Seglivade myter

Hörde en lärare använda exemplet att man ska var försiktig med Venus då det talades om sökningar för annars får man "pinsamma" resultat.. Detta lät bekant. Kom ihåg att jag själv använt exemplet nån gång. Nu är det bara att det börjar vara 12-13 år sedan. Gör du sökningen idag ser det ut så här:

Man får nog ha en konstig böjelse för att finna detta upphetsande. Så här fungerar det med råd om vi inte inser att världen ändrar sig. Kom på detta idag då jag såg att det i kväll ska diskuteras om "vi vet att våra barn tittar på porr" på tv2. Sen uttalar sig en expertläkare om att man inte ska skaffa smartphones åt sina barn och diskussioner går redan på filter och "ha datorn mitt i vardagsrummet". Man kan väl inte tala om porr på nätet som ett skillt ämne? Nätet har väl bra innehåll, dåligt och allt emellan? Måste man inte se det det som en helhet? Betyder det att man är läkare att man känner till nätet och hur det fungerar?

Vad gäller filter tycker jag Venus är ett bra exempel. Utvecklingen har hjort att sökmotorerna filtrerar resultatet. Inte blockerat övriga träffar men gjort så att man inte i misstag träffar fel. Vill man ha ett annat resultat för Venus får man anstränga sig lite. Vad gäller "datorn mitt i vardagsrummet" finns det en kommentar till artikeln där en mamma (?) säger att hennes tio-åring inte ska ha några saker på datorn som inte alla i familjen kan se. Då tänkte jag på när jag som tio-åring i fred fick tala med mina vänner om vilken flicka vi var förtjusta i för tillfället utan att vi satt samlade i vardagsrummet och hela familjen lyssnade. För barn använder Internet till sånt också, tro det eller inte.

Den digitala klyftan

Den digitala klyftan

Mycket hörbart program om skolors IT-användningen. Tar upp en hel del myter och visar på vanliga problem. Alla har inte en dator eller liknande hemma och även om man har det lär man sig inte allt på egen hand. Dags att sluta tro på myten om digitala nativer. Men hur kommer det sig då att skolors utrustning är så dålig att läroplanen inte kan genomföras?
Bra även med betoning på långsiktighet såväl ekonomiskt som pedagogiskt. Utrustningen är inte en en gångsinförskaffning. Även en skola som är eller har varit en föregångare faller efter om detta inte beaktats. Finns många sådana pilot-projekt. Utrustningen gör inte heller stor nytta om man inte tänkt på hur den ska användas i undervisningen och även den tanken kräver ständig förnyelse.

Reklamerad reklam

Många av oss som använder Facebook har säkert sett den kopierade statusuppdateringen där man förklarar sina rättigheter. (In response to the new Facebook guidelines...) Nu har även norska konsumentombudsmannen lagt sig i saken och jämför FB-reklam med skräppost och vi kan läsa om nordiska protester. Lustigt att nästan vad som helst kan hända med våra rättigheter och uppgifter tills Facebook gör något. Då reagerar vi och nyhetströskeln överstigs. Hur länge har inte Google haft riktad reklam i gmail o.s.v.?
Nu är jag ingen vän av reklam. Tycker inte speciellt mycket om Facebook heller.  Men vi ska nog vara försiktiga med att tillämpa gammal lagstiftning allt för mycket. FB och liknande tjänster är gratis eftersom upprätthållarna kan tjäna pengar på andra saker. Om detta omöjliggörs är det bara att hala fram plånboken för användarna. Hur många vänner har du kvar efter det? För att inte tala om vad det gör för utvecklingen. Nu uppstår det nya tjänster som folk testar på eftersom det inte kostar. Blir allting avgiftsbelagt kommer detta inte att hända. I värsta fall får Facebook monopol och kan göra vad de vill. Redan nu finns det tekniskt bättre tjänster som inte lyckas locka användare.
Utvecklingen är långt reklamfinansierad. Tar vi bort den möjligheten sätter vi stopp på tillströmningen av nya tjänster. I värsta fall går det som det riskerar att gå om alla tidningar tar betalt för sin webb. Vi hålller oss till en och är utlämnade till den informatören. Hittils har det varit lätt att kolla saker på många olika sidor.
Vi ska såklart vara rädda om vår personliga integritet men är reklamen verkligen den största faran?

