söndag 30 december 2012

Året som gick

Det är ju mer eller mindre obligatoriskt att göra en summering av året som gått så här före nyår. För mig finns det vissa brytningar som jag kommer att komma ihåg från 2012.

Gammalmedias förnyelse
Under 2012 började tidningshusen tänka på framtiden. Newsweek lade ner sin papperstidning men fullt så radikala var vi inte i Finland. Först ut var HSS media med en halvmessyr där man inte ändrade på nåt men införde obligatorisk inloggning för att läsa nyheter på webben. Detta tydligen för att kunna styra reklamen. Vet inte hur detta utföll men för egen del tyckte jag inte det var värt besväret utan har läst mina nyheter på  andra ställen efter det. HelsinginSanomat införde en betalmur runt sin webb som verkar fungera ok. Själv har jag inte betalt för detta men eftersom man utan allt för skarp kontroll tillåter alla att läsa fem nyheter i veckan har jag kunnat läsa länkar från sociala medier och kolla upp en och annan artikel som jag läst på andra ställen. Däremot verkar man inte ändrat på innehåll nämnvärt men hade redan från tidigare fungerande webb och appar.
Sist på året (igår) ändrade HBL på sina prenumerationer så att alla prenumeranter får tillgång till allt e-material. För tidigt att säga men tror att de på detta sätt gjorde en smart grej och får upp användningsstatiskiken. Tyvärr är deras e-material mycket dåligt eftersom de bara är en kopia av papperstidningen. Fungerar mycket dåligt på skärm, speciellt om det är en telefon. Ungefär lika kreativt som att när man gick över till tabloid från broadsheet skulle ha gjort en likadan tidning som tidigare på mindre papper. Hoppas att deras utveckling kommmer igång nu då de har ett större antal användare. HS övergår förresten nu till tabloid. Vet inte vad jag ska säga om att förnya sin papperstidning i detta skede så säger inget.
Om tidningarna gjorde ett gott försök att komma framåt kan det samma tyvärr inte sägas om musik och filmindustrin. Här grävde man bara ner sig djupare i skyttegravarna och sparkade hellre in dörrar hos 9-åringar än försökte förnya sig. Samma gäller e-böckerna. Finns de egentligen alls i Finland?
Skrev ett blogginlägg  för edu-bloggen för ett par månader sedan om problematiken och utmaningar på detta område för media och  e-läromedel. Mig veterligen väntar detta inlägg ännu på ett godkännande och en kommentar från förlaget innan det kan publiceras. Överhuvudtaget verkar det vara tabu att kritisera det finlandssvenska förlaget eller mediahusen.

Öppenhet på sociala medier
Vi fick ett beslut på att det  är ok för journalister att använda material och uttalande som personer gör öppet på sociala medier. Vad öppet  betyder lär behandlas många ggr ännu. Personligen tycker jag det är allt jag kan se utan att bryta lagar eller användarvilkor. Överhuvudtaget fick vi en och annan tankeställare vad som är ok att vräka ur sig och jag åtminstone funderar mycket på vad som är ok att sprida vidare. Visst vore det bra om vi var omtänksamma nog att påpeka för den som gjort uttalandet om dess olämplighet innan vi tar en skärmdump ocht skriver ett inlägg om saken? Tänka efter och ta reda på innan vi sprider rykten och går andras propaganda-ärenden? Då  hade vi sluppit "pepparkaksgate" och liknande historier.
Detta var även året då polisen gjorde entre på sociala medier i bred front. Inte löser de några problem men visst kan det lugna ner många hetsiga diskussioner. Tror inte det är nåt sammanträffande att svenska polisen skapar en profil på Instagram bara nån vecka efter oroligheterna i Göteborg.Dessutom är det ju ett fantastiskt sätt att kommunicera på.

Integritet  
2012 skrev vi många upprörda inlägg om hur vår integritet kränks. Tyvärr till 99% om hur kommersiella företag som Facebook eller Instagram försöker tjäna pengar. Det att man vill göra GPS-spårning obligatorisk i alla bilar, polisen får rättigheter att installera spionprogram på  våra datorer och att föreningar får polisen att beslagta nioåringars datorer samt bestämma vilka webbsidor vi ska komma åt bekymmrar oss mindre. Ironiskt nog avslutade Kina året med att göra det obligatoriskt för alla internetanvändare att registrera sig med namn. Kanske detta blir minnet från 2013 i Finland?

Inkluderande eller exkluderande
2012 blev det även klart att det finns en del människor som inte hänger med i utvecklingen. Hoppas att 2013 blir året då vi verkligen anstränger oss för att lösa och inse detta. Dels ge folk det stöd som behövs för att lära sig men också så att vi inte slår fötterna under de som inte klarar detta trots viljan. E-tidningar är fint och bör stödas. Däremot tycker jag att HBL kunde respektera de äldre användare som inte klarar av att ändra på sitt tidningsläsande. Kanske ha ett rabatterat pris på  papperstidningen för folk över 60 som varit trogna prenumeranter under lång tid? Detta sagt med vetskapen att det finns gott om folk i en ålder som börjar både på 8 och 9 som hanterar datorn och plattan minst lika bra som jag.

Utbildning och skolor
Till sist skulle jag gärna skriva nåt positivt på detta område men kommer inte på nåt. E-läromedel saknas, skolors utrustning är föråldrad och olämplig  i många fall samt en vilja att sträva mot gemensamma mål verkar saknas. En ny läroplan med en del positiva ställningstagande  låg ute på webben för kommentarer under hösten och ett något diffust beslut om att "datorisera studentskrivningarna" 2019 är väl ett par ljusglimtar. Själv var jag pappaledig under hösten och min vikare med gedigen erfarenhet från området påstod att mycket hade hänt under de år han inte jobbat med saken. Kanske hopp finns och jag bara  inte ser det eftersom jag befinner mig "mitt i" hela tiden?

Vi får se. Tills dess, ett Gott nytt år åt eventuella läsare.

lördag 22 december 2012

Analog julhandel

Fick idag en aha-upplevelse. Jag skulle köpa en bok som julklapp och stegade iväg till en bokhandel. Klev innanför dörren och blev stående. Vad gör jag nu? Omgiven av travar med böcker kategoriserade med antingen allmänna rubriker som "Hobby" eller, ca. 1/3, med såna ord som jag inte förstod vad de betyder. skulle jag försöka hitta rätt. Insåg att jag inte riktigt visste vad boken heter bara att den handlar om Pata Degerman. Inga problem. Jag har ju min vän Google i fickan, Visade sig att boken heter Expedition Pata och är skriven av Tua Ranninen. (Dessutom visste jag nu  vilka nätbokhandlar den finns på.) Denna information hjälpte inget eftersom jag fortfarande inte hade en aning om den fanns i butiken eller var i så fall. Efter lite planlöst yrande lyckades jag hitta en expedit och kunde tack vare min googling fråga efter boken. Expediten går sedan till en dator och gör någon form av lokal version av min sökning och meddelar mig att det inte finns hos dem men nog i den andra äffären 15 km bort. (Senare inser jag att jag borde frågat om den finns på finska men det kom jag inte på då.) Tack, tack och ut ur affären utan bok men en insikt rikare.
Inte det att en bokhandel off-line är otroligt krånglig utan det att så här måste den "stereotypa digi-nativen" känna sig i skolan många ggr. Krångliga sätt att göra de saker man vant sig göra med enkla medel utan att man förstår varför. Dessutom klarar man inte av dem utan att helt utan moderna hjälpmedel i alla fall vilket gör en ännu mer konfunderad. Så konfunderad att att man inte klarar av att ta tolka situationen och göra rätt beslut. (Skulle jag ha handlat i en nätbokhandel skulle jag helt säkert märkt att det finns en finsk version. Dessutom förstod inte expediten  att erbjuda mig den.) Bra med en tankeställare emellanåt. Vågar inte tänka på hur det slutat om nån konfiskerat min telefon och sagt "Såna får man inte använda här".
Med det tror jag att jag önskar eventuella läsare en God Jul.

tisdag 18 december 2012

Göteborgsupplopp

I skrivandets stund har jag inte dess mer information om händelserna i Göterborg än vad som finns på webben. Här från Ajour "Bakgrunden är ett instagramkonto som hängde ut flickor som ”horor” i Göteborg. Instagramkontot publicerade bild på flickorna – som alla var i skolåldern – och skrev detaljerade beskrivningar om vilka de påstås haft sex med.
Publiceringarna började redan för några dagar sedan, men spreds kraftigt under sena gårdagskvällen."

