Sociala nykomlingar

Dags för lite sommarbloggande trots att det nu inte är vare sig mycket till sommar eller semester. Men under året som gick har jag registrerat mig på två nya "sociala medier". Först ello som förra hösten hade en kort period med mycket uppmärksamhet. Sen efter det GreenElk,betydligt mer i tysthet. Åtminstone ännu.

Tänker inte dess mer gå in på startup-strategier men visst förundrar man sig lite över att Ello brände så mycket krut innan man hade en app. Tog nästan åtta månader sedan min senaste inloggning innan den kom. Var använder man om inte i mobilen? Dock var det en snygg och ren tjänst då den kom och funktionellt rätt intressant. "Facebookdödaren" hade dock som jag ser det två stora problem då den kom. Dels var den beroende av att de stora massorna skulle flytta dit från redan existerande tjänster,dels var det inget som direkt höll dig där mer än två minuter i väntan på att alla andra skulle hitta dit.. Så länge var det intressant att se hur den fungerade men hela stormen drog över på ett par dagar. Vi ska se om den får ett uppsving nu när appen för iOS släpts men lite betvivlar jag det. Klarade inte G+ att locka massorna så kan det nog sitta hårt åt. För i ärlighetens namn vad är nytt? Vad fanns inte redan? Varför flytta hit helt eller åtminstone delvis?

Då tror jag mera på GreenElk. Ingen konkurent till någon annan direkt men har sin egen nish. Allmänna tjänster finns det gott om men för mig fyller den faktiskt dels en funktion och dels har den nytta och intresse för mig i sig själv.

"Meet Outdoors People
… because the outdoors is more fun together! "

som slogan lyder. I väntan på att andra användare hittade dit kunde jag roa mig själv med att dokumentera mina (paddel)äventyr i bild och med kartor. Jag blev alltså kvar i tjänsten fast där i början inte hände så mycket. Sen efter en tid började det dyka upp nya funktioner och mer användare. Hittade några personer med liknande intressen på samma nivå som jag att dela tips och turer med. För visst finns det gott om ställen för hardcore entusiaster med häftiga paddel eller Mountinbike äventyr. Men hur många finns det där man kan hitta andra medelålders paddlare med intresset meddelånga kvällsturer? Eller bara tips på cykelturer i lämpligt närområde? Som dessutom bjuder på en del häftiga grejer vid sidan om.
Så här kommer jag nog att finnas kvar ett tag. Även om inte så många andra skulle hitta hit. För en sak har nog GreenElk som utmaning. Finns få folkgrupper som är så dåliga på sociala medier som friluftsmänniskor.Men tror nog det finns en del som jag som inser behovet och nyttan/nöjet så ska bli intressant att se.
Skulle jag investera i bolaget? Njaa, har man inga extra pengar så behöver man inte fundera på det. (och har jag köper jag nog en till kajak först. Eller cykel. Eller lämplig resa nånstans....)
Men Larry Stefonic som tyckte annorlunda beskriver nyttan med GreenElk rätt bra.

Skatteavdrag för digitala tjänster

Inför skatteavdrag för digitala tjänster skrivs det om på Svd idag. Brukar ibland lova bort ideér här men denna behåller jag själv. För en sak håller jag inte med i texten. " Intresset för att köpa sådana tjänster är i dag stort oavsett utbildningsnivå, störst är intresset hos kvinnor och äldre. Det saknas dock i stort företag som erbjuder tjänsterna."
Jag tror att intresset nog finns men inte viljan att betala. Eller kanske förmågan att betala ibland.  Otaliga ggr ser man behovet i sin näromgivning. Hur många vill inte ha hjälp när de ska köpa en ny dator? Eller bestämma sig för en dator eller platta? Sätta den i ordning efter inköp? Lära sig använda den? Timtals kan man sitta vid kaffebordet påolika bjudningar och försöka ge tips om olika saker. Så efterfrågan finns nog. Behovet som faller emellan arbiskurser och att tala med försäljare är nog stort. För att inte tala om olika saker som de flesta inte ens vet att de behöver. Hur många klarar av att sköta sin IT-säkerhet med allt vad det innebär? Hur många blundar bara?
Vad är då problemet? Jo, detta kräver rätt mycket tid. Ska man köpa detta som tjänst blir det en summa. Inte astronomisk men nog skulle det bli en liten räkning för tiden det tar att diskutera sig fram till rätt utrustning, inhandla den, ställa den i ordning tillsammans med användaren och se till att kunden behärskar det som behövs tar rätt mycket tid. Detta tror jag är för mycket för de flesta. Men med ett avdrag skulle denna tröskel sänkas och jag tror det skulle skapas en marknad som skulle möjliggöra erbjudande av dessa tjänster. När det sedan blir vanligare kommer detta att bli lika vanligt som städhjälp eller personal trainers är idag.
Så denna idé behåller jag. Den dag man kan få ett ordentligt skatteavdrag för dessa tjänster ska jag strata upp ett företag. Säker på att jag inte bara skulle bidra till en bättre vardag för många kunder utan att jag inom en tid även kunde anställa människor. Så såhär inför valet. Vem driver igenom detta avdrag? Kan eventuellt få min röst. (Och skryta med att både förbättra världen och skapa arbetstillfällen.
Nu är frågan bra: Vad ska företaget heta edå det startas upp efter valet?
 

