet hur den ska vara låter i värsta fall bli att ens prata om saken.

Några bar exempel på icke dömande diskussionsöppnare. Fundera på skillnaden i dessa meningar:

Det är ju trots allt frågan om vanligt föräldraskap. Livet har bara fått en uppdaterad förpackning.
Hur uppfostra vi  barn som kan klara sig på den nya lekplatsen. Barn vill inte ha bort föräldrar från lekplatsen utan vill att de förstår.

Till sist en studie från polen
A role of the family in the media education of the preschool children in Poland: a case 
study of Lodz. Ph.D., lecturer Agata Walczak-Niewiadomska, Chair of Library and Information 
Science at University of Lodz, Poland & Ph.D. candidate Ewelina Makowska, University of 
Lodz, Poland

Samma utmaningar tycks möta föräldrar, vuxna och barn i olika delar av världen. Bara liet olika omständigheter gör att detaljerna varierar,
www.necio.pl för den som kan polska

Näthat

Förra veckan inföll det som tidigare kallades informationssäkerhetsdagen och nu går under namnet Mediataitoviikko. Eftersom skolan då hade friluftsdag och annat program kompenserade jag med en liten morgonsamling idag med temat Näthat. Tycker föresten att man kunde ta bort prefixet nät- från benämningar. Hat är hat. Temat har ju dock varit på tapeten senaste tiden bl.a. efter Uppdrag gransknings inslag. När man håller ett tio minuters anförande om en komplicerad grej får man lite förenkla. På gott och ont. Det som jag funderat över är att många av de personer som reagerat på/mot detta själva sitter och sprider nidbilder på en gammal sjuklig avgående man. Hur kommer det sig att det är ok? Visar hur svårt det är att avgöra emellanåt. Vad får man skoja om? Vad får man protestera mot? Var går gränsen?
Skulle, förenklat som sagt, säga att gränsen borde gå vid personangrepp. Man får kritisera en organisation. Man får både kritisera och ta avstånd från en persons idéer  Däremot är alla former av personangrepp att gå för långt. Att säga "Du är ful" är inte på något sätt en diskussion. När man får för sig att häva ur sig nåt sånt vet man att man håller på att gå över gränsen. Får du såna kommentarer så vet du ochså att det inte är nån idé att svara. Den personen är inte intresserad av att diskutera utan vill bara provocera. Fall inte för det tricket, Och ja, jag tycker nidbilderna på påven är över gränsen. Att kritisera en person för att man har avvikande åsikt om den katolska kyrkan som organisation är föga produktivt utan bara en variant av "du-är-ful-argumentation".

Öppet IT-brev

Har i mitt jobb märkt att det är svårt att kommunicera med IT-avdelningar. Nu tänker jag på den varianten där en avdelning, inköpt eller egen, försöker sköta om en hel stad eller kommun med skolorna som en del. Största problemet är att vi inte förstår varandra. Därför tänkte jag nu konkretisera med några exempel.

För det första måste vi skilja på att lära sig teknik och att lära sig med hjälp av teknik. I det första är tekniken självändamål medan den i det senare fallet helst inte ska synas alls. Även för mig blir detta en balansgång eftersom jag vill att våra elever ska lära sig använda olika system men det får inte komma i vägen för den riktiga undervisningen.

Exempel från vår datasal:

Sånt här borde alla förstå att inte gör nån nytta. En inloggningsruta som saknas med bara en lösning. Starta om.

Att inte kunna ha skrivaren i utrymmet som standardskrivare utan bara en lång lista på alla skrivare i  huset är på gränsen. Att den som standard väljer en xps-skrivare ger detta resultat.  Ingen annan användare kan stänga denna ruta.

Säkert kan det vara bra att öppna samma filer två ggr i nåt sammanhang. För oss blir det bara knepigt.

En skrivarkö som stockar sig p.g.a att utskrifterna kommer som "Letter" istället för A4.

Det att filhanteringen är så komplicerad, och mappar har olika innehåll  beroende på vilken väg man når dem,, att jag som relativt van användare alltid sparar på skrivbordet är inte så bra. Visst ska man lära sig filhantering men måtta med allt.

Bra att lära sig lösenord men gissa hur bra en svenskspråkig sjuåring klarar dessa instruktionen.

Nu ska jag inte tråka ut er med alla exempel. Min poäng är att när man blir tvungen att använda tiden till att lära ut ett system istället för innehåll blir lektionens 45 minuter nog korta. Även om inget av dessa problem i sig är oöverkomliga och man kan lära sig att komma runt dem måste man se det som helhet. Detta är svårt att få IT-avdelningarna att förstå. Vår uppgift i skolan är möjligtvis att föreslå förbättringar. Inte få ett system och sedan bråka om varje sak som kräver åtgärd. Som systemet är nu ska vi testa systemet och försöka övertyga folk varför det inte kan se ut så här. Lyckas vi ordnas det tillfälligt men i nästa uppdatering återuppstår problemet. Frustrerande. Ska i nåt framtida inlägg skriva om hur det är när man faktiskt försöker göra nåt. Detta var ju bara "kringliggande" problem.

Vad oroar egentligen barn på internet?

Realism och riktiga människor verkar föga överraskande vara svaret. Videoklipp, speciellt YouTube nämns , på riktiga situationer där människor eller djur skadas eller lider verkar fortfarande vara det som oroar barn och unga mest. Antar att det att just YouTube nämnshänger ihop med dess popularitet. Det att spridningen bland kompis gäng är stor gör inte saken bätter. Många kan känna sig pressade eller luras att se saker de egentligen helst inte vill se.
Även problematiken med oönskade kontakter på sociala medier tas upp. Speciellt av lite äldre flickor som drabbas av oönskade kontaktförsök.