Läroplan på kommentarrunda

Jag tittade på utkastet till den nya läroplanen som vem som helst kan kommentera. En bra idé. Tyvärr är jag en alldeles för praktiskt inriktad person för att kunna bidra. Tycker det som står där låter bra men därifrån till nåt konkret är det ganska långt. Ibland tror jag att läroplan är ett alldeles för långsamt styrsätt. Innan den hinner få någon effekt är det dags för nästa. I grundskolan tar det väl nio år innan man ser hur det utfaller? Dessutom vore det intressant att göra en enkät där man undersökte hur stor del av lärarna som verkligen sätter sig in i vad där står och vad det betyder. Eftersom IT:n ligger mig närmast blir detta ganska konkret. Fina ord och bra planer men inget eget ämne, finns inga läromedel så det hör liksom  inte till någon. (Ja, jag tror fortfarande att läromedlen styr undervisningen mer än läroplanen.) Hur som helst en bra idé att låta folk kommentera, bra med en läroplan som visar vägen men det kräver nog mer för att att lärarna ska överge OH-pedagogiken. Dels utrustning men även andra förändringar i tänkandet. Den delen får vi nog ta på oss själva att få till stånd.
Ibland tror jag problemet är det samma som med de föräldraråd jag lite nu som då motsätter mig. T.ex. idag på Helsingin Sanomat. I princip bra men sen kommer det vanliga. Sätt datorn mitt i rummet, låt dem inte ha smartphones och övervaka era barn  men skapa en förtroendeingivande atmostfär så barnen vänder sig till er då nåt händer. (Nej, dessa går nog inte att kombinera. Antingen förtroende från båda sidor eller inte blir det.) I skolan är det lite samma. Telefoner ska vara avstängda, håller borta från Facebook, bedöm enligt enskilda prestationer men jobba med moderna metoder på ett naturligt sätt. Även detta en omöjlig kombination.
Hur som helst. Fram till den 5.12 kan du säga din åsikt på http://www.oph.fi/lp2016/utkast_till_grunderna_for_laroplanen

Se barnen i ögonen...

...inte på skärmen.
Lyssnade på ett kort inlägg om nätanvändning på P4 igår. Programledaren fick till det ganska bra, "Se barnen i ögonen, inte på skärmen". Just så är det. Fokusera inte på tid eller allmänna råd. Se hur ditt barn mår. Alla är olika. Tror detta får bli rubriken på morgondagens föreläsning på Munksnäs lågstadieskola.

Chisu-gate

Måste skriva några rader om Chisu-skandalen fast jag egentligen är fel person. Jag är ju inte speciellt intresserad av musik. Så lite intresserad att jag faktiskt drar in en del till dessa organisationer. Ja, föreningar. Upphovsrättens informations- och övervakningscentral (TTVK) är en registrerad förening och ingen myndighet. 
Pengar får de in på mig eftersom jag betalar straffskatt på alla hårdskivor och liknande jag köper. Jag kunde ju spara musik på dem.  Om inte skivorna vore kopieringsskyddade men vad gör det att jag inte har laglig rätt att göra det jag betalar straffskatten för, jag är ju ingen musikvän. Lika lite gör det väl något att Kopiosto har rätt att ta in pengar på allt material jag publicerar på webben om det används i undervisningen i våra skolor. Åtminstone om jag glömmer att sätta ut en CC-licens.
Pappan i historien är nog lite ute på tunn is med sin förklaring. Att "googla" låtarna för att lyssna först och råka ladda ner några torrent-filer, som den 9-åriga dottern gjort på pappas hastiga inrådan låter inte riktigt  rätt eller logiskt. Kanske det vore bättre att ha "YouTubat" dem som Vilkkumaa föreslog.(Trevligt av henne att rekomendera lagliga och fungerande allternativ som artister gillar att man gör förresten.)
Allt detta till trots måste jag ställa mig tveksam till följande delar. 