Besvärliga saker detta och kommer säkert att både skrivas om och funderas på mycket under den närmaste tiden. Bra så. Vissa kommer att "skylla på internet " och andra kommer att ha vettigare kommentarer.
Det  som slår mig direkt är att detta konto funnits i flera dagar. Vissa tidningar skriver "bara" men några dagar är en lång tid. Visar hur svårt det är att åtgärda sånt här tillräckligt snabbt. Metoderna för att anmäla och stänga ner ett sånt här konto är för långsamma. Bra förstås att det inte är allt för lätt att censurera men hur ska ungdomar som ser detta i ett tidigt skede handla rätt? Vem ska de vända sig till? Att inte gå med är en bra sak men att göra nåt åt saken är svårt.  Nu när någon rapporterar nåt i denna stil ska det manuellt behandlas av Facebooks personal på Irland som eventuellt gör nåt. Under den tiden finns det allt för många som rycks med och bidrar till skadan. Här är en av sakerna vi bör fundera på. Dessutom är det nog  inte bara ungdomar som reagerar på detta sätt.

lördag 15 december 2012

Integritetsmörkrädd

Jag har sett många inlägg den sista tiden som börjar med "jag är ingen rasist men...". Nu ska jag börja med Jag är ingen foliehatt men nu börjar jag bli rädd på allvar. Först igår lyssnade jag på "Slaget efter 12" där man diskuterade upphovsrätt. Blev inte så förvänad att upphovsrättsidans representant  tyckte att man inte skulle diskutera Chisugate utan koncentrera sig på viktigare saker. Det är klart att de inte vill. Däremot höjde jag nog på ögonbrynen då han öppet konstaterade att det inte gör något att man inte kunde eller kan säga vem som gjort nedladdningen. Jag som levt i den naiva tron att det är just det man måste kunna göra. Visa vem som är skyldig innan man dömmer någon. Detta skrämmer mig. Inte att de säger det men att vi precis som programledaren låter detta passera. Alla våra rättigheter kan sättas åt sidan bara man skyller på fildelning. Fildelare kan vid behov ersättas med pedofiler eller terrorister.
Nå, detta börjar man vänja sig vid men nästa nyhet var ännu svårare att svälja. Man vill följa alla bilar i Finland med en GPS för att kunna beskatta trafiken. Som arbetsgruppen säger " Vid planeringen av systemet bör man sträva efter att välja det alternativ för genomförandet som så lite som möjligt begränsar skyddet av privatlivet."  Man vill på allvar alltså övervaka alla bilisters rörelse. Tror nån på allvar att denna övervakning skulle sluta här? Hur länge innan man använder det för att lösa grova brott? Sen mindre brott som fortkörning? För att få bukt med felparkering? Hur länge innan försäkringsbolagen kräver tillgång tilluppgifterna? Om inte får man en kännbar höjning av försäkringspremien på bilen för man ju nåt att dölja.
Vi måste komma ihåg att även om lagen säger vad man får göra med dessa uppgifter idag kan den lagen ändras när systemen finns i bruk. Systemen och de uppbyggda registren finns kvar för alltid. Är faktiskt målen man strävar efter så mycket viktigare än mänskliga rättigheter?

P.S. Bevis för att jag inte är en foliehatt som ser konspirationer överallt.:
1. Jag påstod inte att upphovsrättsmaffian ostört kan föra fram sina åsikter i alla debatter eftersom de förs i YLE:s kanaler och YLE är en av krafterna bakom TTVK ry.
2. Jag påstod inte att det att man satt tyska Shells styrelseordförande som ordförande för ministeriets arbetsgrupp gör att Shell, förlåt Ollila säkert för fram vad som helst för att undvika en höjning av bränsleskatten som ju skulle ge elbilar en fördel. (Nej det är en skatt, pengarna kommer alltså inte att öronmärkas för vägunderhåll så motiveringen att alla bilar sliter på vägar duger inte.)

onsdag 12 december 2012

Inkludera istället för att exkludera

Diskussionen om teknik förenar eller skapar klyftor går i vågor. I dagens HBL fanns det en kolumn om saken i typisk svart-eller-vit-anda. Bra med den är att den tar upp ett stort problem. Det finns människor som inte hänger med i den tekniska utvecklingen. Tänker inte på dem som inte har den senaste Smartphonen utan de som inte klarar av jobb och vardag. Det finns bl.a äldre människor som inte kan sköta sina bankärenden på ett vettigt sätt till en vettig kostnad idag, Det finns även folk som hamnat utanför arbetslivet och inte kan ta sig in p.g.a. bristande kunskaper. Lösningen är dock inte att försöka hindra utvecklingen utan att se till att alla har möjlighet att klara jobb och vardag.
Om  bankerna flyttar alla tjänster till Internet, ålägg dem att se till att alla klarar av dem. Alla banker ordnar ett par ggr i veckan ett tillfälle dit man får komma och lära sig tills man klarar det själv. Kostnaden vore minimal för ett stort företag som en bank. Skulle dessutom lösa ett annat problem som tekniken fört med sig. Nämligen att många tycker att den sociala kontakten tas ifrån dem. Dessa tillfällen skulle även ge social kontakt och man är ju aldrig tekniskt fullärd För att inte tala om bieffekten att man ju får lära sig använda modern teknik på köpet för inte är det ju så att en nätbank skiljer sig så mycket från användning av andra nätbaserade tjänster.
Samma gäller folk som ska in i arbetslivet. Kunskaper behövs och dessa måste läras ut. Vi kan inte skapa skyddade verkstäder eller nån form av undantagsregler. Antalet jobb där man inte behöver kunna använda dator" är minimalt och minskar.  Vi måste helt enkelt hitta ett system så att man kan få hjälp att ta igen de kunskaper man missat. Annars är man snart ute igen. Men som exemplet ovan så finns det lösningar med lite motivation och kreativitet.
Folk som inte vill lära sig är en annan historia. Personligen tycker jag att om man gör ett medvetet val så får man göra det bästa av saken. Vill man inte ha en GPS så måste man inte men inte kan man kräva att det ska finnas kartor tillgängliga på alla bensinstationer heller.
Är jag på rätt spår eller är jag för "nördig"  och resonerar fel? 

tisdag 11 december 2012

Datorn som hjälpmedel i studierna

(Detta är egentligen en egen planering men kanske nån kan ha nytta av den.)

Ska imorgon gå igenom lite IT-grejer med en grupp gymnasister från Grankulla. Så där kort har vi kallat lektionen "Datorn som hjälpmedel i studierna". På 75 minuter hinner man inte riktigt igenom allt men tänkte mig följande upplägg.
Ett TodaysMeet för att kunna dela material åt gruppen under lektionen till att börja med. Sedan titta igenom lite vanliga program och hur man använder dem på riktigt. T.ex. de vanligaste funktionerna i ett ordbehandlingsprogram så att man får datorn att jobba åt en och inte jobbar med den. T.ex. hur man skapar en innehållsförteckning med sidnummer  och använder fotnoter brukar vara bra exempel. Ordbehandligsprograms funktion för att ange källor är även ett ypperligt verktyg när man funderar på källkritik (Vad behöver man veta om källan.) men faller lite utanför temat imorgon. Men blir det tid så tar vi det och lite Creative Commons.
Även om vi talar om "dator" i undervisningen är det viktigt att man har saker tillgängliga då man behöver dem. Före, under och efter lektion. Därför sätter vi en hel del tid på att titta på molntjänster. I morgon får de representeras av Google Drive (eller docs om manföredrar att använda det namnet. Hur använder man de verktyg som finns inbyggda där? Allt från text, via presentationer och kalkyler till kalendern. Antingen ensam eller tillsammans med andra. Här kunde jag valt andra verktyg som Evernote, DropBox eller nåt av de otaliga andra som finns men principen är den samma. Sen måste var och en välja de verktyg som passar bäst.
Tiden som blir över kommer att  användas till titta på  werktyg på webben som man utan större ansträngning kan ha stor nytta av. (Mitt favorit tema.) 

lördag 8 december 2012

Nätidentitet

Har idag stött på ett par texter (MTV3, Iltalehti)om att det inte är olagligt att skapa en "identitet" på nätet i någon annans namn. Jag har skrivit om saken för länge sedan och var inte då heller ute i god tid. Detta är ju ett gammalt problem men eftersom det "bara" var ungdomar ute på nätet då det först blev aktuellt så brydde sig ingen. Eftersom vi ändå är sena kanske vi istället ska göra det på rätt sätt. Vad vore poängen med en kriminalisering? Brottsliga handlingar är alltid brottsliga så i fall där man skapar en falsk "profil" med  uppsåt att begå bedrägeri så är det redan olagligt. Gör man det i avsikt att smutskasta någon är det ärekränkning. Även detta är redan olagligt. Problemet tycks ännu  en ungdomsgrej. När man gör det för att retas eller mobba. Hjälper här en lagändring? De flesta i den här gruppen kanske är under 15 år och inte straffmyndiga? Har polisen resurser för det? Ingen ungdom stämmer heller någon för ärekränkning. Sen har vi frågan vad en identitet är? Personligen har jag länge haft fler tjänster i bruk under "qscwer" än  med "Joakim Granqvist". Är det bara riktiga namnet som skyddas eller är det alla försök att utge sig för att vara jag?
Jag tycker alltså att vi tar det lugnt med kriminaliseringen och funderar hur vi gör det. Att tänka för "analogt" och tillämpa excisterande tankesätt kanske inte fungerar. Troligtvis kommer lagen hur som helst mera att bli en markering att sånt här inte är ok att göra än ett verktyg för att bekämpa fenomenet. Då är det nog bättre att tänka igenom formuleringen först. För visst vore det bra med en lag som tar ställning för ungdomar och framtiden, inte mot?

onsdag 5 december 2012

Rätt i misstag?

