Deltog i början på ett kick-off seminarium för ett IT-samarbete mellan några kommuner. Riktigt trevligt ordnat och ett bra program. Dock märker jag att det är samma saker som kommer upp på varje liknande tillfälle och det har de gjort de tio år jag jobbat med detta. Det gör dem ju inte mindre sanna för det för visst är det sant att vi behöver följa med vår tid, att teknik föråldras snabbt så vi ska koncentrera oss på pedagogik o.s.v. men varför kommer vi inte vidare? Varför står vi på samma ställe?
Sista talaren, Anssi Tuulenmäki, kom med en bra poäng. Bra så eftersom har var på plats i rollen av inspiratör och det är nåt som borde finnas mer av.
Han kritiserade tanken med stora pilotprojekt. Dessa har ofta ingen grund att stå på för man har inte skapat sig en bild av behovet/läget. De kommer igång stort men fungerar inte direkt och faller som ett korthus. Eftersom man försökt en gång så är det ju ingen idé att sedan försöka på nytt.. Som exempel använde han killen som funderade på att starta en webbshop för skor. (nämner inte vilken så blir detta inte ett reklaminslag). Istället för att bygga upp en tekniskt svår affär och köpa en massa skor på lager så gick han runt i affärer och fotade skor. Lade upp dem på webben och när nån ville köpa gick han till affären, köpte skor och sålde vidare. Enkelt och utan risk att bli sittande med en massa skor.
Själv har jag ofta kritiserat det att man petar omkring utan vision av vad man man vill åstadkomma. Kanske sanningen ligger där mitt emellan. Jag har skaffat mig en stor erfarenhet av vad som fungerar eller inte fungerar och vad det finns en efterfrågan på eftersom jag på gräsrotsnivå försökt mig på en massa grejer. Denna kunskap är dock inte välkommen i stora projekt har jag märkt. Där vill man ha stora visioner och blandar man in saker som användare blir det genast svårare. När det stora projektet sen misslyckas kan man säga att efterfrågan saknades och behöver inte göra nåt på ett tag igen.
Tydligen borde man hitta nån form av ballans. Testa först med nollbudget och enkelt för att se om det är nåt att ha. Om det visar sig finnas potential så tar man det ett steg vidare. I det sedan är det bra läge att sätta in de stora resurserna. Helt enkelt bygga upp från smått och sedan lägga ihop bitarna till nåt stort. Utan att bli sittande med en massa skor i storlek 34 då man hade behövt 44:or.
torsdag 24 maj 2012
söndag 20 maj 2012
Unga visar upp sig sexuellt på nätet
Artikel på temat "Unga visar upp sig sexuellt på nätet". I linje med tidigare undersökningar men en del tänkvärda uttalanden i den kort texten.
"Ungdomsstyrelsens intervjuer med ungdomar som har lagt ut nakna eller lättklädda bilder på sig själva, visar att ungdomar inte nödvändigtvis ser på bilder med samma ögon som vuxna. En bild behöver inte anses som utmanande bara för att personen på den har lite kläder på sig.
– Ungdomar som dricker säger att ”alla” gör det. Kanhända gör alla det i den subkulturen som man själv tillhör, men frågar man ungdomar ur andra grupper kan de ha helt andra normer för vad som är normalt och inte, säger Ingrid Gråberg."
– Ungdomar som dricker säger att ”alla” gör det. Kanhända gör alla det i den subkulturen som man själv tillhör, men frågar man ungdomar ur andra grupper kan de ha helt andra normer för vad som är normalt och inte, säger Ingrid Gråberg."
Smarta eller lata studerande?
Tydligen dyker det upp fler och fler sajter på vilka man kan köpa skolarbeten. (Som följd skaffar fler och fler skolor program för att avslöja plagiat.) Jag har lätt att förstå detta. I ärlighetens namn, om jag får en arbetsuppgift som nån annan redan gjort så gör jag inte om den. På samma sätt är det med dessa arbeten många gånger. Hur många arbeten om Saturnus, bokrecenssioner om samma bok som senaste fem årskurserna gjort enligt precis samma mönster eller debattskrivelser om eutanasi behöver vi?
Istället borde det skapas aktuella uppgifter som spelar nån roll. Kräver man egna slutsatser och åsikter spelar det ju inte så stor roll varifrån man skaffat bakgrundsfaktan så länge den är någorlunda tillförlitlig. Dessutom. Dessa plagiatkontroller klarar bara text. Man kan alltså lura dem med en del av lösningen på problemet. Låt elever och studerande jobba med multimedia och utnyttja det material som redan finns för att bygga nya helheter. Detta är färdigheter som är nyttiga.