• Att  denna förening skickar ut kravbrev med hjälp av sina jurister med innehåller "Betala och skriv under tystnadslöfte eller så ses vi i rätten" är skrämmande. Speciellt tystnadsdelen. Varför detta tystnadskrav?
• Husrannsakan för en nedladdad skiva? Stjäl jag den i butiken är det väl på sin höjd snatteri. Knappast når som polisen gör hembesök för. Hur kommer det sig att våra rättigheter kan åsidosättas hur som helt då dessa föreninga är inblandade? (Nej, informationen på TTVK:s webbsida är inte korrekt. När du laddar ner torrent-filer behöver du inte sprida dem vidare. En moralisk oväsentlig men juridiskt viktig detalj. Informationen d är är även i övrigt mycket vinklad till deras fördel. Kanske ni ska tänka för två ggr innan man ber deras föreläsare till skolor.) Vi har länge försökt lära folk att samma regler gäller på nätet som annars. I detta fall blir det rätt svårt.
• Ska föreningar idka nätspaning (utlagt på nåt företag som man inte berättar vilket eller hur de gör) och "polisiär" verksamhet? Kanske även lokala ungdomsföreningen borde få lite större befogenheter? Nej, jag vet. De idkar inte själva polisiär verksamhet men hur kommer det sig att polisen springer deras ärenden när de annars är underbemannade?
• Varför finns det inte en neutral organisation som sköter dessa saker om de är så viktiga?

Missförstå mig inte. Vill en föråldrad industri sälja trähjul långt efter gummihjulets uppfinnande och köra sig i konkurrs så är det deras rättigheter. Vill professionella förare hålla fast vid dessa förändringsovilliga dinusaurier så har de även denna rätt. Fel blir det när lagen börjar skydda  dessa industrier genom att trakassera alla som försöker få tag i gummihjul. För att inte tala om dem som är galna nog att försöka producera dem.

Bluff och spam

Även om jag kritiserat många föräldraråd och liknande som förlegade finns det ett bra råd som jag önskar att folk kom ihåg från e-posttiden. "Om det verkar för bra att vara sant är det vanligtvis det också". Nu senast Citymarketbluffen där en falsk reklamkampanj fiskar efter folks telefonnummer och andra uppgifter. Jag har haft många liknande i min Facebook-feed under lång tid. Problemet med detta råd är ju att vi inte vill följa det. Vi vill ju så gärna tro att vi ska få 1000€ för att vi klickar på gilla. Skulle vi inte vara naiva på det sättet skulle ingen väl spela på Lotto?
Dessutom sprids det från våra "vänner". Antingen medvetet eller omedvetet. Det att våra "gillningar" utnyttjas i Facebook reklamer kan ju vara lätt konfunderande. För att inte tala om att vi uppmanas "gilla och dela" vidare även av små helt legitima affärer och organisationer. I de fallet är väl det enda olagliga att det bryter mot Fb:s användaravtal men i övrigt bara ett billigt sätt att sprida sin reklam. Kort sagt kan man nu sprida det som i e-posten kallas spam utan teknisk kunskap. Lite påminner det mig om den gamla historien om"Ole Hacker", den tekniskt okunniga hackern som inte kunde koda virus och istället skrev mail där han bad oss gå in på C / System Files och radera valfritt antal filer...
Hur skulle det vara om vi alla lite funderade efter? Användarna tänker efter hur detta fungerar och vad vi egentligen klickar på. Upprätthållaren tänker efter hur de utnyttjar vår information i reklam. Legitima affärer tänker efter hur de spammar, eller inte spammar, sin omgivning. Om inte annat så skulle min Facebook-feed ha mycket mindre användargenererad spam och andra användare skulle slippa få överraskande telefonräkningar. Låter bra i mina öron men nu ska kan jag inte skriva mer för ska lämna  in min Lotto-rad. För kanske just den här gången...