För ett år sedan talade jag på Virtuella utbildningsdagarna med rubriken "Etik eller juridik-Hur få unga att handla rätt på nätet". Ett då lika aktuellt tema som idag. I år deltog jag inte i de dagarna men höll samma dag en föreläsning om nätanvändning för föräldrar. På diskussionen fick jag en intressant fråga angående "chisugate". Hur ska man förklara för ungdomar så att de inte i misstag begår olagligheter? Detta kunde jag inte ge nåt bra svar på. Eftersom det bevisligen är möjligt att bli åtalad för nåt man gör i misstag blir det svårt. Råda dem att bara hålla sig till Youtube? Lite tveksam till detta som råd eftersom materialet där också vanligtvis är olagligt uppladdat. Lite som att  råd om hur man stjäl en CD utan att bli fast om man överdriver. Tjänster som Grooveshark är väl lagliga men åtalas ju och blockeras lite nu som då i diverse länder.  Fick även frågan om torrent-filer är olagliga och det är de ju inte. Vi har snart tv:n med "bittorrent inside". En jäkla soppa detta för oss som försöker föregå med gott exempel. Hur ska man kunna skilja på rätt och fel? Hur skilja på TTVK rt:s räkningar och bluffakturor för annan nätanvändning?
Säger samma som jag sa då. Jag är mycket orolig för vad detta gör med våra ungdomars rättsuppfattning. Mycket oroad.

lördag 1 december 2012

Neutral upphovsrätt

Måste skriva ett kort inlägg om gårdagens diskussion om Chisu-gate i A-talk. Tangerar några av mina senaste inlägg så tar det kort. Även nu frågar jag mig delvis om vem som helst som uttalar sig ska ses som sakkunnig? Att vi har en förening som för "upphovsrättens talan" har jag tidigare förundrat mig över. Artisten i fråga var nog riktigt ute och seglade. Påståendet att sajter som Pirate Bay tjänar miljoner på reklam måste väl mötas med motfrågan varför gör ni inte en liknande laglig tjänst då? Att internetleverantörer skulle vara ansvariga för vad folk gör på internet verkar lika långsökt som att hon på något sätt fick in pedofiler på nätet som ett argument för TTVK ry:s övervakning.
Mest talande tyckte jag dock var frågan om vart de 600€ går som de kräver in i de brev de skickar ut? Ett slingrande svar visade dock att de går till omkostnader och jurister och inte till artister. Än en gång bevisades det att alla sidor baserar sin åsikt på saker som de vet. "Alla vill ha allt gratis", "Artister förlorar x-antal € på olaglig nedladning" och andra saker som egentligen inte baseras på något.
Ska vi komma till nån lösning på detta problem måste nog lagstiftning om upphovsrätt och dess övervakning tas fram på beutral fakta. Inte på "vad vi vet" eller hur det har varit. Inte heller på undrsökningar beställda av den ena sidan. Konstigt nog verkar ingen tänkt på att börja i den ändan.

torsdag 29 november 2012

Seglivade myter

Hörde en lärare använda exemplet att man ska var försiktig med Venus då det talades om sökningar för annars får man "pinsamma" resultat.. Detta lät bekant. Kom ihåg att jag själv använt exemplet nån gång. Nu är det bara att det börjar vara 12-13 år sedan. Gör du sökningen idag ser det ut så här:

Man får nog ha en konstig böjelse för att finna detta upphetsande. Så här fungerar det med råd om vi inte inser att världen ändrar sig. Kom på detta idag då jag såg att det i kväll ska diskuteras om "vi vet att våra barn tittar på porr" på tv2. Sen uttalar sig en expertläkare om att man inte ska skaffa smartphones åt sina barn och diskussioner går redan på filter och "ha datorn mitt i vardagsrummet". Man kan väl inte tala om porr på nätet som ett skillt ämne? Nätet har väl bra innehåll, dåligt och allt emellan? Måste man inte se det det som en helhet? Betyder det att man är läkare att man känner till nätet och hur det fungerar?
Vad gäller filter tycker jag Venus är ett bra exempel. Utvecklingen har hjort att sökmotorerna filtrerar resultatet. Inte blockerat övriga träffar men gjort så att man inte i misstag träffar fel. Vill man ha ett annat resultat för Venus får man anstränga sig lite. Vad gäller "datorn mitt i vardagsrummet" finns det en kommentar till artikeln där en mamma (?) säger att hennes tio-åring inte ska ha några saker på datorn som inte alla i familjen kan se. Då tänkte jag på när jag som tio-åring i fred fick tala med mina vänner om vilken flicka vi var förtjusta i för tillfället utan att vi satt samlade i vardagsrummet och hela familjen lyssnade. För barn använder Internet till sånt också, tro det eller inte.

onsdag 28 november 2012

Den digitala klyftan


Den digitala klyftan

Mycket hörbart program om skolors IT-användningen. Tar upp en hel del myter och visar på vanliga problem. Alla har inte en dator eller liknande hemma och även om man har det lär man sig inte allt på egen hand. Dags att sluta tro på myten om digitala nativer. Men hur kommer det sig då att skolors utrustning är så dålig att läroplanen inte kan genomföras?
Bra även med betoning på långsiktighet såväl ekonomiskt som pedagogiskt. Utrustningen är inte en en gångsinförskaffning. Även en skola som är eller har varit en föregångare faller efter om detta inte beaktats. Finns många sådana pilot-projekt. Utrustningen gör inte heller stor nytta om man inte tänkt på hur den ska användas i undervisningen och även den tanken kräver ständig förnyelse.

Reklamerad reklam

Många av oss som använder Facebook har säkert sett den kopierade statusuppdateringen där man förklarar sina rättigheter. (In response to the new Facebook guidelines...) Nu har även norska konsumentombudsmannen lagt sig i saken och jämför FB-reklam med skräppost och vi kan läsa om nordiska protester. Lustigt att nästan vad som helst kan hända med våra rättigheter och uppgifter tills Facebook gör något. Då reagerar vi och nyhetströskeln överstigs. Hur länge har inte Google haft riktad reklam i gmail o.s.v.?
Nu är jag ingen vän av reklam. Tycker inte speciellt mycket om Facebook heller.  Men vi ska nog vara försiktiga med att tillämpa gammal lagstiftning allt för mycket. FB och liknande tjänster är gratis eftersom upprätthållarna kan tjäna pengar på andra saker. Om detta omöjliggörs är det bara att hala fram plånboken för användarna. Hur många vänner har du kvar efter det? För att inte tala om vad det gör för utvecklingen. Nu uppstår det nya tjänster som folk testar på eftersom det inte kostar. Blir allting avgiftsbelagt kommer detta inte att hända. I värsta fall får Facebook monopol och kan göra vad de vill. Redan nu finns det tekniskt bättre tjänster som inte lyckas locka användare.
Utvecklingen är långt reklamfinansierad. Tar vi bort den möjligheten sätter vi stopp på tillströmningen av nya tjänster. I värsta fall går det som det riskerar att gå om alla tidningar tar betalt för sin webb. Vi hålller oss till en och är utlämnade till den informatören. Hittils har det varit lätt att kolla saker på många olika sidor.
Vi ska såklart vara rädda om vår personliga integritet men är reklamen verkligen den största faran?

tisdag 27 november 2012

Läroplan på kommentarrunda

Jag tittade på utkastet till den nya läroplanen som vem som helst kan kommentera. En bra idé. Tyvärr är jag en alldeles för praktiskt inriktad person för att kunna bidra. Tycker det som står där låter bra men därifrån till nåt konkret är det ganska långt. Ibland tror jag att läroplan är ett alldeles för långsamt styrsätt. Innan den hinner få någon effekt är det dags för nästa. I grundskolan tar det väl nio år innan man ser hur det utfaller? Dessutom vore det intressant att göra en enkät där man undersökte hur stor del av lärarna som verkligen sätter sig in i vad där står och vad det betyder. Eftersom IT:n ligger mig närmast blir detta ganska konkret. Fina ord och bra planer men inget eget ämne, finns inga läromedel så det hör liksom  inte till någon. (Ja, jag tror fortfarande att läromedlen styr undervisningen mer än läroplanen.) Hur som helst en bra idé att låta folk kommentera, bra med en läroplan som visar vägen men det kräver nog mer för att att lärarna ska överge OH-pedagogiken. Dels utrustning men även andra förändringar i tänkandet. Den delen får vi nog ta på oss själva att få till stånd.
Ibland tror jag problemet är det samma som med de föräldraråd jag lite nu som då motsätter mig. T.ex. idag på Helsingin Sanomat. I princip bra men sen kommer det vanliga. Sätt datorn mitt i rummet, låt dem inte ha smartphones och övervaka era barn  men skapa en förtroendeingivande atmostfär så barnen vänder sig till er då nåt händer. (Nej, dessa går nog inte att kombinera. Antingen förtroende från båda sidor eller inte blir det.) I skolan är det lite samma. Telefoner ska vara avstängda, håller borta från Facebook, bedöm enligt enskilda prestationer men jobba med moderna metoder på ett naturligt sätt. Även detta en omöjlig kombination.
Hur som helst. Fram till den 5.12 kan du säga din åsikt på http://www.oph.fi/lp2016/utkast_till_grunderna_for_laroplanen


fredag 23 november 2012

Se barnen i ögonen...

...inte på skärmen.
Lyssnade på ett kort inlägg om nätanvändning på P4 igår. Programledaren fick till det ganska bra, "Se barnen i ögonen, inte på skärmen". Just så är det. Fokusera inte på tid eller allmänna råd. Se hur ditt barn mår. Alla är olika. Tror detta får bli rubriken på morgondagens föreläsning på Munksnäs lågstadieskola.

torsdag 22 november 2012

Chisu-gate

Måste skriva några rader om Chisu-skandalen fast jag egentligen är fel person. Jag är ju inte speciellt intresserad av musik. Så lite intresserad att jag faktiskt drar in en del till dessa organisationer. Ja, föreningar. Upphovsrättens informations- och övervakningscentral (TTVK) är en registrerad förening och ingen myndighet. 
Pengar får de in på mig eftersom jag betalar straffskatt på alla hårdskivor och liknande jag köper. Jag kunde ju spara musik på dem.  Om inte skivorna vore kopieringsskyddade men vad gör det att jag inte har laglig rätt att göra det jag betalar straffskatten för, jag är ju ingen musikvän. Lika lite gör det väl något att Kopiosto har rätt att ta in pengar på allt material jag publicerar på webben om det används i undervisningen i våra skolor. Åtminstone om jag glömmer att sätta ut en CC-licens.
Pappan i historien är nog lite ute på tunn is med sin förklaring. Att "googla" låtarna för att lyssna först och råka ladda ner några torrent-filer, som den 9-åriga dottern gjort på pappas hastiga inrådan låter inte riktigt  rätt eller logiskt. Kanske det vore bättre att ha "YouTubat" dem som Vilkkumaa föreslog.(Trevligt av henne att rekomendera lagliga och fungerande allternativ som artister gillar att man gör förresten.)
Allt detta till trots måste jag ställa mig tveksam till följande delar. 
  • Att  denna förening skickar ut kravbrev med hjälp av sina jurister med innehåller "Betala och skriv under tystnadslöfte eller så ses vi i rätten" är skrämmande. Speciellt tystnadsdelen. Varför detta tystnadskrav?
  • Husrannsakan för en nedladdad skiva? Stjäl jag den i butiken är det väl på sin höjd snatteri. Knappast når som polisen gör hembesök för. Hur kommer det sig att våra rättigheter kan åsidosättas hur som helt då dessa föreninga är inblandade? (Nej, informationen på TTVK:s webbsida är inte korrekt. När du laddar ner torrent-filer behöver du inte sprida dem vidare. En moralisk oväsentlig men juridiskt viktig detalj. Informationen d är är även i övrigt mycket vinklad till deras fördel. Kanske ni ska tänka för två ggr innan man ber deras föreläsare till skolor.) Vi har länge försökt lära folk att samma regler gäller på nätet som annars. I detta fall blir det rätt svårt.
  • Ska föreningar idka nätspaning (utlagt på nåt företag som man inte berättar vilket eller hur de gör) och "polisiär" verksamhet? Kanske även lokala ungdomsföreningen borde få lite större befogenheter? Nej, jag vet. De idkar inte själva polisiär verksamhet men hur kommer det sig att polisen springer deras ärenden när de annars är underbemannade?
  • Varför finns det inte en neutral organisation som sköter dessa saker om de är så viktiga?