Off-Line

Funderingar från ett till Finnair förbytt Norwegian flyg. Trevligt med strejker. Betyder inte bara att jag blir några timmar sen utan även att jag sitter helt off-line vilket är rätt ovanligt nuförtiden. Förberedde mig genom att ladda dagens tidning på plattan innan avfärd. Där räknade jag med att ha sysselsättning 15-20 minuter av 90. Resultat? Två! På nåt sätt har jag läst allt som stod i tidningen redan. Och nu menar jag inte bara innehållsmässigt utan mer eller mindre samma artikel. Tidningen i detta fall är Hbl men kunde ha varit vilken som helst. Eftersom så mycket återanvänds på webb, kvälls-hbl och andra tidningar som hör till företaget blir papperstidningen, om än i e-form, rätt meningslös. När kommer vi att se den första riktiga  "e-produkten" från ett tidningshus? Där det bara finns en produkt men som är oberoende av föråldrade  tankesätt som att publicera ett visst klockslag utan som fortlöpandes uppdateras? Och kommer det att hjälpa mig på 9000 fots höjd över Sverige?

Fråga och få svar

"1:1 - vad annat borde beaktas? Kan ni ge råd?" frågades av @minttumy på hennes blogg. Å det kan jag. Bra eller dåliga frågades inte. Väljer dessutom att svara på lite utvalda frågor så här i bästa "val-anda".

" Varför vill skolan/årskursen/klassen satsa på att skaffa en pekplatta till alla elever? Vad ska man göra med dem?"

Tar det som en retorisk uppvärmningsfråga och hoppas att det är klart redan när man ens börjar tänka på saken. För nog ska väl plattorna fylla ett behov? Inte skaffar man väl grejer först och funderar till vad sen?


"Ska man skaffa pekplatta eller t.ex. Chromebook till eleverna? Viktigt att igen fundera över syftet - vad ska man göra med tekniken? Använda appar eller sådant som finns på webben Om man bestämmer sig för att det blir en pekplatta - vilket operativsystem ska man då välja? 
" 
 Här är det ju trevligt att ha pris/kvalitet förhållandet i balans. Annars en ganska tråkig fråga. Själv tror jag framtiden ligger i mellanting, eller heter det hybrider, mellan telefoner, plattor och bärbara. Modell: docka din mobiltelefon och få skärm, tangentbord och mera lagring och prestanda. Viktigaste här kanske att se till att upprätthålning stöds. 1000 iPads som upprätthålls en-och-en är ingen dröm. Vilken plattform erbjuder möjlighet att lagligt köpa appar i bulk och dela dem till alla? Hur kan man betala? Har skolor kreditkort? Vilken passar bäst in i resten av omgivningen? Har ni en vettig trådlös nätuppkoppling? Utan det kan ni glömma alla dessa (eller skaffa 4G plats). Har ni köpt in Flash-baserade läromedel? Så skulle först undersöka de grejerna. Vad gäller appar verkar det vara lite med dem som med länkar för 20 år sen. Kommer ni ihåg länklistorna och frågorna "Jag undervisar geografi i morgon, har nån en bra länk"? Verkar det bekant? Bakvänt att söka en app innan man vet behov. Tror du det finns appar om några år eller har vi kompatibla webbsidor?