(Om man inte är ironisk och konstaterar att med det upphovsrättstänkande och patentsystem vi har idag kommer en av framtidens viktigaste färdigheter att vara vetskapen hur man kringgår dessa men så långt har det väl ännu inte gått.)
Jag ska kanske förtydliga att jag inte tycker fusk och plagiat är ok men att vi bör fundera lite på orsaker istället för att söka tekniska lösningar,
Istället borde det skapas aktuella uppgifter som spelar nån roll. Kräver man egna slutsatser och åsikter spelar det ju inte så stor roll varifrån man skaffat bakgrundsfaktan så länge den är någorlunda tillförlitlig. Dessutom. Dessa plagiatkontroller klarar bara text. Man kan alltså lura dem med en del av lösningen på problemet. Låt elever och studerande jobba med multimedia och utnyttja det material som redan finns för att bygga nya helheter. Detta är färdigheter som är nyttiga.
(Om man inte är ironisk och konstaterar att med det upphovsrättstänkande och patentsystem vi har idag kommer en av framtidens viktigaste färdigheter att vara vetskapen hur man kringgår dessa men så långt har det väl ännu inte gått.)
Jag ska kanske förtydliga att jag inte tycker fusk och plagiat är ok men att vi bör fundera lite på orsaker istället för att söka tekniska lösningar,
fredag 18 maj 2012
Användaransvar
Nu är lagringen av information från sociala medier uppe i pressen igen. Denna gång inte Facebook utan Twitter som lagrat användares kontakter. Observera att detta inte är olagligt och att användaren ger tillstånd att Twitter-appen får läsa kontaktlistan vid installation.
Varför blir det då så stor grej?. Vet inte alla vid detta laget att information på webben inte försvinner? Om man inte vill ha det så, varför godkänner man då villkoren? Var är den här journalistkåren då "upphovsrättsmaffian" lobbar igenom lagar som tvingar ISP:n att censurera nätet och ger privata aktörer rättigheter som inte ens polisen har? Var är då försvararna av vår integritet?
Vissa saker kan man välja att använda eller låta bli. Andra är vi i dagens läge mer eller mindre tvingade att använda. Vilka vore det viktigare att försvara och verkligen förklara för folk vad detta betyder?
För inte har väl journalisters egna (vinst) intressen någon inverkan på vad man lyfter fram?
Varför blir det då så stor grej?. Vet inte alla vid detta laget att information på webben inte försvinner? Om man inte vill ha det så, varför godkänner man då villkoren? Var är den här journalistkåren då "upphovsrättsmaffian" lobbar igenom lagar som tvingar ISP:n att censurera nätet och ger privata aktörer rättigheter som inte ens polisen har? Var är då försvararna av vår integritet?
Vissa saker kan man välja att använda eller låta bli. Andra är vi i dagens läge mer eller mindre tvingade att använda. Vilka vore det viktigare att försvara och verkligen förklara för folk vad detta betyder?
För inte har väl journalisters egna (vinst) intressen någon inverkan på vad man lyfter fram?
fredag 4 maj 2012
Lärarlördag
Har idag pratat för elever i Helsinge skola och Helsinge gymnasium om "Internet" och sitter nu och förbereder delen för lärarna som jag ska hålla imorgon. Har tänkt mig att försöka förklara hur olika synsätt personer har beroende på bakgrund. I detta fall om man upplevt en tid utan Internet eller inte. Dessutom ska vi titta på hur olika forum på webben fungerar och vilka möjligheter det ger. Utan den kunskapen är det svårt att förstå eleverna för att inte tala om svårt att att skapa vettiga förutsättningar för inlärning. Hur undervisar du personer om du inte förstår deras bakgrund? Hur kan du förklara saker som källkritik om du inte vet hur webben fungerar. Det handlar ju tros allt inte om vad man som lärare vill. Ett totalt ointresse för dessa saker är samma som ett totalt ointresse för den grupp man ska undervisa dagligen,
Dessutom hoppas jag hinna visa lite hjälpmedel som konkretiserar detta och kanske kan underlätta lärarjobbet lite i praktiken. Egen nytta är ju bästa exemplet och här ska vi komma ihåg påståendet att "Den som trots tillgång till dator håller fast vid papperskalendern inte har digital kompetens."