Missförstå mig inte. Vill en föråldrad industri sälja trähjul långt efter gummihjulets uppfinnande och köra sig i konkurrs så är det deras rättigheter. Vill professionella förare hålla fast vid dessa förändringsovilliga dinusaurier så har de även denna rätt. Fel blir det när lagen börjar skydda  dessa industrier genom att trakassera alla som försöker få tag i gummihjul. För att inte tala om dem som är galna nog att försöka producera dem.

söndag 18 november 2012

Bluff och spam

Även om jag kritiserat många föräldraråd och liknande som förlegade finns det ett bra råd som jag önskar att folk kom ihåg från e-posttiden. "Om det verkar för bra att vara sant är det vanligtvis det också". Nu senast Citymarketbluffen där en falsk reklamkampanj fiskar efter folks telefonnummer och andra uppgifter. Jag har haft många liknande i min Facebook-feed under lång tid. Problemet med detta råd är ju att vi inte vill följa det. Vi vill ju så gärna tro att vi ska få 1000€ för att vi klickar på gilla. Skulle vi inte vara naiva på det sättet skulle ingen väl spela på Lotto?
Dessutom sprids det från våra "vänner". Antingen medvetet eller omedvetet. Det att våra "gillningar" utnyttjas i Facebook reklamer kan ju vara lätt konfunderande. För att inte tala om att vi uppmanas "gilla och dela" vidare även av små helt legitima affärer och organisationer. I de fallet är väl det enda olagliga att det bryter mot Fb:s användaravtal men i övrigt bara ett billigt sätt att sprida sin reklam. Kort sagt kan man nu sprida det som i e-posten kallas spam utan teknisk kunskap. Lite påminner det mig om den gamla historien om"Ole Hacker", den tekniskt okunniga hackern som inte kunde koda virus och istället skrev mail där han bad oss gå in på C / System Files och radera valfritt antal filer...
Hur skulle det vara om vi alla lite funderade efter? Användarna tänker efter hur detta fungerar och vad vi egentligen klickar på. Upprätthållaren tänker efter hur de utnyttjar vår information i reklam. Legitima affärer tänker efter hur de spammar, eller inte spammar, sin omgivning. Om inte annat så skulle min Facebook-feed ha mycket mindre användargenererad spam och andra användare skulle slippa få överraskande telefonräkningar. Låter bra i mina öron men nu ska kan jag inte skriva mer för ska lämna  in min Lotto-rad. För kanske just den här gången...

onsdag 14 november 2012

Föräldraråd (igen...)

Har tidigare på mina föreläsningar och på denna blogg uppmanat folk att ta "föräldraråd" om Internet med en nypa salt. Den delen har med tiden fallit bort eftersom jag trott att behovet försvunnit. Tydligen har jag inte haft helt rätt eftersom inslag som "Så håller du farorna borta från ditt barn på Internet" fortfarande tycks dyka upp. Intressant hur folk i sak kan ha rätt men komma till så konstiga slutsatser.  Att man får det att låta som de värsta situationerna man kan tänka sig händer hela tiden skrämmer bara upp folk.
Trodde verkligen inte att man kom med dessa övervakningsråd mera. Inte heller att man t.ex. ska förbjuda folk att lägga ut bilder. Dessa ges bara ur vuxnas perspektiv för att dämpa deras oro. Faran är att man skapar en miljö där ungdomar inte kan leva utan att bryta mot vuxnas regler och att de kränks med övervakning. I denna omgivningen är dett inte lätt att komma till föräldrar för råd eller hjälp när det behövs.
Ta bara det urgamla rådet med att "Ha datorn mitt i rummet". Hur känner du dig på jobbet om någon står och kikar dig över axeln hela tiden? Känns det bra eftersom du vet om det?

Nej, blir nog en slide om detta imorgon då det är föreläsningsdags i Mårtensdals skola.

tisdag 13 november 2012

Att tidsbegränsa barns användande av internet löser inte problemet

"Att tidsbegränsa barns användande av internet löser inte problemet"
(Pressmeddelande från Umeå universitet)

Mänga vuxna oroar sig för att deras barn använder Internet för mycket. Läs denna,  Ca 1% ligger i riskzonen enligt undersökningen. Dessa uppger sig även ha andra problem som inverkar på deras beteende.

"När det gäller att förebygga problematisk internetanvändning rekommenderar EU Kids Online att föräldrar engagerar sig i sina barns internetanvändning genom att stötta och diskutera. Kanske särskilt när barnen har blivit upprörda över något, men även i vardagssituationer. Elza Dunkels, Umeå universitet, kommenterar resultaten:
– Vi vet idag att det bästa sättet att stötta barn är att hålla kommunikationskanalen mellan barn och vuxna öppen. Det är alltså viktigt att inte fördöma och kritisera utan vara genuint intresserad av barnens nätanvändning. När föräldrar och barn kan prata öppet om dessa frågor är chansen större att den tid barnen spenderar på nätet hjälper dem att utveckla ett hälsosamt förhållningssätt till internetanvändning."

Tillägg: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fel-rad-till-foraldrar-om-internetanvandande
 

Läsplattor i gymnasiet

Tittade på ett avsnitt av Närbild där en kort del handlade om " Läsplattorna blir en del av gymnasieundervisningen." (från ca, 6 min). Nu var detta ett mycket kort och ytligt inslag så gav kanske inte en rättvis bild av hur ett gymnasium försett första årets elever med pekdatorer. Men för diskussionens skull säger vi att det är precis så här som det är.
För det första pratade man uteslutande om läsplattor. Läsplattor läser man böcker på. Benämningen gör inte de pekdatorer /surfplattor man använde rättvisa. Kanske det säger en del om inställningen och planeringen också. Om det är så att elever inte använder dem dess mer till studierna spontant har nåt gått fel. De som intervjuas verkar bara komma på anteckningar som användningsområde. Har de fått någon handledning eller har man fallit i fällan och trott på myten om "digitala nativer" som kan allt? Om man fortsätter med undervisningen på samma sätt som tidigare så kommer man inte att ha större nytta av ny utrustning. Om man som i inslaget måste få lov att använda dem på lektionen (?) och sedan använder av läraren gjort material i en sluten omgivning (Moodle) så är det väl bara en digitalisering av den gamla lärarledda undervisningen? Samma gamla tankesätt att kunskapen finns inne i skolhuset och bör skyddas av väggar. Var är nytänkandet? För det måste väl vara det som är slutmålet?
Tyvärr är det ofta så med dessa av Utbildningsministeriet sponsrade projekt. Den som söker för rätt ändamål (pekdatorer är inne just nu) får pengar. Slutresultatet är vanligtvis det samma som vi andra konstaterat med nollbudget. Vore det inte bättre att använda pengarna till att utarbeta nåt genomtänkt som kan användas av många? Nu går pengarna till  utrustning och lite testande. Har inte skolan finansiering för längre tid blir det ingen kontinuitet så den delen borde vara klar från början och då kan man även ta startkostnaderna från den budgeten. Istället för att köpa pekdatorer lite här och där kunde man skapa läroböcker för dem eller utbilda folk i hur man verkligen använder dem för att skapa en modern lärmiljö och ge dem möjligheten att föra det vidare.