" Ska man skaffa ett skyddsfodral till elevernas plattor?"
Dessa kan man få rätt förmånligt om man kollar runt lite på webben men man kan lätt demolera en platta i alla fall. Viktigare kanske med en allmän attityd till hur de behandlas. Sen kan skydd skydda mot enstaka misstag.

"Ska plattorna förvaras i skolan eller får eleverna ta dem med sig hem? I Pojo Kyrkoby skola får de yngre eleverna ta med sig plattorna hem till veckoslutet, men från måndag till fredag ska de finnas i skolan. Då kan man försäkra sig om att plattorna faktiskt är i klassen då när de behövs i arbetet. Föräldrarna har varit nöjda med arrangemanget."

 Jo,men har de inte läxor? Ska de inte kunna använda samma utrustning då de förbereder sig för nästa dag?  Om de inte glömmer dem på måndag kommer  de kanske ihåg dem på tisdag också. Tänk själv att lämna lappisen på jobbet och förbereda morgondagens möte hemma med färgkritor (för du kan inte ens låna ungens platta då den är i skolan...  )


" Vem får ladda ner appar till plattorna? Med vilket användar-ID?"
Är det 1-1. Ja. Varför inte? Har du försökt använda en platta utan att hämta appar du behöver? Rätt begränsat. Är det inte 1-1, se till att plattan har stöd för att ha flera användarkonton som man kan logga in på.

Sen vad gäller fortbildnin, ordning hur de delas ut och annat så gäller den enkla regeln att allt behövs  samtidigt ochhela tiden.. Man kan inte fortbilda för nåt man inte har tillgång till genast. Kanske lärarna kan få dem dagen före men sedan ska man nog sätta igång genast. Har man planerat infrastrukturen och ser till att det stöd som behövs finns går det så bra som det går. Vad gäller team med elever som stöder tycker jag om principen men har sett fall där ansvaret för undervisningen faller på eleverna så är inte riktigt övertygad. Fungerar bra med en lärare som kan tillräckligt själv och låta eleverna ta ansvar. Annars kan det bli sämre ändet var tänkt.

Sajtkoll

I går kväll lanserades sajtkoll.se. Så här säger grundaren själv om webbtjänsten där man kan skriva in en webbadress för att få hjälp att bedömma dess trovärdighet som källa:

"Bedömningen ska enligt sajtkoll.se vara ”en fingervisning om vilken trovärdighet sajten har på en generell nivå.”

Som svar får man en kategori som sajten anses höra till. T.ex anses hbl.fi höra till kategorin "Verifierad journalistisk sajt"vilket innebär:

Sajter i denna kategori: Verifierade journalistiska sajter bygger på journalistiska principer och är generellt tillförlitliga. Rapporteringen följer publicistiska normer i mediebranschen. Var ändå alltid källkritisk till information du tar del av och sprider. Verifieringen gäller sajten som helhet och inte enskilda artiklar. Tänk på att nyhetssajter även ofta innehåller opinionsmaterial såsom ledare och insändare samt annonser. Sådant innehåll utgör inte oberoende journalistik. I kategorin listas även hemsidor för samma typ av publikationer även om de inte har artiklar på webben.

Just nu innehåller tjänsten 311 webbsidor men vi ska tro att detta utvidgas i jämn takt under närmaste tiden.

Uppdatering 26.2: Sajten läggs ner p.g.a. hot

Åldras på sociala medier

Jag har länge funderat på risken för att stänga in sig i sin egen bubbla genom sociala medier. Hur lätt är det inte att bara omge mig med folk som tycker lika som jag? Hur konstig min åsikt än är, är det möjligt att hitta tillräckligt många med samma åsikt för att ge mig illusionen av att "alla" håller med. Men nyligen insåg jag en sak som gjorde mig lite förvånad.
Jag har funnits på Facebook sen 2007 och på Twitter sen 2008. Säkert ett rätt normalt antal år för folk i min ålder. Men de har utvecklat sig på olika sätt. På Facebook har jag genom åren samlat på mig vänner från olika ställen. Gamla elever, gamla klasskompisar, släktingar och folk jag råkat på vid olika tillfällen. Detta kombinerat med Facebooks algoritmer som serverar vänners-vänners-inlägg i min feed enligt vad jag borde intressera mig för gör att jag där ser inlägg med länkar till Friatider. Jag ser folk som bytt sin profilbild till "je suis charlie". Jag ser till och med kombinationen av dessa då folk lade in profilbilden "je suis charlie" OCH på största allvar citerade Friatider. Detta gör att jag blir medveten om att det finns folk som inte tänker som jag.  På Twitter däremot följer jag bara folk som har samma intressen som jag. Där består hela världen av personer som tänker precis som jag.
Så eftersom största delen av världen finns på Facebook kanske jag slutar oroa mig för det. Nu ska jag istället förtsätta oroa mig för att medierna ger sig in på samma spår. Att medier försöker rikta sin reklam kan jag leva med. Med vad händer den dag då alla nyheter folk läser är såna som de vill läsa och som helt överrensstämmer med deras världsbild och åsikt? Min gissning: Det går riktigt åt skogen.