Föräldraråd (igen...)

Har tidigare på mina föreläsningar och på denna blogg uppmanat folk att ta "föräldraråd" om Internet med en nypa salt. Den delen har med tiden fallit bort eftersom jag trott att behovet försvunnit. Tydligen har jag inte haft helt rätt eftersom inslag som "Så håller du farorna borta från ditt barn på Internet" fortfarande tycks dyka upp. Intressant hur folk i sak kan ha rätt men komma till så konstiga slutsatser.  Att man får det att låta som de värsta situationerna man kan tänka sig händer hela tiden skrämmer bara upp folk.
Trodde verkligen inte att man kom med dessa övervakningsråd mera. Inte heller att man t.ex. ska förbjuda folk att lägga ut bilder. Dessa ges bara ur vuxnas perspektiv för att dämpa deras oro. Faran är att man skapar en miljö där ungdomar inte kan leva utan att bryta mot vuxnas regler och att de kränks med övervakning. I denna omgivningen är dett inte lätt att komma till föräldrar för råd eller hjälp när det behövs.
Ta bara det urgamla rådet med att "Ha datorn mitt i rummet". Hur känner du dig på jobbet om någon står och kikar dig över axeln hela tiden? Känns det bra eftersom du vet om det?

Nej, blir nog en slide om detta imorgon då det är föreläsningsdags i Mårtensdals skola.

Att tidsbegränsa barns användande av internet löser inte problemet

"Att tidsbegränsa barns användande av internet löser inte problemet"
(Pressmeddelande från Umeå universitet)

Mänga vuxna oroar sig för att deras barn använder Internet för mycket. Läs denna,  Ca 1% ligger i riskzonen enligt undersökningen. Dessa uppger sig även ha andra problem som inverkar på deras beteende.

"När det gäller att förebygga problematisk internetanvändning rekommenderar EU Kids Online att föräldrar engagerar sig i sina barns internetanvändning genom att stötta och diskutera. Kanske särskilt när barnen har blivit upprörda över något, men även i vardagssituationer. Elza Dunkels, Umeå universitet, kommenterar resultaten:
– Vi vet idag att det bästa sättet att stötta barn är att hålla kommunikationskanalen mellan barn och vuxna öppen. Det är alltså viktigt att inte fördöma och kritisera utan vara genuint intresserad av barnens nätanvändning. När föräldrar och barn kan prata öppet om dessa frågor är chansen större att den tid barnen spenderar på nätet hjälper dem att utveckla ett hälsosamt förhållningssätt till internetanvändning."

Tillägg: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fel-rad-till-foraldrar-om-internetanvandande
 