Till saken gör att jag gillar surfplattor skarpt och har sett dem göra stor nytta. Men då har eleverna  eleverna sammarbetat och jobbat kreativt. Inte suttit ensamma på sina platser i raka rader.

söndag 11 november 2012

De bortkopplade

Tittade på SVT:s  "De bortkopplade" ( http://urplay.se/171969 fram till 10 maj 2013 ). Intressant att se varför folk inte har Internet. Motstånd mot att tvingas med, elöverkänslighet, ekonomiska orsaker eller att helt enkelt inte kunna använda är några av orsakerna som kommer upp. (Samt förstås klassikern jag behöver inte för jag jag har aldrig använt och det har gått bra)
Tänkvärt att det hur som helst finns såna som vill använda men inte kan. Dessa borde få hjälp. Sen kan man ju undra om det är en rättighet att ha tillgång till Internet och/eller en rättighet att vara utan? Kan man kräva att alla har tillgång för att klara vardagen?

lördag 10 november 2012

Media Information-seminarie

Följde igår med ett öra/öga med Media Information-seminarie via webblink. Fantastiskt vad mycket man hittar utan att lämna sitt eget hem. Rekomenderar varmt alla arrangörer att följa exempel. Sänd allt på webben fritt. Bambuser eller Googles Hangout on Air gör detta möjligt för vem som helst. Fungerar dessutom som reklam. Jag hade knappast deltagit eftersom jag inte visste vad det handlade om tillräckligt bra på förhand. Nu vet jag och kommer med största sannolikhet att delta på plats nästa gång. Webblink är bra men man missar båse kaffe och pausdiskussioner.
Lite om själva innehållet. (Jag hoppas att detta spelades in och och läggs upp bland övrigt material inom kort). Bl.a. Lars Lundqvist från  Riksatikvarieämbetet höll en intressant presentation. Även om man inte är inne på samma område kan man dra nytta av deras funderingar och lösningar. Eftersom de hållit på ett bra tag har de också hunnit med en hel del. Mest kände jag igen deras funderingar om egen portal mot använda öppna. På många ställen vill vi ha egna portaler med vårt material för att tvinga folk att komma till oss. Fungerar dåligt vanligtvis. Bättre att använda de tjänster som finns (t.ex. flicr). Då får man ut sitt material till användarna. Detta tänkvärt för skolor. Där försöker vi alltid uppfinna hjulet på nytt och tvinga in elever och lärare i våra egna portaler som vanligtvis  har samma nackdelar som skolbyggnaden. Vi är inlåsta och når inte riktiga världen. Samt tvingas använda dåliga verktyg men det är en annan historia.
Institutioner som öppnar sig tycks alla ha mer eller mindre problem med upphovsrätten. Man kan inte alltid öppna sig som man vill.Tyckte mig höra (tittade alltså inte) detta i Ida Fellmans presentation om Yle Arkivet. När man inte tillåtsbädda in eller laddaner material blir det klumpigt att använda i presentationer och framföranden. Tänk om det låg på Youtube istället? Kan dock hända att jag p.g.a. egen erfarenheter tyckte detta. Annars ett ypperligt framförande även av Ida.
Som sagt deltog jag lite vid sidan om. Kolla webbsidan, Bloggen Esseter ,  eller Twitter (#m12i) för bättre beskrivningar.
Det som alltid kommer fram vid diskussioner om öppenhet är "Vad händer  då amatörer börjar blanda sig i? Hur går det med experterna om alla börjar skapa egna sanningar?" Själv tror jag att experterna behövs men måste anpassa sig. Det finns en massa kunskap bland amatörer och framför allt är de många fler. Detta må sedan vara journalister eller forskare som kallas experter.

Några länkar som exempel på öppenhet och vad det kan möjliggöra:

http://www.kringla.nu/kringla/
http://www.riksarkivet.se/
http://svenska.yle.fi/arkivet/
http://digi.nationalbiblioteket.fi

torsdag 8 november 2012

Simkort/kreditkort

Ditt SIM-kort är egentligen ett kreditkort | svenska.yle.fi

Något som många inte tänker på. Mycket kan betalas med ett sim-kort och inte bara det kort som finns i telefonen. Alla mobila nätanslutningar har ett kort i sig som går att plocka ut och lägga in i t.ex. en telefon. Eftersom man nästan alltid har fast månadsavgift på datatrafik har man ingen saldobegränsning. Lönar sig alltså att fundera vem du låter använda ditt kredit, nej förlåt, sim-kort.

onsdag 7 november 2012

Internetanvändning 2012

Några snabba plock från Statistikcentralens undersökning om finländares Internetanvändning:
  • Användningen av internet blir vanligare i Finland bara i undersökningens äldsta åldersgrupp, dvs. bland 65–74 åringar
  • Finland ligger i täten bland de europeiska länderna när det gäller användningen av internet men efter de övriga nordiska länderna
  • Internetanvändningen via bärbar dator och mobiltelefon ökar och blir allt mer regelbunden.
  • Antalet näthandelskunder ökar snabbt.
  • Under våren 2012 använde hälften av finländarna i åldern 16–74 år minst en social nätverkstjänst, där de hade registrerat sig som medlemmar..
  • Kvinnorna är mer intresserade av sociala nätverkstjänster än männen.  

Sammandrag av undersökningen: http://www.stat.fi/til/sutivi/2012/sutivi_2012_2012-11-07_tie_001_sv.html

Hela undersökningen (finska): http://www.stat.fi/til/sutivi/2012/index.html

tisdag 6 november 2012

Hetsjakt i sociala medier

Rätt ofta ser man varningar för misstänkta personer som försökt kontakta barn både i sociala medier och i klassisk media. Här ett exempel från igår.
Säkert i bästa välmening och bör nämnas att jag inget vet mer om denna händelse än vad som står här. Tyvärr gäller det ofta även alla andra. Kan vara ett uppskrämt barn som misstolkat en situation eller en vuxen som överreagerat på ett barns berättelse. Kan även vara precis som här står.  Men ofta vet ingen och så hetsar man upp varandra vilket bra kan utläsas i kommentarerna om vad som borde göras med denna person och hur man "håller ögonen öppna".


Ofta kontaktas myndigheter inte alls eller som i det här fallet  kontaktas de i andra eller tredje hand och får bara den information  som redan florerar på nätet.
Här skulle jag nog råda alla att inte överreagera utan handla rationellt. Vet man verkligen något så meddela polisen. Vet man inte, eller hör diffusa rykten, så bör man nog ta reda på mer innan man skrider till åtgärder eller sprider vidare. I de flesta fall har dessa situationer en helt logisk förklaring och har de inte så gör denna ryktessprdning  bara att det är svårare att upptäcka riktiga problem.

måndag 5 november 2012

Format och känslor

Skötte min "historiska" fostran med min dotter och gick till postlådan för posta ett brev. Undrar om det kommer att vara första och sista gången i hennes liv? När man förklarar saker för ett barn inser man ofta hur dumt det låter. På allvar, skriva saker på ett papper, stoppa det i ett kuvert och så kan någon om ett par dagar öppna det för att se vad där står. Dessutom betalar man för nöjet. Låter lite krångligt i dessa moderna tider.
Nu protesterar någon för "Det är ju så trevligt med riktiga brev". Nej, det är det inte. Det är känslan som brevet ger oss som är trevligt. Inte tycker man att personlig riktad reklam är trevlig bara för att den kommer i ett kuvert. Min dotter (som alltså är ett drygt år) förknippar inte gamla brev med något trevligt så hon kommer knappast att känna så. Här ligger faran i att ge format egenskaper. Inte bara det att känslan är falsk. Samma text är t.ex. precis lika trovärdig på Internet som i tryckt form, inte ändrar formatet på saken. (Men vi förknippar format med känslor och det får oss att tro mer på det ena än det andra.) Detta faktum hindrar även utveckling. Ta bara tidningar eller böcker. Vi hänger oss fast vid känslan av papperstidningar till den grad att vi inte bara skapar identiska e-kopior utan även sätter in ljudet av bladvändning på våra plattor...
Vi hindrar alltså ungdomar och andra fördomsfria att få använda fungerande och nya koncept för att vi känner på ett visst sätt. Inte riktigt bra vare det gäller sig post, böcker eller undervisning.

Till saken hör dock att i det här fallet var det enklaste sättet att få fram pappershögen med post. Istället för att scanna dem och e-posta tog jag ett kuvert och frimärke och kuvert ur lådan och skickade iväg dem. Så inte heller ska vi överge alla gamla format men vi ska vara medvetna om varför vi väljer dem. Innan vi uppnår standarder och alla har tillgång till nyare varianter kan ett gammalt sätt faktiskt vara det bästa.

torsdag 1 november 2012

Ungas vardag på internet – åtta tips

Surfa lugnt ger åtta råd på olika språk. De två språk jag förstår ger mig bilden att det är samma råd på  alla språk (Om så, fungerar det lika i så olika kulturer?) så kommenterar de svenska.
1 Ta en liten stund varje dag och prata om internet med ditt barn.
Jo, prata ska ni men inte så att man sätter sig ner och säger "Nu ska vi prata om Internet". Diskussionen bör vara naturlig och intresset genuint. Annars blir det lätt ett förhör.

2. Våga vara vuxen och sätt gränser.
Absolut men sätt dig in i saken och låt inte dina förutfattade meningar bestämma vad som inte är ok. Vuxna har en tendens att se t.ex. spel som nåt extra som inte är viktigt. Samma gäller andra tjänster som vi inte förstår. Att sätta aktiviteter i förhållande till andra aktiviteter (fotboll, balett...) och fundera varför vi accepterar det ena men inte det andra kan vara ett tips. Tid i sig är ett dåligt sätt att mäta lämplig aktivitet.

3. Våga vara nyfiken
 Jepp.

4. Lär dig själv.
Jo, i och för sig men det är nog att underskatta vad ungdomar sysslar med. Lyckas du förstå World of Warcraft på ett par  minuter? Saker är mer komplicerade och krävande än de ser ut ibland. Undervärdera inte deras aktiviteter.

5. Sätt upp gemensamma regler.
Prata är bra men igen, häng inte upp er på tid.

6. Hjälp till att anmäla om något skulle hända.
Jag kan inte tillräckligt understryka hur viktig denna är.  Hjälp alltid, fördöm aldrig. Viktigt att inte skuldbelägga den som råkat illa ut.  Här är det också viktigt att ni i tidigare diskussioner inte skapat sådana regler att barnet/ungdomen varit tvungen att bryta mot dem för att kunna leva. Då blir steget att be om hjälp för stort.

7 Var en bra förebild och 8 Var där är kanske de viktigaste.  En stigande kurva på dessa råd.

onsdag 31 oktober 2012

Svenskspråkiga nätpoliser

Nu har antalet nätpoliser utökats och den här gången med tre svensk- (och finsk)språkiga poliser från Österbotten. Konstapel Appel med kolleger Johanna Westerlund och Robert Sandvik jobbar nu åtminstonde delvis som nätpoliser. Hittils har jag bara lyckats lokalisera dem på Facebook men om inte de redan finns, dyker säkert deras profiler upp även på andra ställen. Sen tidigare finns ju Juha Puurola i Mellersta Finland/ Jakobstad samt bl.a Markko Fors och Janina Saarinen, som är stationerade i Helsingfors respektive Västra Nyland, på diverse forum.
Bra tycker jag. Plats finns för fler. Synd bara att endel av dem förväntas sköta detta "vid sidan om" normala uppgifter. Arbete skulle nog finnas för hela dagen.