Men till att börja med ska jag leta upp lite folk på Twitter som är av motsatt åsikt jämfört med mig.

iCloud Beta

Testade på iCloud Beta lite snabbt. Verkar inte dumt alls. Nu kan alla med ett apple ID, oberoende om du äger Apples utrustning eller ej, använda de flesta appar/program direkt i webbläsaren och spara i iCloud. Att jobba tillsammans med andra är också möjligt. Verkar som om Apple tänker ge Google Apps och Office 365 en match. Eftersom jag redan använder iPad så var det bara att logga in och uppgradera mitt konto till Icloud. Det har jag inte haft tidigare men annars fungerar det så klart inte att jobba "i molnet".

Dock varnar den för att min webbläsare och operativsystem inte stöds eftersom jag använder Ubuntu och Firefox. Stöder:

• OS X v10.8 or later
• Windows 7 or later

och

• Safari 6.0.3 or later (OS X)
• Internet Explorer 9.0.8 or later (Windows)
• Google Chrome 27.0.1 or later

Testade dock inte så länge att jag skulle märkt att det var nåt som inte fungerade. Men en bra molntjänst ska inte ha såna abegränsningar. På samma sätt varnades för att översättningen till svenska inte är fullständig. Men allt sånt får man stå ut med i en Beta-version.

Otack är världens lön

Ibland blir man bara trött. "Åttaåring porrsurfade på lektion". Okritiskt och utan analys kopierat från en annan artikel med samma inriktning. Tänker inte ens gå in på att porrsurfa och att "råka" komma in på sånt material nog är två vilt skilda saker.
Men nu har vi en stad som satsat på utrustning och skolning för lärare. Tror nån verkligen att man plockar in 16000 plattor och öppna trådlösa nät i alla skolor utan att minsta misstag sker? Finns säkert tusen beslut som man kan fundera om det var det ultimata eller kunde man gjort annorlunda, Det är en konstruktiv debatt som ska föras. Men det här? Skandaljournalistik och skrikande efter filter. Rekomenderar alla journalister att kolla upp lite. I detta fall kunde det ha blivit en intressant artikel om man kollat upp vad som egentligen gjorts i Vanda. De har nog inte bara slängt ut en  massa utrustning som detta ger sken av. Innan man skriker efter filter kunde man intervjuat lärare i grannstaden om hur det är att jobba i filtrerade nätverk. Hur är det att planera en lektion när det visar  sig att eleverna med sin inloggning inte kommer åt stora delar av materialet. Tror ni t.ex att en källa som YouTube är tillåten om "olämpligt" material ska filtreras bort?  Man kunde kanske även funderat på om filter fungerar? För om nätet filtreras, tror ni inte då att eleven plockat fram sin egen smarttelefon eller kompisens? Kanske det kan vara bättre att ta diskussionen än att stoppa huvudet i sanden? Kanske det är en skolning som mer hade behövts än hur själva plattan fungerar? Har de kanske fått sån fortbildning?
Tyvärr valdes inte den vägen den här gången heller. Dessutom slösade man bort en klickmagnet med en sån rubrik i en analog produkt...