Eftersom jag tänker använda detta inlägg som bas sätter jag änni in ett par länkar till tidigare inlägg (förutom dem som jag gömt i texten.)
UBS rekommendationer om användningen av soc. medier och utkast på tillstånd.
Vad är Creative Commons?
Dessutom hoppas jag hinna visa lite hjälpmedel som konkretiserar detta och kanske kan underlätta lärarjobbet lite i praktiken. Egen nytta är ju bästa exemplet och här ska vi komma ihåg påståendet att "Den som trots tillgång till dator håller fast vid papperskalendern inte har digital kompetens."
Eftersom jag tänker använda detta inlägg som bas sätter jag änni in ett par länkar till tidigare inlägg (förutom dem som jag gömt i texten.)
UBS rekommendationer om användningen av soc. medier och utkast på tillstånd.
Vad är Creative Commons?
torsdag 3 maj 2012
Frigör lärarna...
... men på vems ansvar?
För att lärare, eller vem som helst för den delen, ska kunna jobba effektivt ock kreativt krävs att de fritt får administrera de datorer och liknande de förfogar över. Traditionellt har det varit lite svårt att få igenom det. Vanligtvis med två motiveringar.
Säkerhet. Kan man installera program kan man även lätt få in skadlig programvara. Risken finns men detta anser jag vara ett mindre problem där nyttan definitivt är större än faran. Den andra faktorn är kanske lite knepigare. Vem ansvarar för att de program som är installerade är lagliga? Visst kan man skriva användarkontrakt och liknande där man gör upp regler men gäller det? Vem ansvarar sist och slutligen för att den programvara som används i undervisningen är laglig?
Om någon i skolans ledning bär det slutliga ansvaret förstår jag att det kan vara lite svårt att få igenom admin-rättigheter åt användarna. I dessa tider där det görs allt för att sätta dit personer för "piratism" skulle jag inte heller våga ta det ansvaret i en lite större skola med mycket personal.
Vore intressant att veta hur detta ansvar egentligen fördelas.
För att lärare, eller vem som helst för den delen, ska kunna jobba effektivt ock kreativt krävs att de fritt får administrera de datorer och liknande de förfogar över. Traditionellt har det varit lite svårt att få igenom det. Vanligtvis med två motiveringar.
Säkerhet. Kan man installera program kan man även lätt få in skadlig programvara. Risken finns men detta anser jag vara ett mindre problem där nyttan definitivt är större än faran. Den andra faktorn är kanske lite knepigare. Vem ansvarar för att de program som är installerade är lagliga? Visst kan man skriva användarkontrakt och liknande där man gör upp regler men gäller det? Vem ansvarar sist och slutligen för att den programvara som används i undervisningen är laglig?
Om någon i skolans ledning bär det slutliga ansvaret förstår jag att det kan vara lite svårt att få igenom admin-rättigheter åt användarna. I dessa tider där det görs allt för att sätta dit personer för "piratism" skulle jag inte heller våga ta det ansvaret i en lite större skola med mycket personal.
Vore intressant att veta hur detta ansvar egentligen fördelas.
onsdag 2 maj 2012
Barns rättigheter
"Ingen får läsa ett barns sms eller brev, om barnet själv inte vill." Så löd Barnkonventionens uppdatering på Facebook idag. Det låter väl rätt och riktigt?
Av nån orsak följdes det av kommentarer med en massa orsaker till att detta inte var riktigt sant och orsaker till att bryta mot det. Visst finns det alltid "om och men" och inga ultimata sanningar. Samma gäller brevhemligheten och datasekretess för dig eller mig. Begår jag grova brott kan dessa brytas och mina hemligheter lämnas ut. Min poäng är att detta är undantag och inget som slentrianmässigt görs. Samma ska gälla barn. Barn har rättigheter som inte lättvindigt ska kränkas. Så jag instämmer: Ingen får läsa ett barns sms eller brev, om barnet själv inte vill."
Av nån orsak följdes det av kommentarer med en massa orsaker till att detta inte var riktigt sant och orsaker till att bryta mot det. Visst finns det alltid "om och men" och inga ultimata sanningar. Samma gäller brevhemligheten och datasekretess för dig eller mig. Begår jag grova brott kan dessa brytas och mina hemligheter lämnas ut. Min poäng är att detta är undantag och inget som slentrianmässigt görs. Samma ska gälla barn. Barn har rättigheter som inte lättvindigt ska kränkas. Så jag instämmer: Ingen får läsa ett barns sms eller brev, om barnet själv inte vill."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)