Intervju med Mikael Appel 

Tillägg: Alla nätpoliser listade http://www.poliisi.fi/virtuaalinenlahipoliisi

tisdag 30 oktober 2012

Sibbo work-shop

Körde Sociala medier work-shop i två  omgångar med lärare från Sibbo idag och lovade bädda in min presentation här.



Riktigt i korthet om programmet. Tittade lite på vad ungdomar gör och varför med det som kallas sociala medier samt funderade på fördelar och nackdelar med samma verktyg i undervisningen. T.ex. grupper på Facebook, Twitter som informationskälla och bas för konkretisering av händelser och Google+ Hangout som verktyg för arbete på distans.

Utöver det tittade vi på några fritt tillgängliga verktyg som man utan dess mer förberedelser kan ha nytta av och som på ett bra sätt demomstrerar styrkan med "IT".

söndag 28 oktober 2012

God arbetsmiljö

Ser man på, det blev en trilogi. Har nyligen skrivit om "gott ledarskap" och "gott "arbetarskap"". Nu tänker jag tillägga lite om arbetsmiljö och det i teknisk- eller utrustningssynvinkel. Några punkter o saken. Personalen bör ha tillgång till:

Ändamålsenlig personlig utrustning både för undervisning och administration. Detta kommer vi inte ifrån. Ska vi ha elevhanteringsprogram ibruk och en tidsenlig undervisning måste utrustningen vara i skick. Kan göras på olika sätt men måste fungera. Använder vi bärbara datorer och flyttar dem från utrymme till annat behöver de ha batteritid så det räcker och passa ihop med utrustningen på alla ställen. (Eftersom detta blir svårt i praktiken rekomenderar jag inte detta system av annan orsak än ekonomiska.)Har man stationära datorer ska man genom personlig inloggning kunna komma åt alla resurser varifrån som helst.
Lämplig utrustning är sällan en och samma maskin åt alla. Sällan ens en maskin. Exempel på lyckat koncept kunde vara pekdator + bärbar eller stationär dator.
Interaktiva tavlor och liknande är inte nödvändigt men bra för aktiva grupper av lärare som är beredda att sätta tid på att anpasssa sin undervisning. Minimiutrustning bör dock finnas i alla utrymmen.T.ex. projektor, dator om inte den kommer med personen, dokumentkamera och högtalare. I de flesta fall är detta fullt tillräckligt.
Obegränsad tillgång till Internet. Med obegränsad menar jag trådlöst öppet nät så att man kan använda vilken utrustning som helst (öppna nätet ger ju dessutom stora möjligheter för eleverna), tillräckligt med bandbredd för vilket aktivitet som helst och så klart, tillgång till alla tjänster. Hoppas vi snart får ett förbud mot att skolor ellerit-avdelningar stänger av tillgång sajter.

Dessutom är det viktigt att utrustningen är av god kvalitet. Ingen skulle komma på iden att på ett kommersiellt företag köpa en PC för ett par, tre hundra och förvänta sig att de anställda ska använda den i både fyra och fem år.  Av den orsaken är skolor med Mac:ar nöjdare. De har helt enkelt dyrare och bättre datorer. Samma kan nog uppnås med PC eller Linux men bra hårdvara kostar. Snålar man på det lider produktionen. Vad än man jobbar med.

fredag 26 oktober 2012

Kotisohvalla tuutin täydeltä nettiin

Tittade just på "Kotisohvalla tuutin täydeltä nettiin". Intervju med nätpolisen Marko Forss.  Intressant att höra hans åsikter om vad som sker på nätet och varför.
"På nätet kan man ge vilken bild som helst av sig. Hur kommer det sig att så många väljer att lyfta fram sin dumhet?"
Rekomenderas för alla som behärskar finska. Kan ses på YLE Areena det närmaste året.

torsdag 25 oktober 2012

Gott "arbetarskap"

Skrev i förra inlägget och gott ledarskap och vad man kan kräva av ledningen på  en skola.Med tanke på IT-utveckling närmast. Men hur är det andra vägen? Vad kan man kräva av de anställda?
Skriver ner några punkter i den ordning de råkar komma:
  • Lämplighet. Jobbar man med människor måste man vara lämplig för det. Självklar sak kanske men i alla fall.
  •  Har grundkunskaper. Vare sig man är ung eller gammal bör man vid anställningen behärska grundläggande färdigheter. Helt enkelt vara på samma nivå som resten av samhället. Inga konstigt med det kan man ju tycka men tyvärr är det inte alltid så. Jag är inte riktigt säker på att lärarutbildningen sköter sig på den här punkten men kan finnas andra orsaker.
  • Har insett att skolan inte är den samma som den man själv gick i för ett antal år sedan.
  • Tar eget ansvar för upprätthållande av kunskaper. Man behöver ju inte gå en kurs för allt om man besitter hyffsade grundkunskaper. Genom att följa med sin tid upprätthålls kunskaperna och utvecklas samtidigt.
  • Vilja att jobba för allas bästa. Om man jobbar tillsammans krävs det att alla drar åt samma håll för att det ska fungera. Alla jobbar ju för elevernas skull i enskola. Arbetssätt väljs på basis av detta.
Vid närmare  eftertanke så är det ganska självklara saker både vad gäller ledning och arbetstagare. Men varför är det så så svårt? Traditioner? (Alla har gått i skola, vet hur det fungerar, gör som förr.) Anställningsförhållande? (Arbetstider är ju ganska förlegade vad gäller lärare. Mycket utanför undervisningen nuförtiden.). Utrustningen? Vad man än säger så behövs fungerande utrustning.) Eller det att de ovannämda punkterna och de i förra inlägget helt enkelt inte uppfylls? Hur enkla och självklara de än verkar vara.

tisdag 23 oktober 2012

Gott ledarskap

"Rektor Edward"  ställde följande fråga på Twitter: "Vad är ett gott ledarskap gällande IKT i skolan. Vad behöver DU av din Rektor" Gjorde mig inspirerad så här ett kort inlägg.
Det vi alla behöver är klara riktlinjer. Vad strävar vi efter och varför? Vad använder vi för att nå det? Här är ju frågan varför otroligt viktig. Vet vi inte det kommer vi att misslyckas. Däremot kommer nog svaren att ändra med tiden och det måste de få göra.
Demokrati är överskattat. Allas kunskaper och personliga starka egenskaper ska få komma fram men det betyder inte att alla gör (s)om man vill. Rektorn bör som ledare klargöra att detta är ett krav och så här gör vi. Många förändringar misslyckas för att personalen helt enkelt struntar i det. Då blir bördan för stor och de som försöker orkar inte. Det finns dessutom många bra sätt att göra saker, speciellt med tanke på IT. Alla kan inte göra som de vill och är vana utan man måste bestämma på vilka sätt man arbeter så att alla stöder varandra. Då undviker man dessutom en massa överlappande system. (Tänk bara på alla inloggningar.)
Dock viktigast av allt. Ledaren bör kunna motivera varför och få de anställda med sig. Här har jag med avsikt undvikit ordet lärare av två orsaker. Varför ska skolan som arbetsplats skilja sig från andra så att arbetstagaren kan vägra att göra ett gott arbete enligt arbetsbeskrivningen? (Kalla det fast läroplan.) Dessutom kommer vi att behöva mer och mer andra personer än lärare i skolorna. Inte kan en rektor alla gånger sköta allt och känna till minsta detalj. Ledare bör kunna delegera men ska ändå känna till och styra helheten.

onsdag 17 oktober 2012

Svenskarna och Internet 2012 (och en till)

Idag kom raporten Internet och svenskarna 2012.  Några intressanta plock från Twitter-kommentarer ( #soi2012 )
  • Var femte svensk använder nu en surfplatta. Bland barnfamiljerna är det var tredje
  • Hälften av treåringarna använder Internet och 40 % av tvååringarna.  
  • 13 procent av befolkningen betalar inte sina räkningar över internet. Det gäller framför allt de äldre
  • 1,2 miljoner människor i Sverige använder inte Internet alls eller mycket sällan
  • Det dagliga Internetanvändandet har ökat i alla åldrar utom bland de äldsta. De största ökningarna i åldrarna 9-11 år
Samtidigt hittade jag också rapporten EU Kids Online: National perspectives 
om ungas Internetanvändning i olika länder. Mycket att läsa idag.

tisdag 16 oktober 2012

Är Internet fördummande?

Nu tänker jag inte på avsaknad av innehåll eller på fel innehåll. All information vi behöver finns på nätet. Det vi behöver hjälp med är att hitta och tolka det. Här uppstår ett problem. Som exempel YLEs rapportering om skärmtid. På deras webbsidor ett kort referat av en rätt ensidig tolkning med uppmaningen att diskutera i kommentarfältet. Radionyheterna däremot hade andra sakkunniga som kommenterade. (Nu finns ju även den sändningen på webben förstås.)
Tidningar har kanske en större roll som tolkare av information. Nyheter hittar vi på webben överallt men nån som sätter dem i ett sammanhang. Dessa sätts dock mer och mer bakom betalmurar. Leder kommersiella intressen till att nätet som skulle göra oss jämlika har motsatt effekt? De som är vana med gammelmedia och de som betalar får saker förklarade medan andra får klara sig bäst de kan?

måndag 15 oktober 2012

Hårdvara (eller Ska man göra ska man göra ordentligt)

Höll en föreläsning i fredags men detta inlägg handlar bara ytligt om det. Saken är den att jag köpte mig en ny dator för någa dagar sen. (Om ni är totalt ointresserade av teknik så skippa texten med kurssiv stil.) Eftersom jag är pappaledig några månader blev min jobbdator kvar på jobbet med min vikarie.