Flexibel tillvaro

Lärarna vill inte ha flexibel skoldag basunerar YLE ut idag. På tal om att ha idrotts- och annan hobbyverksamhet  i samband med skoldagen. Tänkte skriva nåt om det eftersom jag inte riktigt tycker att man kan dra såna slutsatser baserat på detta. Jag vet åtminstone många som tycker att detta är en bra ide. T.o.m såna som jobbar för detta. Men egentligen var det inte det som jag innerst inne tänkte. Utan detta kommer att handla om det som diskussionerna efteråt alltid handlar om. Läraren korta dagar och långa ledigheter.
Nu utgår jag från att detta är sant. Lärare jobbar kortare dagar än andra och har ledigt lika mycket som skoleleverna. Bra säger jag. Problemet är i så fall inte att det är så utan att alla inte har det. (Nu är nu kanske inte ledigheterna riktigt så långa eller dagarna riktigt så korta alla gånger men lek med en stund.)
Alla borde ha rejäla ledigheter. Minst tio veckor på sommaren. Då kommer det att ske en intressant föränding. För vad händer då man vilar ut? Jo tankeverksamheten börjar komma igång på allvar och man tänker bättre och i nya banor. Har man tillräckligt lång semester kommer man till och med emellan varven tänka på jobb. Så inte bara orkar man under arbetsåret, dessutom åstadkommer man en massa i misstag på semestern. På samma sätt ska det vara ett par rejäla avbrott på vintern.
Vad gäller arbetsdagen så gäller det samma. I teorin har lärare den arbetsfördelning som vi alla borde ha. De har fasta tider då det behövs, resten gör man när det passar bäst. Perfekt. Varför tro att 8-16 arbetstid på nåt sätt får ut det mesta och bästa? Ta en paus emellan, gå ut, handla och fortsätt jobba då hjärnan börjat fungerapå nytt. Hur vet man då att detta inte utnyttjas och missbrukas? Det vet man att det kommer att göras. En mycket liten procent kommer att göra det. Det kan vi inte nåt åt. Tror nån föresten att denna grupp kommer att vara produktiv 8-16?
Men precis som när det gäller bidrag och mycket annat är detså viktigt att hindra det lilla svinnet att man inför en massa regler och förbud bara för att kunna övervaka dessa. Istället för att se fördelarna som detta ger den stora massan.
Så istället för att grämas över att lärarna "har" det så här bra, jobba för att vi alla skulle få det lika bra istället. Skolan beskylls ofta för att vara efter övriga samhället men i detta fall verkar det som om problemet är att de ligger före.

IT-tolk

Det här med IT-stöd, har det ändrats de senaste tio åren? I skolorna menar jag? Eller saknas det helt? Kanske inte spelar nån riktig roll men skulle bli glad om en lärare nu kunde säga mig: Jepp, vi har det stöd vi ska ha. Inte i meningen att den utnämde IT-ansvarige är en trevlig person utan att stödet är rätt.
Vad behövs då?
Tekniskt stöd så klart. Lampan brinner i projektorn, datorn startar inte och liknande situationer uppstår. Dessa ska fixas snabbt. Den här delen är ju rätt enkel.
Hjälp med att välja rätt utrustning och "program".  Kanske kunde kallas pedagogiskt stöd. Inte kommer alla lärare att veta bästa sättet att editera en bild, göra en automatisk innehållsförteckning i ett ordbehandlingsprogram, ladda ner libre office på en cd åt en elev som inte har något ordbehandlingsprogram eller visa vilket webbtjänst som snabbast kan tas i bruk för att kunna få hela klassen att skriva i samma dokument utan registrering o.s.v.
Resurrslärare Nog är det skoj med en extra person när en grupp ivriga sjuåringar sätter igång. För att inte tala om hur mycket längre ivern sitter i om saker fungerar.
Hjälpa till med planering av lärares administration Många lärare vet vad de behöver men kan inte förklara det åt den som beställer eller anpassar t.ex. skolans elevhanteringssystem. Här behövs en "tolk" emellan. Elelr varför inte ssamma då det gäller att välja och administrera en lämplig inlärningsmiljö.

Nåja. Listan på behov kan göras oändligt lång. Men till saken hör att detta är samma person. För att det ska fungera ska den som kommer in för att byta lampa i projektorn samtidigt kunna ge liet tips åt läraren om annat då hen nu en gång är där. Samma person ska kunna ställa upp med klasssen med sjuåringar och detta ger ju även en hel del kunskap om vilka behov som finns och hur det fungerar eftersom på plats då det händer. Må sedan gälla att tweeka inlärningsmiljön eller beställa nya skärmar. Med att syssla med alla dessa sakerna så ger den dagligakontakten dessutom färdigheten att kommunicera med lärare, leverantörer och "nördar"  så att man kan beskriva hur elevhanteringssystemet bör fungera. Kanske vi då slipper lärare sin har allt i sin kalender som sedan renskrivs in i systemet. (Usch för dubbelarbete,)

Varför finns dessa inte i större utsträckning? I större städer finns dessa personer men som olika personer utan kontakt med varandra. I mindre finns de kanske inte. Eller finns delvis i praktiken men bara därför att det råkar finnas en lämplig person med intresse att ha det som hobby just då.