Läsplattor i gymnasiet

Tittade på ett avsnitt av Närbild där en kort del handlade om " Läsplattorna blir en del av gymnasieundervisningen." (från ca, 6 min). Nu var detta ett mycket kort och ytligt inslag så gav kanske inte en rättvis bild av hur ett gymnasium försett första årets elever med pekdatorer. Men för diskussionens skull säger vi att det är precis så här som det är.
För det första pratade man uteslutande om läsplattor. Läsplattor läser man böcker på. Benämningen gör inte de pekdatorer /surfplattor man använde rättvisa. Kanske det säger en del om inställningen och planeringen också. Om det är så att elever inte använder dem dess mer till studierna spontant har nåt gått fel. De som intervjuas verkar bara komma på anteckningar som användningsområde. Har de fått någon handledning eller har man fallit i fällan och trott på myten om "digitala nativer" som kan allt? Om man fortsätter med undervisningen på samma sätt som tidigare så kommer man inte att ha större nytta av ny utrustning. Om man som i inslaget måste få lov att använda dem på lektionen (?) och sedan använder av läraren gjort material i en sluten omgivning (Moodle) så är det väl bara en digitalisering av den gamla lärarledda undervisningen? Samma gamla tankesätt att kunskapen finns inne i skolhuset och bör skyddas av väggar. Var är nytänkandet? För det måste väl vara det som är slutmålet?
Tyvärr är det ofta så med dessa av Utbildningsministeriet sponsrade projekt. Den som söker för rätt ändamål (pekdatorer är inne just nu) får pengar. Slutresultatet är vanligtvis det samma som vi andra konstaterat med nollbudget. Vore det inte bättre att använda pengarna till att utarbeta nåt genomtänkt som kan användas av många? Nu går pengarna till  utrustning och lite testande. Har inte skolan finansiering för längre tid blir det ingen kontinuitet så den delen borde vara klar från början och då kan man även ta startkostnaderna från den budgeten. Istället för att köpa pekdatorer lite här och där kunde man skapa läroböcker för dem eller utbilda folk i hur man verkligen använder dem för att skapa en modern lärmiljö och ge dem möjligheten att föra det vidare.

Till saken gör att jag gillar surfplattor skarpt och har sett dem göra stor nytta. Men då har eleverna  eleverna sammarbetat och jobbat kreativt. Inte suttit ensamma på sina platser i raka rader.

De bortkopplade

Tittade på SVT:s  "De bortkopplade" ( http://urplay.se/171969 fram till 10 maj 2013 ). Intressant att se varför folk inte har Internet. Motstånd mot att tvingas med, elöverkänslighet, ekonomiska orsaker eller att helt enkelt inte kunna använda är några av orsakerna som kommer upp. (Samt förstås klassikern jag behöver inte för jag jag har aldrig använt och det har gått bra)
Tänkvärt att det hur som helst finns såna som vill använda men inte kan. Dessa borde få hjälp. Sen kan man ju undra om det är en rättighet att ha tillgång till Internet och/eller en rättighet att vara utan? Kan man kräva att alla har tillgång för att klara vardagen?

Media Information-seminarie

Följde igår med ett öra/öga med Media Information-seminarie via webblink. Fantastiskt vad mycket man hittar utan att lämna sitt eget hem. Rekomenderar varmt alla arrangörer att följa exempel. Sänd allt på webben fritt. Bambuser eller Googles Hangout on Air gör detta möjligt för vem som helst. Fungerar dessutom som reklam. Jag hade knappast deltagit eftersom jag inte visste vad det handlade om tillräckligt bra på förhand. Nu vet jag och kommer med största sannolikhet att delta på plats nästa gång. Webblink är bra men man missar båse kaffe och pausdiskussioner.
Lite om själva innehållet. (Jag hoppas att detta spelades in och och läggs upp bland övrigt material inom kort). Bl.a. Lars Lundqvist från  Riksatikvarieämbetet höll en intressant presentation. Även om man inte är inne på samma område kan man dra nytta av deras funderingar och lösningar. Eftersom de hållit på ett bra tag har de också hunnit med en hel del. Mest kände jag igen deras funderingar om egen portal mot använda öppna. På många ställen vill vi ha egna portaler med vårt material för att tvinga folk att komma till oss. Fungerar dåligt vanligtvis. Bättre att använda de tjänster som finns (t.ex. flicr). Då får man ut sitt material till användarna. Detta tänkvärt för skolor. Där försöker vi alltid uppfinna hjulet på nytt och tvinga in elever och lärare i våra egna portaler som vanligtvis  har samma nackdelar som skolbyggnaden. Vi är inlåsta och når inte riktiga världen. Samt tvingas använda dåliga verktyg men det är en annan historia.
Institutioner som öppnar sig tycks alla ha mer eller mindre problem med upphovsrätten. Man kan inte alltid öppna sig som man vill.Tyckte mig höra (tittade alltså inte) detta i Ida Fellmans presentation om Yle Arkivet. När man inte tillåtsbädda in eller laddaner material blir det klumpigt att använda i presentationer och framföranden. Tänk om det låg på Youtube istället? Kan dock hända att jag p.g.a. egen erfarenheter tyckte detta. Annars ett ypperligt framförande även av Ida.
Som sagt deltog jag lite vid sidan om. Kolla webbsidan, Bloggen Esseter ,  eller Twitter (#m12i) för bättre beskrivningar.
Det som alltid kommer fram vid diskussioner om öppenhet är "Vad händer  då amatörer börjar blanda sig i? Hur går det med experterna om alla börjar skapa egna sanningar?" Själv tror jag att experterna behövs men måste anpassa sig. Det finns en massa kunskap bland amatörer och framför allt är de många fler. Detta må sedan vara journalister eller forskare som kallas experter.