Köpte en Acer V3-771G bärbar, 17,3" skärm,  12 GB DDR3 RAM, samt en Intel i7 2,3 GHz (3,3 med Turbo Boost) processor.  Dessurom två 750G hårdskivor så ypperligt att hålla Windovs 7 på den ena (vissa program finns bara för Win ännu) och sätta in Ubuntu på den andra som huvudsakligt OS.

En inte helt billig men inte överdrivet dyr dator med god prestanda. Vad har detta med nåt att göra? Jo, jag tog med den på föreläsningen och körde min presentation därifrån. Eftersom den bara är ett par dagar gammal är jag ännu lite ovan så min LibreOffice Impress visade bara presentationen på datorns skärm, inte duken. I detta fall är en omstart en bra lösning. En inte alltid trevlig grej. Vad ska man göra dessa minuter som publiken sitter och väntar? Inga problem. Denna dator fixar en omstart på 30 sekunder. Dessutom bestod presentationen till stor del av länkar till webbsidor. Ett klick och två sekunder senare är webbläsaren öppen och sidan visas. Så borde alla få jobba
Inte som det är nu i skolor. Eftersom lärare inte producerar något är ju inte deras tid värdefull. De skolor/kommuner som kommit så långt att de försett sina lärare med personliga datorer har ofta inte råd att göra det ordentligt utan köper billigast möjligt. De fungerar hyffsat ett tag i bästa fall men sen. Hur roligt skulle det varit för mig om jag hade haft 45 minuter för min föreläsning och den första omstarten tagit 10 minuter och varje en av de 20 länkarna tagit en minut att öppna? Då hade nog det enda vettiga varit att rulla in en OH...

fredag 12 oktober 2012

Prakticum

Höll idag en inspirationsföreläsning om möjligheter med IT inom undervisningen för Prakticums lärare. Talade omhur man kan använda Facebook, Twitter med elever, hur man kan använda Googles hangouts för distanskontakt och kollade in en del bra gratisverktyg på webben som dels ger stor nytta på kort tid och dels ger en bra bild av vad det är vi vill uppnå med IT-användningen.Frågan varför alltid lika viktig. Inte gör vi det ju för sakens skull.
Efteråt hade lärarna några bra kommentarer. Speciellt två fastnade i mitt huvud.
  • Viktigt att lärarna har tillgång tillutrustning. (Ibland avskyr jag Nokia eftersom deras telefoner ofta är de ända som erbjuds lärare och de inte håller måttet.
  • Skolan behöver en linje. Vilka verktyg använder vi och hur.Man kan inte experientera hur mycket som helst för då tröttnar eleverna.
Så sant, så sant.

 
Prakticum

Tillagt 15.10 I kommentarerna under finns en länk till en kommentar. Mycket bra skrivet om möjligheter med IT och om spel så jag lyfter fram den här, annars finns risk att ni missar den.

onsdag 10 oktober 2012

Mobbningsapp

Dök upp en "mobbningssimulator" på Facebook idag.Producerad av Friends. Jag har inte prövat på den av samma orsak som Elza Dunkels nämner i sitt blogginlägg.  Överhuvudtaget säger hon saken så bra att jag inte behöver tillägga nåt. Hon hänvisar till en anna person som testat på Ajour. Bra det också men en sak reagerar jag på. Kommentaren "Varför är man facebookvän med personer som är så elaka mot en? Är det verklighetstroget" 
Detta är väl just det största problemet med mobbning.Vad är värre än att bli mobbad? Att bli en person som inte existerar? Därför är man väl fortfarande "vän" med mobbare på Facebook? (Och inte tror nån väl att de slutar skriva elakheter om offret bara för  att hen (ser man, där kom den till användning.) loggar ut? Lite som att blunda och tro att allt ont försvinner. Det är väl inte den mobbade som ska straffas genom att uteslutas ur gemenskapen utan problemet bör lösas på annat sätt.

Tillagt 11.10: Facebook stängde ner appen.

Skärmtid

Efter att YLE hoppat på publiceringen av rapporten om att barns skärmtid bör begränsas kände jag mig tvungen att kommentera. Namnet lät bekant så "googlade" Dr Aric Sigman och då kom jag ihåg. Samma person som bland annat försett oss med rubrikerna om hur Facebook ökar risken för cancer. Efter det så känns det inte lika viktigt längre. Däremot kritiserar jag YLE:s sensationsjournalistik. Är det deras roll att sprida sånt här? Trodde det var därför vi har kvällstidningar. Alla vet ju att vill man ha publicitet, sätt ihop forskning som detta och du finns på alla löpsedlar.
Det finns en del föräldrar, lärare och andra som gärna nappar på när chansen ges. Enkelt. Skärm dåligt, förbjud, allt bra. Gärna med minnen från ens egna ljuva barndom. För det kommer vi ju ihåg, För 15 år sedan lekte alla glada tillsammans och klättrade i träd ätandes äpplen i villaliknande områden. Sen kom Internet och förstörde allt... (Nej, det var inte så för den som undrar.)
Däremot tycker jag om Lotta Holms kommentar "Programmen ska inspirera till lek och tanke, säger hon.". För visst är det skillnad på skärm och skärm och vad man gör framför den? (och vad man skulle göra istället för att sitta där.) Det kanske nåt att fundera på mer än hur många minuter vi sitter framför någon form av skärm?

Tillägg: Jag är medveten om att detta är seriös forskning som publicerats i facktidningar. Jag tror ju dock att dessa tidningar publicerar forskning med olika slutresultat. Forskningen är sällan enig och denna forskare verkar höra till ena kanten. Det jag önskar är att man i artiklar som denna sätter det i perspektiv till riktiga världen.  Varför sitter barn i USA 10 timmar om dagen framför datorn? Hur är det i Finland? Tillåter föräldrar att barn drar omkring ute på samma sätt idag som för 100 år sedan? Vad säger andra forskare? Då kunde vi ha nån nytta av det.

fredag 5 oktober 2012

Distansundervisning

Distansundervisning / undervisning på distans kan ju betyda ganska mycket. Nu tänker jag på den variant där man i realtid knyter ihop två eller flera klassrum över nån form av videobrygga. Tycker mig ha märkt att många skolor lägger upp detta bakvägen. Man satar i värsta fall tiotusentals euro på utrustning, bråkar med brandmurar och it-avdelningar och all teknik för att komma till resultatet att man har missnöjda lärare och elever. Förr att man inte ställt sig frågan varför vill vi ha detta? (Att kunna erbjuda tillräckligt många kurser duger inte och spara pengar gör man inte heller.).
Varför inte göra andra vägen? Ta ett existerande verktyg, t.ex. Google + Hangout och börja med det. Då har man utan kostnad alla verktyg man behöver och kan testa sig fram. Bästa med att det är gratis är att man kan dumpa det verktyget om och när det inte längre fungera. Det vill man inte göra med nåt som kostat 50000 eller hur? På det sättet kan lärare/skolan arbeta sig fram till ett koncept som fungerar. När man sedan vet vad  man vill, och gränserna för gratis verktyg kommer emot, kan man börja titta efter andra lösningar. Kort sagt. Göra undervisningen först och sedan skaffa lämplig utrustning.Inte anpassa undervisningen efter utrustningen som det så lätt blir.

torsdag 4 oktober 2012

Är finlandssvenskar lata och bortskämda?

Skrevs en del om att finlandssvenska elever är "latare" än finsktalande för ett tag sedan. Hur är det då med lärarna och skolorna överlag? Tänkte närmast på två saker. Förra helgen sattes det ihop en mattebok för gymnasiet på frivillig basis. Den ligger ute helt öppet, fritt fram att bearbeta. Varför håller ingen redan på att översätta den till svenska? Borde väl inte vara nån större sak? Tar man upp en sån sak är svaret ofta att det är en bra ide, "nån" borde göra det.. Lite samma problem med kommersiellt producerat material. Liten marknad i svenskfinland. Trots det ska produktionen gå med vinst. Detta gör att ingen har råd att använda, använder ingen stagnerar utvecklingen av materialet och vi är tillbaka vid start. (Skolorna har inte råd att "stödköpa" e-läromedel för att få igång produktionen.)
Svaret på min fråga är nej. Finlandssvenska lärare är inte lata. De är dock få till antalet. Här kunde fonderna göra en insats. Stöd saker som leder till produktion av öppet material på ett sätt som leder till att man kommer igång och produktionen blir självgående. Hjälp intresserade lärare, studerande och andra att hitta varandra.  Detta kommer att vara väl använda pengar. Nu äger väl dessa fonder förlaget som producerar allt finlandssvenskt (?) material men det ska väl inte vara ett problem. Jag är säker på att man för en struntsumma pengar kunde få igång denna verksamhet och verkligen få ett rejält resultat. Som jag ser det är det det enda sättet vi kan garantera att finlandssvenska skolor har tillgång till fullgoda läromedel nu och i framtiden.
Kräver dock nytänkande men modellen finns ju från förra helgen.



tisdag 2 oktober 2012

Söta kattungar

Har just gått på på pappaledigt och har haft fullt upp före det ett tag och ligger därför lite efter med bloggandet. Men nu har jag ju all tid i världen...
Tänkte med rubriken vad det är som får folk att engagera sig  med tanke på möjligheten att komma med medborgarinitiativ på webben. Nu är det säkert lite mer krångligt än att klicka på like i en Facebook grupp men i alla fall. Ta som exempel Kony videon på Youtube när halva världen mitt i allt var otroligt upprörda trots att hela historien hade sin peak för 15 år sedan. Nyligen var det dödsannonsen som Saltkråkan AB inte gav lov att ha en bild på Herr Nillson i. Sånt får folk i rörelse. Vakna upp.  Det kallas upphovsrätt. Så fungerar det. Var är alla dessa människor när det inte gäller "sockersöta kattungehistorier" utan man (i bästa fall) diskuterar och stiftar lagar som verkligen har betydelse? Är det inte då man borde gå man ur huset? Vem brys sig om att skolor tvingas kasta ut tio tusentals euro på nonsens licenser? Knappast nån för det är inte gulligt och enkelt och inga kattungar har (åtminstone på bild) kommit till skada.