Varför roterar man inte folk i de större städerna? Ut från kontoret och dra lite kablar. Sätt ner kabeln och tala med en elev o.s.v
Varför sammarbetar inte mindre kommuner? En gemensam skulle ju ha ett verkligt kunnande eftersom fältet och de olika arbetssätten är ännu fler. Tyvärr fungerar inte att springa omkring och byta lampor om avstånden är stora. I övrigt är det viktiga att få kontakt, inte att vara fysiskt på plats. Att få kontakt är inte svårt idag. Skolor sammarbetar ju med gemensamma kurser. Skulle det inte vara ett gyllene tillfälle att ha en gemensamm It-konsult? Det där personen som känner till hela historien även om du som lärare inte kan beskriva exakt vilket program du använder. Som vet därför att han själv hjälpt dig välja det eller kanske t.om installerat det? Den persom som varit med att bygga upp inlärningsmiljön som ni använder i distanskursen så att han vet hur det fungerar både för dig och eleverna. Även om du inte riktigt kan förklara.

Hur är det. Finns det lärare som kan säga att det fungerar, jag undervisar "bara"?

E-läromedel

Skulle jag vara bättre på att tagga mina inlägg här skulle det säkert finnas dussinet där jag svamlat om samma sak. Men samma ämne dyker upp nu som då på många ställen så varför inte här också.
Vissa saker ställer till problem.

Ingen läromedelsleverantör kommer att satsa på ordentliga e-läromedel innan det finns en marknad. Ingen kan gå över till läromedel som inte finns. Slutresultatet blir samma halvmesyrer som i den finlandssvenska tidningsbranchen. Ingen har råd med papperstidning och producera en riktig e-tidning.Ingen vågar överge papperstidningen. Slutresultatet blir höga kostnader för två produkter med samma innehåll.

Ingen vågar säga att vi ska överge boken. Förståeligt eftersom det inte finns ett bättre allternativ. Men underförstått är att innebörden att vi av traditionella skäl kommer att hålla fast vid boken. D.v.s vi kommer att hamna i / är i samma situation som tidningarna. Ingen har råd men två produkter.Frågan är väl om det ens är ekonomiskt lönsamt att producerade de material som finns idag?
Dessutom är ju största fördelen med e-läromedel att de kan uppdateras kontiunerligt.Detta betyder ju än ändring i arbetssätt för producenter. Man kan inte längre producera en bokserie och sedan är saken klar för kommande tio åren.

Kunde en början vara att börja med de självklara objekten? Ingen trycker väl en kartbok idag? Men det bästa jag sätt hittils är kartor i pdf-format. På allvar, sett Google maps? Street wiev? Lite kreativitet? Eller var lösningen redan där? Kanske kartboken inte behövs? Då jag började skolan fick alla en skolatlas. Fantastisk produkt. Misstänker dock att tiden då man verkligen fick den till egen tog slut långt innan Google klev ut ur garaget.
Vad vi definitivt inte behöver är böcker i e-format. Har en del praktiska fördelar men pedagogiskt ger det inget mervärde att ha boken i e-form om den ändå  är byggd som en bok. Inte ens om man kan göra anteckningar, understrykningar och bädda in videoklipp i den. För att det ska vara värt det behövs ett rejält nytänkande. Men vi är så fast i boktänkande att det nog krävs rejäla tag för att ändra på detta. Både gällande lärarutbildning och alla andra möjligheter som ges.

Lösningen kunde vara att sluta producera läromedel. Bästa med detta vore att vi kom ifrån att läromedel styr undervisningen. Detta har vi en läroplan för. Istället skulle det produceras byggstenar som lärare bygger upp sin undervisning på. Texter, videoklipp, bilder, kartor, statistik och allt vad man kan tänka på. Till en del producerat av komersiella aktörer men även mindre delar som lärare producerar själva som kan delas och fler ha nytta av. Dä får vi en förändring i undervisningskultur och tillgång till tidsenligt material.