Några länkar som exempel på öppenhet och vad det kan möjliggöra:

http://www.kringla.nu/kringla/
http://www.riksarkivet.se/
http://svenska.yle.fi/arkivet/
http://digi.nationalbiblioteket.fi

Simkort/kreditkort

Ditt SIM-kort är egentligen ett kreditkort | svenska.yle.fi

Något som många inte tänker på. Mycket kan betalas med ett sim-kort och inte bara det kort som finns i telefonen. Alla mobila nätanslutningar har ett kort i sig som går att plocka ut och lägga in i t.ex. en telefon. Eftersom man nästan alltid har fast månadsavgift på datatrafik har man ingen saldobegränsning. Lönar sig alltså att fundera vem du låter använda ditt kredit, nej förlåt, sim-kort.

Internetanvändning 2012

Några snabba plock från Statistikcentralens undersökning om finländares Internetanvändning:

• Användningen av internet blir vanligare i Finland bara i undersökningens äldsta åldersgrupp, dvs. bland 65–74 åringar
• Finland ligger i täten bland de europeiska länderna när det gäller användningen av internet men efter de övriga nordiska länderna
• Internetanvändningen via bärbar dator och mobiltelefon ökar och blir allt mer regelbunden.
• Antalet näthandelskunder ökar snabbt.
• Under våren 2012 använde hälften av finländarna i åldern 16–74 år minst en social nätverkstjänst, där de hade registrerat sig som medlemmar..
• Kvinnorna är mer intresserade av sociala nätverkstjänster än männen.  

Sammandrag av undersökningen: http://www.stat.fi/til/sutivi/2012/sutivi_2012_2012-11-07_tie_001_sv.html

Hela undersökningen (finska): http://www.stat.fi/til/sutivi/2012/index.html

Hetsjakt i sociala medier

Rätt ofta ser man varningar för misstänkta personer som försökt kontakta barn både i sociala medier och i klassisk media. Här ett exempel från igår.
Säkert i bästa välmening och bör nämnas att jag inget vet mer om denna händelse än vad som står här. Tyvärr gäller det ofta även alla andra. Kan vara ett uppskrämt barn som misstolkat en situation eller en vuxen som överreagerat på ett barns berättelse. Kan även vara precis som här står.  Men ofta vet ingen och så hetsar man upp varandra vilket bra kan utläsas i kommentarerna om vad som borde göras med denna person och hur man "håller ögonen öppna".

Ofta kontaktas myndigheter inte alls eller som i det här fallet  kontaktas de i andra eller tredje hand och får bara den information  som redan florerar på nätet.
Här skulle jag nog råda alla att inte överreagera utan handla rationellt. Vet man verkligen något så meddela polisen. Vet man inte, eller hör diffusa rykten, så bör man nog ta reda på mer innan man skrider till åtgärder eller sprider vidare. I de flesta fall har dessa situationer en helt logisk förklaring och har de inte så gör denna ryktessprdning  bara att det är svårare att upptäcka riktiga problem.