torsdag 27 september 2012

Barndomens Internet

Höll en föreläsning för föräldrar i Kapellby skola ikväll. Under diskussionen om hur barn som alltid levt med Internet ser på världen i förhållande till vuxna som levt en del av sitt liv utan kom vi fram till en intressant tanke. Kanske inte direkt ny men tänkvärd hur som helst. Är det för att vi vuxna levt barndomen utan Internet (och därför inte fått nån "uppfostran" på området) som vi verkar ha så svårt att inse att barn behöver stöd för att lära sig hur man hanterar detta medium? Precis som man behöver stöd för att lära allt annat i livet? Man har ju en tendens att spegla sin egen uppväxt i det sätt man hanterar saken med barn så i detta fall blir ju resultatet ett ignorerade. Lite som om Internet är nåt som uppstår i tjugo års åldern...

lördag 22 september 2012

Kort kommentar

Kalasinbjudan spreds på Facebook -tusentals invaderade by | Hbl.fi/nyheter

Nu ska vi undvika för enkla lösningar och förklaringar. Visst bör man tänka efter vid användning av sociala medier men orsaken till såna här upplopp finns inte där. Enbart en öppen inbjudan till ett kalas får inte folk att resa till en okänd stad och starta liknande upplopp. Inte heller en video på YouTube kan ställa till upplopp och mord utan orsakerna ligger nog betydligt djupare än så. Vi bör fråga oss vilka de är och vad vi kan göra åt saken. Inte bara sucka om "de där ungdomarna ochFacebook".

onsdag 19 september 2012

Scanningslicens

Fick igen ett intressant brev från Kopiosto angående skolors lov att använda digitalt material. Mest intressant finner jag följande formulering:

Med andra ord menar de att lärare ska rapportera allt material de använder från Internet. Blir inte detta lite jobbigt. Hur är det egentligen med öppet material? T.ex. CC-licenserat material? Får en känsla av att denna organisation än en gång tar sig större friheter än de borde. Eller tolkar jag texten fel?

(Licensvilkoren ska enligt brevet i sin helhet finnas på http://www.kopiosto.fi/digilupa men den länken fungerar inte. Antar att jag inte vågar skanna in hela brevet för då åtalas väl jag.)

Tillägg: Hittade efter noggrant sökande i en broschyr meningen: Material från det öppna Internet behöver inte stämplas.

Tidigare inlägg om licensen: http://qscwer.blogspot.fi/2011/05/scanningslicens.html
 

torsdag 13 september 2012

Föräldramöte i Helsinge

Ska hålla ett kort inlägg om sociala medier ikväll i Helsinge. Lägger upp en presentation här så kommer jag åt den. Finns även på Google docs/-drive. Och på min dator. Och på ett usb-minne.


(Med tanke på att datumet på första sidan blev ett halvår fel så är det bäst att inte lämna nåt åt slumpen...)

tisdag 11 september 2012

Smart Linux

Tillbringade idag dagen i Vanda på Smartboard dag med Linux som tema. D.v.s hur fungerar dessa Smartboards produkter tillsammans med Linux. För egen del är jag inte så intresserade av dessa interaktiva tavlor. Jag tycker det finns betydligt mer användbara och kostnadseffektiva verktyg och att inlärningskurvan är allt för brant. Problemet med Linuxanvändningen i detta fall är närmast de lärare som tagit sig upp för den kurvan och verkligen byggt upp undervisningen med detta verktyg. För dem tror jag det spelar en roll att Smart-dokumentkameran inte kan tala direkt med Notebook utan man måste spara in och infoga bilden för att få samma effekt. Eller att Mathtools inte finns att få utan man hänvisas till t.ex. Google docs. För sanningen är den att just nu kommer uppdateringarna för Linux lite senare än för Windovs. Att detta har att göra med att det kommer grundliga uppdateringar för Linux två ggr i året medan Windovs ger ut nya varianter med fem, ibland mera, års mellanrum är en annan sak. Eller?
Egentligen borde detta verkligen tas i beaktande. För inte är Smartboarden en fristående produkt. Man borde väga alla fördelar och nackdelar tillsammans när man väljer system. För den vanliga användaren är det nog viktigare med ett stabilt och användarvänligt system än att alla finesser i Notebook finns tillgängliga. Efter dagens presentation av kommande Notebook 11 är jag säker på att Linuxversionen vinner. Utom just för gruppen som tidigare nämndes...
Intressant vore att få en grupp som aldrig använt Smartboard tidigare, dela dem jämnt mellan Linux och Windows (och Mac) för att se vem som är nöjdare. Folk som har vant sig vid ett system ser ju oftast detta som det rätta och har svårt att byta. Först när man fördomslöst provat kan man avgöra. Till saken hör ju att dagens läge inte säger allt.  Idag såg vi med Spanien som exempel hur Linux  användningen ökat och redan nu är det stora mängder användare. Med lite tur kommer förhållandet att vända och vi i framtiden kommit ifrån Microsofts monopol. Då kan det hända att det är för
Linux som finesserna utvecklas.
Lite tycker jag att det är lustigt att min önskan från förra Smart-dagen gått i uppfyllelse. ( http://qscwer.blogspot.fi/2010/06/smart-dag.html) Då stod jag där och sade att det borde gå att integrera andra webbtjänster i Notebook. Nu går det. Hela webbläsaren kan bäddas in och olika "widgets" kan även användas för ändamålet. Ett mycket bra utvecklingssteg.

tisdag 4 september 2012

Behövs förlag?

Under en diskussion om utveckling av bl.a. lärarfortbildning reagerade jag på att även när vi i skolor tänker i nya banor så gör vi det inom gamla ramar. Friskt tänkande med coaching varvas med gamla frågor om fortbildningar ska ordnas på "arbetstid" eller inte och om den som utför arbetet ska ta tjänstledigt från sin undervisning eller inte. Saker är nu som de är men det som jag egentligen funderade på är läromedel och förlag. Behöver vi förlagen? På samma sätt som det är (tjänstlediga) lärare som drar fortbildningar för en ganska långt +-0 ersättning är det väl till största delen lärare som producerar läroböcker? Varför ska de ta vägen via ett förlag? Lika konstigt som skolor som beställer fortbildningar av företag som betalar en lärare för att dra den. Varför dessa mellanhänder? Bevisligen går det ju att producera läroböcker med crowdfunding trots lite konstiga lagar om penninginsamling. Eller producera matteböcker under ett veckoslut som ett samarbetsprojekt.. Någon större ekonomisk vinst kommer knappast nån att göra på läromedel. Åtminstone inte finlandssvenska. Varför inte dra nytta av det? Skapa material som är fritt tillgängligt, kan uppdateras och användas som man i skolorna finner bäst. Producerade på ett för författarna givande sätt trots att ingen blir rik.

tisdag 28 augusti 2012

Naiv tanke om undervisning och upphovsrätt

Deltog i dag i ett webinar om upphovsrätt (Med Tarmo Toikkanen).  Ett alltid lika intressant och frustrerande ämne. Tycker mer och mer för varje dag att det otroligt hur man krånglar till saker för lärare och andra som undervisar. Hur kan det ta många år innan det blev lagligt att titta på YLE areena i ett klassrum när man får titta på samma saker om man har en gammal tv? (Samma orsak som gör att tjänsten tvingas vara flashbaserad istället för html5 som ledtråd )Varför ska vi behöva en ytterst suspekt "digi-licens" för att vi ska få visa en webbsida på projektorn i klassen? Där dessutom intäkterna verkar gå direkt till upphovsrättsorganisationernas kassa. Troligen är det väl inte ens ok att visa undervisningsmaterial från ur.se trots att de nyligen öppnade sitt arkiv. Svenska avtal gäller väl inte i Finland och allt man inte har tillstånd till är väl förbjudet?
Lite förenklat (och naivt?) sagt  kunde man väl skriva in i lagen att, åtminstone grundläggande undervisning, räknas som privat tillställning? Då skulle alla ovannämnda tjänster vara tillgängliga. Lite förenklat säkert men är det inte sådana lösningar vi borde sträva efter? Tänk om Utbildningsstyrelsen och Undervisningsministeriet kunde jobba för såna lösningar istället för licensavgifter som tillför enorma kostnader för skolorna.
Mer lärda människor än jag vet säkert varför detta inte är möjligt men visst vore det trevlig?

torsdag 23 augusti 2012

Fusk?

Parents: Do Your Kids Use Their Mobile Devices to Cheat At School?

Intressant det här med "fusk". Vad menar vi egentligen? Hur många av oss stängs in i en skrubb utan dator och telefon för att utföra en arbetsuppgift? Varför använder vi den metoden i skolor som borde förbereda elever för (arbets)livet?
Det är väl den utomstående hjälpen vi till allt pris vill hindra men sådan finns det ju olika varianter av. Att få en uppgift och sedan maila den åt någon som löser den får vi väl hålla med om att klassas som fusk om vi försöker mäta kunskaper. Däremot att tillgång till Internet automatisk skullle vara fusk håller jag inte med om. Att ha tillgång till en massa information hjälper inte att svara på en bra ställd fråga om man inte har en god grundkunskap så att man kan plocka ut det man behöver. Det blir lite som att ha tillgång till ett bibliotek men inte kunna läsa. Bra uppgifter mäter förmågan att använda kunskap istället för förmågan att memorera fakta och  rabbla upp den. Hemligheten tycks alltså vara att ge rätt uppgifter.  Fortsätter vi med gamla uppgifter där vi ber alla räkna upp de tolv månaderna blir det ju "fusk"om man har en kalender i telefonen.