Såg ett djärvt uttalande om att man borde ta de pengar som satsas på traditionella läromedel och satasa dem på "teknisk" utrustning till skolorna. Sen producerar lärarna CC-licenserat material. En liten del saknas i ekvationen. Kanske inte bara så där kan ålaggas lärarna att producera material som får användas av andra. Men just denna form av nytänkande är vad som behövs.
Är det föresten redan nu så att de flesta läroböcker skrivs av lärare? Så bara en liten utveckling av nuvarande system.

Så det blir nog bra bara vi försöker sluta äta kakan och ha den kvar.  

Frihet på distans

Har senaste tiden funderat en del på det här med att jobba hemma och på ett kontor. Inte antingen eller utan proportioner. Allt har sina sidor. Byta idéer och diskutera spontant är viktigt men inte behöver man det varje dag. Att spara ett par timmar på att inte resa är inte helt fel. För min del har jag allt jag behöver i laptoppen. (Och ibland får någon för sig att använda den där "Phone-appen". Konstig grej men vissa tycks gilla den. )
Men vad gör detta med gränsdragningen mellan jobb och annan tid? Gör möjligheten att flexa med tid och plats bara att vi  förlänger tiden med  innoficiell jour i båda ändorna?
Ja, så är det nog och är inte riktigt säker på att alla klarar av att dra gränsen. Så när jag får för mig att göra nåt annat ska jag skapa en kontors-app med två specialfunktioner, Alla jobbgrejer nästan spärrade utanför arbetstid. Inte helt, för det stressar bara och man kan behöva nå sin jobbmail för att kolla "den där grejen"och få ro. Men inte för ofta. Därför tillåter den bara två besök per helg i e-postlådan. Till detta kommer den att med hjälp av positionsbestämning slå ut dessa funktioner när man närmar sig dagis, kassakön, sommarstugan och andra strategiska ställen där man bör vara närvarande eller frånvarande på andra sätt. Men denna ide berättar jag inte för någon...  

Skola 4.0

Skrev just mitt första inlägg på Facebooksidan Skola 4.0 dit jag hade den äran att bli inbjuden som "med-admin". Ska bli skoj att delta att delta i diskussionerna påden relativt nystartade sidan. Andra veckan på gång, lite knappt 400 gillare.
Gillar du den inte redan, är det dags att börja nu.

Scratch

För den lärare som känner sig tveksam över den nya delen om programering i läroplanen kan kanske denna kurs vara något. Två böcker och två videokurser på YouTube) om Scratch.

https://www.iis.se/blogg/dags-for-ny-videokurs-i-scratch/

Finlandssvenskat på Internet

Nästan alla finlandssvenskar på nätet kan vi läsa på svenska.yle.fi idag. Själv tycker jag siffror som knappt 60 % aktiva på sociala medier  och 70 % använder internet dagligen låter låga. Enligt Svenskarna och internet 2014 får man i Sverige  under 70% som resultat endast i åldrarna 66+ och 3-8 åringar. ( 81 % av vuxna amerikaner använder Internet.) Då gäller det dessutom utryckligen användning hemma.72  av svenskarna använder sociala medier.
Men även i Sverige ligger medeltalet på Internetanvändning i hemmet  för alla över 12 år på 76% så svårt att säga baserat på bara den informationen som finns i artikeln.
Ryktet säger att undersökningen "Den finlandssvenska Barometern"  borde finnas på http://www.samforsk.abo.fi/pdf/Opinioner%20och%20trender.pdf men det gör den inte. Ska bli intressant att se hur undersökningen gjorts och om den är jämförbar med den svenska undersökningen. Får återkomma till saken då Barometern publicerats.

Projekt- & grupparbeten

Diskuterars en del den nya läroplanens betoning på projektarbete.Tydligen sätts ganska långt =-tecken mellan projektarbete och grupparbete (Inte samma sak tycker jag men återkommer till det en annan gång.) Då går diskussionen in på bedömning. Hur får man individuell bedömning rättvis om en grupp jobbar? I det stora hela är det ju inte heller meningen eftersom det ska vara ett gemensamt projekt som alla jobbar för men nu har vi ju fortfarande kvar de individuella betygen. Men jag kan hjälpa.
Svaret är: Det går inte. Ska man jobba som grupp kan man inte betona individuella prestationer.
Drar till med en sportliknelse. Får ursäktas, jag är idrottsinstruktör i grunden.
Där har man ett lag med en gemensam uppgift. Gör mer mål än motståndaren och vinn matchen. För att uppnå detta fördelar man uppgifter enligt behov och de resurser man har. Slutresultatet för alla i laget är det samma. Vinst eller förlust. Möjligtvis oavgjort. Men kommer belöningen för den individuella spelaren i ett proffslag att vara rättvis? Den där stroppiga strikern som promenerar runt i 89 minuter och sedan gör två mål i den 90 kommer att hyllas som hjälte om man vinner. Stoppern som spelar perfekt i 89 men sjabblar i 91:a och försorskar ett baklängesmål kommer att sågas. För att inte tala om målvakten. Vem av dessa tror ni att har bäst betalt?