Umeå universitets pressmeddelande
Hela raporten ”In their own words: What really bothers children online?” (pdf)

Efter Bett

Sitter på flyget hem så detta kommer att publiceras efter landning. Avsaknad av nät är en av de saker jag reagerat över. Tänk att det fortfarande finns konferrensutrymmen utan öppet nät. Betalade t.o.m. ett pund för 10 minuter internet på Heathrow men det var så långsamt att jag bara hann logga in på Twitter sen var det slut. Dags att se över möjligheten att till rimligt pris använda sin mobila nätuppkoppling inom hela europa.
Mässan känns i år som en besvikelse. Fanns inget riktigt nytt. Kan det vara så att tekniken helt enkelt är så långt före våra skolor att det blir meningslöst? Att vi redan har mycket mer än vi använder? Mycket handlande om administration och ibruktagande. Bra men eftersom vi inte har pekdatorer behöver vi inte heller nåt system för deras upprätthållande. Förstår vi oss inte på att använda Googles tjänster behöver vi inte Gapps. Visst fanns det bra saker som den interaktiva projektorn. På det sättet kunde vi bli av med tavlan på våra interaktiva tavlor. Den delen som snabbast blir föråldrat och kostar mest (?). Detta har dock en mer teknisk betydelse än att den förändrar användningen.
Eller har man bara hållit på för länge och blivit cynisk då reaktionen är "Sett det, gjort det men snygg låda"? Eller är det att jag redan har så mycket av denna information tillgänglig hela tiden och för en dialog regelbundet på sociala medier att det inte finns behov att glyga världeb runt för att ta det på nytt? Virtuell Bettmässa vore en intressant tanke,

P.S Turbulens och Swype är en utmanande kombination.

Bett dag 3

Heldag på mässan. Inget revolutionerande. Tittade på Smarts projektor som tydligen är den första i världen som är interaktiv med (nästan) vilken yta som helst utan andra hjälpmedel. (Inget pris ännu så får de om den kan konkurrera med gårdagens 200$:s grej som gör alla projektorer interaktiva.) Några 3D-skrivare såg jag inte tyvärr. Tydligen långt ifrån konsumentvara ännu. Kan i ärlighetens namn inte heller säga vad man ska ha den till heller. Nytta eller bara kul grej?
Hade gärna deltagit i appsheds woekshop men tyvärr var den full. Nackdelen med att inte ta anmälningar. Tror dock att man ganska bra förstår deras produkt. Intresant att kunna skapa egna apparat direkt i webbläsaren. En trevlig grej var även fotoalbumet med möjlighet att läsa in text till varje bild. Exempel på enkel men bra tillämpning. Ska även komma ihåg att kolja in getwordwall.com , borde vara nåt för alla interaktiva tavlor och projektorer.

Bett dag 2

Idag kom jag iväg till mässan genast från morgonen. Började med att kolla in Lightspeed. Verktyg bl.a för hantering av många iPads. (Android och Widows stöd på kommande.)  I princip ett fungerande verktyg. Det att iTunes inte stöder multi-köp av appar i Finland ställer till lite problem men annars fungerar nog den administrativa delen. Det jag inte riktigt köper är kontrolldelen. Varför behövs verktyg som låser eleven till en viss app, stänger av Internet eller kameran? Förstör det inte hela tanken med att använd pekdatorer? Att man låser en elev till en app betyder väl inte att eleven koncentrerar sig på den?
Intressant att deras Bigcampus inlärningsmiljö så mycket liknar Facebook. Tydligen har de haft planer med dem att skapa en barnvänlig version av Facebook men att FB tackat nej.
Fortsatte förmiddagen med en föreläsning om Google apps for education. Intressant men inte så mycket nytt. Stavningskontrollen i docs gav dock en rolig detalj. Försök skriva in Icland is an icland så ser du att precis som i sökningar med Google får du nu förslag som tyder på förståelse för innehållet i meningen. Tufft.
Eftermiddagen gick sen till ett seminarium ordnat av Smart/Aronet. Bl.a. presenterade Ottawa  lite nya e-böcker. Synd att de än så länge bara är en digital version av böcker utan egentligt mervärde. Förstår dock förlagens dilemma. Gör de kreativt nytänkande material kommer det att stöta på motstånd eftersom lärarna inte är vana vid det. Då säljer de ju inget. (Ett av argumenten för deras produkt var faktiskat att den var fullt kompatibel med pappersböcker så båda kunde användas arallellt.) Blir dock ett problem eftersom läromedlen i mitt tycke styr undervisningen mer än läroplanen.  Helt utan effekt är dock inte ett nytt format. Tydligen hade det i vissa studier gett pojkarna ett bättre resultat. Bara för att boken fanns med i t.ex. telefonen hela tiden. Då kunde man läsa lite på bussen eller vid andra tillfällen som dök upp. Tydligen hade man här använt luekirja.fi . Men nog är det ju så att elever blir inte motiverade av teknik utan av funktionalitet och att ha nytta av saker.
Aronet berättade även om en interaktiv projektor som gör vilken yta som helst interaktiv. Den ska jag gå och titta på imorgon. Tyvärr har den inget pris ännu. Dessutom ska jag se om jag skulle hitta en 3D-skrivare.