Format och känslor

Skötte min "historiska" fostran med min dotter och gick till postlådan för posta ett brev. Undrar om det kommer att vara första och sista gången i hennes liv? När man förklarar saker för ett barn inser man ofta hur dumt det låter. På allvar, skriva saker på ett papper, stoppa det i ett kuvert och så kan någon om ett par dagar öppna det för att se vad där står. Dessutom betalar man för nöjet. Låter lite krångligt i dessa moderna tider.
Nu protesterar någon för "Det är ju så trevligt med riktiga brev". Nej, det är det inte. Det är känslan som brevet ger oss som är trevligt. Inte tycker man att personlig riktad reklam är trevlig bara för att den kommer i ett kuvert. Min dotter (som alltså är ett drygt år) förknippar inte gamla brev med något trevligt så hon kommer knappast att känna så. Här ligger faran i att ge format egenskaper. Inte bara det att känslan är falsk. Samma text är t.ex. precis lika trovärdig på Internet som i tryckt form, inte ändrar formatet på saken. (Men vi förknippar format med känslor och det får oss att tro mer på det ena än det andra.) Detta faktum hindrar även utveckling. Ta bara tidningar eller böcker. Vi hänger oss fast vid känslan av papperstidningar till den grad att vi inte bara skapar identiska e-kopior utan även sätter in ljudet av bladvändning på våra plattor...
Vi hindrar alltså ungdomar och andra fördomsfria att få använda fungerande och nya koncept för att vi känner på ett visst sätt. Inte riktigt bra vare det gäller sig post, böcker eller undervisning.

Till saken hör dock att i det här fallet var det enklaste sättet att få fram pappershögen med post. Istället för att scanna dem och e-posta tog jag ett kuvert och frimärke och kuvert ur lådan och skickade iväg dem. Så inte heller ska vi överge alla gamla format men vi ska vara medvetna om varför vi väljer dem. Innan vi uppnår standarder och alla har tillgång till nyare varianter kan ett gammalt sätt faktiskt vara det bästa.

Ungas vardag på internet – åtta tips

Surfa lugnt ger åtta råd på olika språk. De två språk jag förstår ger mig bilden att det är samma råd på  alla språk (Om så, fungerar det lika i så olika kulturer?) så kommenterar de svenska.
1 Ta en liten stund varje dag och prata om internet med ditt barn.
Jo, prata ska ni men inte så att man sätter sig ner och säger "Nu ska vi prata om Internet". Diskussionen bör vara naturlig och intresset genuint. Annars blir det lätt ett förhör.

2. Våga vara vuxen och sätt gränser.
Absolut men sätt dig in i saken och låt inte dina förutfattade meningar bestämma vad som inte är ok. Vuxna har en tendens att se t.ex. spel som nåt extra som inte är viktigt. Samma gäller andra tjänster som vi inte förstår. Att sätta aktiviteter i förhållande till andra aktiviteter (fotboll, balett...) och fundera varför vi accepterar det ena men inte det andra kan vara ett tips. Tid i sig är ett dåligt sätt att mäta lämplig aktivitet.

3. Våga vara nyfiken
 Jepp.

4. Lär dig själv.
Jo, i och för sig men det är nog att underskatta vad ungdomar sysslar med. Lyckas du förstå World of Warcraft på ett par  minuter? Saker är mer komplicerade och krävande än de ser ut ibland. Undervärdera inte deras aktiviteter.

5. Sätt upp gemensamma regler.
Prata är bra men igen, häng inte upp er på tid.

6. Hjälp till att anmäla om något skulle hända.
Jag kan inte tillräckligt understryka hur viktig denna är.  Hjälp alltid, fördöm aldrig. Viktigt att inte skuldbelägga den som råkat illa ut.  Här är det också viktigt att ni i tidigare diskussioner inte skapat sådana regler att barnet/ungdomen varit tvungen att bryta mot dem för att kunna leva. Då blir steget att be om hjälp för stort.

7 Var en bra förebild och 8 Var där är kanske de viktigaste.  En stigande kurva på dessa råd.