Att dela upp bedömningen på individnivå när man jobbar som grupp kommer  aldrig att bli rättvist eftersom uppgiftera inte är jämförbara eller mätbara på nåt sätt. Vad ska man mäta? Antal steg? Bollinnehav? Gjorda mål? Räddningar? Är 45 sekunder bollinnehav lika värt som ett gjort mål. Men alla uppgifter behövs för att nå ett bra gemensamt mål.De har ju kommit till för att gruppen ska nå bästa möjliga resultat ochett bra resultat uppnås inte om alla jobbar som individer och nå sitt eget mål.
Om vi inte ändrar på reglerna så att det inte längre är den gemensamma uppgiftens resultat som räknas. Men då har vi nåt helt annat.
Så kanske dags att bestämma sig. Vad är det viktiga? Individuell bedömning eller lära sig sammarbeta? Vi kan anske ha båda men inte samtidigt och hela tiden.
Det viktiga vore att lära sig sina starka sidor. Vad kan jag bidra med för att slutresultatet ska bli bra. Detta är viktigt att kunna i alla lägen. Lär man sig det är man värd en 10:a men guldstjärna i kanten.

Behövs bloggar mer?

Eller borde frågan vara "Finns det bloggar mer"? Eller är bloggen idag var egna "hemsidor" var för 10 år sedan? Ett lite lustigt fornminne i digitalform? Möjligtvis med lite mindre blinkande myror...
Vi som vid milennieskiftet hyfsat kunde skriva ihop lite html hade i webbsidor ett otroligt kraftigt verktyg för publicering. Inte så stor publik kanske men i alla fall. Sen kom nån på bloggportalen. Alla med ett bloggerkonto kunde med rasande fart publicera. Kommer ni föresten hur bloggen höjdes till skyarna som pedagogens frälsning? Lite som tabletten idag.
Men idag,hur står det till? Som verktyg fungerar den utmärkt men hur är det med publik? Skriver folk fortfarande bloggar eller skapar man en sida på Facebook eller en kanal på YouTube? Spelar det nån roll?

Skolkod

Kanske skulle inleda det nya året med att väcka liv i den här bloggen? Om inte annat så är det för en gångs skull rätt lugnt på jobbet så kan väl unna mig att "leka lite med Internet" på arbetstid.
Strax före jul kom de nya läroplansgrunderna ut. Har inte bekantat mig med dem så grundligt men en del uppmärksamhet har ju "kodandet" fått.
En del lärare oroar sig för hur de ska klara av det, en del höjer beslutet till skyarna medan andra anser att kodandet inte är till nytta för andra än för kodare. Själv grundar jag min åsikt på egna erfarenheter. Ta HTML-skrivande som exempel. Nog har vi som suttit och knåpat ihop webbsidor i Notepad en enorm fördel när det gäller att förstå hur webben fungerar. Precis som de som börjat sin datorbana med Ms-Dos har en helt annan förståelse för hur datorer resonerar. Så även om kunnandet i sig är rätt värdelöst idag är kunskapen värdefull om man sedan följt med utvecklingen.
Så Ja,jag anser att det logiska tänkande i programmering, och den förståelse det ger, är så viktig att det var rätt beslut att ta med detta i läroplanen. Men lika lite som man idag måste använda HTML / NotePad för att förstå hur webbsidor fungerar, lika lite behöver man ta till för tunga programmeringsspråk för att åskådliggöra detta. Överlåter åt lärare som Minttu att berätta hur man kan göra

Sen vad gäller hur lärare ska klara det håller jag fast vid min gamla åsikt. Innehållet i undervisningen får inte begränsas av lärares kunnande. Är det viktigt, ska det genomföras. Går det inte bör man på alla nivåer fundera varför.